En Stockholmsborgares Familjebrev

Pehr W. Sundström alias Bill Shark

1927B

Back Back to Intro Next

Amerikabreven

Nya Eriksberg den 2 augusti 1927

Kära min Rosabit --

Innerligt tack för ditt så efterlängtade brev av den 22/28 juni! Jag tyckte att det började bli ängsligt att jag ej hört från dig på så lång tid. Och som vanligt, förstod jag att du gått igenom något svårt och tråkigt. På det stora hela gjorde brevet ett lugnande intryck, enär du fått en så bra bostad till slut -- men jag har fått under dessa år erfara, att man aldrig bör glädjas åt de ljusningar till det bättre som Amerikalivet då och då framtrollar. Så länge ej man har ett stabilt bankkonto ”to back one up”, så länge förefinnes alltid risken att komma i drift i livets malström. Även om man har en fast, god plats som du nu hade, kan ju allt grusas genom sjukdom. Jag tyckte att du hade handlat så klokt, då du för flera år sedan tog försäkringar för allt möjligt -- det var så förtänksamt och verkade så tryggt. Ja-ja.

Om du visste hur glad jag är, at du nu lagt om ditt detaljlösa skrivsätt och giver mig dina tankar och förhållanden obeslöjade. Det är just detta som ger ett brev på så lång avstånd från utgångspunkten ett större värde, en större behållning. Tack, min rara tös, för detta!!

Du nämner om, att du ej varit på kliniken på två månader. Detta ger mig anledning fråga -- om du har din plats kvar där till din disposition hur länge det än kan dröja innan du blir arbetsför och kan tillträda den. (Jag vill minnas att du omnämnt, att du kommit i skuld där, som du sedan får arbeta av. Ej vidare filantropiskt, tyckes mig.) Det är emellertid vackert av edra svenska vänner på platsen, att de äro så hjälpsamma, ehuru blott enkla arbetare. Jag trodde ej att det just fanns några landsmän i L.B. Av vad jag kan förstå tillhöra de den svenska församling, du omtalade -- är den frikyrklig? eller evangelisk-luthersk?

Det var ett svårt bakslag i mina förhoppningar på eder framtid att höra det Svens ”affär” var en utopi (förlåt, uttrycket är mitt eget!). Han är ännu för ung antar jag, att ha förstått förut, det oerhört svåra i att med två tomma händer bygga upp något i stil med vad han trodde. Därtill behöves en företagsman -- en person som har medel och som har förtroende till Svens kapacitet och heder. Han borde ha skaffat sig en sådan vän -- i det på möjligheter så rika landet innan han genom detta experiment försatte sin familj i djupaste nödställning.-- Dock vill jag giva honom rättvisa för, att han visat den rätta framåtandan och att han haft stort självförtroende och gjort vad han kunnat under de vidriga omständigheterna.

Jag fick tårar i ögonen, då jag läste om ”min lilla femmas historia”. Gud ser ej till summans storlek -- av det lilla kan även, genom Honom, gott åstadkommas.

Det där om Jack Londons böcker i Amerika var en överraskande nyhet för oss i Sverige. Ja, det heter ju ”ingen är profet i sitt eget land”.--

Jag har nu en ny bok färdig med titeln:”Blad ur Bill Sharks Loggbok” men det ser mörkt ut att få en förläggare. De tycka, förståss, att jag är för gammal nu. Och det är svårt för mig numera att förlägga och distribuera en bok själv på egen hand. Dels bor jag så långt bort från stadens centrum, har svårt med telefonförbindelserna och last but not least, min tilltagande blindhet.

Du frågar vad det är åt mina ögon? Ja, kära barn, jag fick i fjol gråstarr, först på det högra ögat, men synen var ännu hjälplig på det vänstra. Sedan dess har jag nu förlorat synförmågan till 19/20 på det högra, så att endast 1/20 är kvar och det vänstra har blott halv synförmåga kvar. Det beror nu på när jag blir fullständigt blind, då jag skall bli opererad på båda två. Det brukar ju kunna lyckas våra skickliga ögonläkare att hjälpligt återställa synförmågan genom starroperation -- och detta är mitt hopp att leva på. Emellertid kan tiden ej förutsägas för densamma, ty det är olika, individuellt skiftande. Det kan gå fort nog -- det kan gå mycket långsamt -- det vet man ej. Men under väntetiden blir det svårt. Man kan ej göra någon nytta, ej läsa eller skriva, och då det därhän kommer, är livet ej mycket värt för mig, som sysslar med min penna.

Från Herbert hade jag brev dagen innan ditt anlände hit. Han mår bra och har nu endast 25 dollars skuld på sin ”domän”. Han anser den vara värd 850 dollars i marknaden. Dessutom har han börjat på egen hand åtaga sig mindre byggen och skall i september utföra ett hus på beställning åt en person, som uttryckt sin stora belåtenhet med hans förra arbeten. Detta är väl glädjande! Han har även alla förutsättningar att kunna lyckas, så framt hans hälsa står bi. Han har blivit klok och försiktig i affärer och har redan fullständigt satt sig in i de kanadensiska förhållandena, samt talar språket felfriare än svenskar i allmänhet. Jag har uppmanat honom att skriva till dig -- men han har haft mycket ont om tid i sommar och knogat som en slav. Och detta kan man förstå, då man hör allt han haft ”att stå i”.

Jaså, lilla Biten! Du kommer ej ihåg, att kolonien ”Nya Sverige” anlades år 1638 i Delaware Bay och hade en befästad ort Fort Christina där till 1655. Ja, det var roligt att svenskarna börja vakna. Må de gå framåt med stormsteg nu efter sin långa sömn!

Nen skulle börja att vikariera någon månad framåt på Sabbatsbergs sjukhus. Hon har barnen hos Adlers som vistas i Rö. Erdtmans har det alldeles förtvivlat, ekonomiskt sett. Sigurd har alldeles syltat in sig i skulder, telefon är avstängd, hyran obetald etz.

Så de så.-- Stackars, stackars Nen!

May och Hugo voro här på kort besök med sin bil för några veckor sedan. De må -- liksom alla de andra -- rätt bra.

Vi få nu det ganska vanskligt här på Hemmet, enär vår kära föreståndarinna om några veckor avgår från sin befattning med pension, och vi veta ännu ej vem som skall efterträda henne. Bättre än vad vi haft kunna vi aldrig få, men det blir säkerligen numera ej som förr --

De innerligaste hälsningar till er från oss alla genom din trofaste

Fader Bill

Nya Eriksberg den 19 augusti 1927

Kära min gosse, Butt!

Hjärtligt tack för ditt brev av den 23 juli! Tråkigt höra, att du ej haft arbete hela tiden. Emellertid förefaller ditt uttryck: ”Vi stackars arbetare” litet främmande, då det kommer från en så beprövad och i sociala frågor så bevandrad man som du är. Så vitt jag förstår den ”nya” tiden rätt, så har den i realiteten intet ”nytt” att komma med.

Arbetslöshet ger visserligen en del folk här inkomst utan arbete, men de ekonomiska lagarne sätta nog stopp därför till slut -- då kanske sossarne få ögonen öppna. Canada är så nytt emot vårt land, att jämförelserna allid kommer att halta.Där hos er, liksom i U.S.A., måste en arbetare inrikta sig på att lägga av en slant då han har jobb, så framt han ej skall stå på bar backe när ”säsongen” är slut. Och att ”storfolket” ligger på landet, är ju fallet i alla jordens länder, där det finnes något intjänat kapital, och bör ju endast vara goda tecken på landets välstånd. Och jag tror mig ha skäl att hoppas, att din tur också en gång kommer --

Jag vill angående dina planer med Tingströms bågar blott säga,att min uppfattning (här långt bortifrån) är att du ej bör kasta dig själv in i ekonomisk risk för dem ännu. Dels är du för ny på platsen, för att kunna stå för ett eventuellt bakslag och dessutom har du ju fått generalagenturen (var det ej så ?) i landet. Kan du intressera andra för ett agenturbolag, så gärna det, men offra åtminstone inga kontanter själv förrän allt ligger på solid grund betryggat. Tag lärdom av vad du i affärsbildande gått igenom härhemma -- ingenting lyckades då, och man övervinner inte svårigheterna med bara optimism.

Trädgårdsmöblerna tror jag obetingat på. Idéen förefaller mig briljant -- sedan beror det på till vad pris de kunna framställas och försäljas. Jag sände för ett par dar sedan ett par kataloger i korsband, vilka jag hoppas du får och kan utnyttja.

Det var mycket överraskande att de båda storbyggmästarne kommit på kneken nu sedan de fått så stora rörelser framskapade. Det bevisar att det fordras försiktighet även i ett nytt land och affärskunskaper -- ej bara tekniska färdigheter. Hoppas att du förstår mig och nu ej reagerar för mina välmenande uttalanden!

Jag är fortfarande dålig och dessutom mycket bekymrad, ty vi leva här alla i den djupaste ovisshet om vårt kära Hems blivande ledning. Fröken Alstermark skall på sjukhus den 1 sept., hon är tvungen därtill och avgår samtidigt från sin befattning. Någon annan är ej tillsatt, och den mycket opraktiske Greve L. har sölat bort hela sommaren utan att göra något åt saken, och så framt ej hela maskineriet skall stoppa, så blir det väl ”provisoriska anordningar” en tid framåt, kan jag tro. Alltnog, vi äro alla ur gängorna här.

De våra är alla friska här i Sthlm och sända hälsingar. Hjärtligt tack för alla urklipp. Du bereder mig ett stort och välbehövligt nöje genom at hålla mig ajour på det sättet. Innerlig tack för din förståelse i det fallet! Min hälsning till Hedvig Din trofaste

Fader Bill

[Brevhuvud] SVEN SVANTESSON INDUSTRIAL CHEMIST

Long Beach 31 Aug. 1927

Kära Far.--

Denna gång var det min tur att undra och vänta på brev. Hade just beslutat att skriva till dig och fråga om något var på tok då jag fick ditt brev. Ingen av systrarna har skrivit på hela sommaren, så det har varit hemskt tyst. Så mycket värre har det känts då jag är ohyggligt ensam och bunden på ett ställe. Många gånger går det veckor utan att jag ens är utanför grinden till gården.

Och veckor gå utan att jag ser några andra än de närmaste grannarna. Inte ens Sven ser jag så ofta som en gång i veckan. Han bor nu i Hollywood sen två månader tillbaka. Jobbar med vad han kan få tag på. Någon plats inom kemibranchen tycks han ej kunna få tag på. Han jobbar för folket där han har bostad, så han får hyra fritt. Ibland får han extra-arbete i filmen. Då får han $7:50--$10 pr dag. Om det bara kunde bli något stadigt! Själv lever jag mest på välgörenhet. Man sänder varor från groceributiker till mig och i flesta fall vet jag ej vem givaren är. Lite förtjänar jag på syning och annat extra små-arbete, men sorgligt nog orkar jag ej mycket. Lägger mig kl.8 om kvällarna och ligger ändå 2 à 3 timmar på dagen. Det är ej många dagar jag kan göra mer än det reguljära hushållsarbetet och skötseln av barnen. Det går förfärligt långsamt med förbättringen, som fallet vanligen är med barnförlamning.

Jag har lagt av kryckorna alldeles, men kan ej gå på gatan utan hjälp. Stålskenan får nog sitta på ännu 1 à 2 år tänker jag. Det är svårt att ej kunna böja sig och röra sig som en normal människa, när man har barnen att pyssla med. De två äro friska och krya och växa väldans. Vi ha det så trevligt här och idealiskt för ungarna som äro ute beständigt. Ann-Kersti har en liten ”pen”, som hon är instängd i så att hon ej skall krypa omkring över hela tomten. Jag har också fått en vagn åt henne så att jag kan ta henne ut för en åktur. Jag stöder mig då på vagnen på samma gång jag skjuter den, så det går riktigt bra fast i snigeltakt.

Här är några foton, som jag vill be dig visa för Lizzie och Nen också. De äro väl i Stockholm igen när du får det här brevet. Sänd dem även till May är du snäll, då jag ej har råd att skaffa flera kopior. Hade äntligen brev från Herbert för litet sedan. Det var riktigt roligt att han verkligen skrev igen.

Jag har haft en förfärligt lång och tråkig lagsökningsaffär med kliniken där jag förr arbetade. Enligt lagen skall man vara försäkrad varhelst man är anställd i Calif. och vid olyckshändelser el. sjukdom genom tjänsten får man kompensation. Nu sökte jag denna ”State Compensation” och skulle mycket riktigt fått densamma om kliniken ej hade underlåtit att ta ut försäkring. Naturligtvis förmådde jag inget mot deras advokater och penningresourser, så jag fick ingenting. Annars skulle jag med rätta ha $80 pr mån. så länge jag var oförmögen att återgå till mitt yrke. Det skulle ju ändra hela vår situation, som du kan förstå. Men vad chanse har en fattig stackare att få rättvisa i detta land? ”Den som har mycket honom skall varda givet men den som har litet från honom skall tagas även det lilla han har.” Nu har vi bara barnen, men jag hoppas Gud ej tar dem från oss också. Jag har ej ens min hälsa, som förr var min största rikedom. Innerliga hälsningar

Rose

Hälsa alla så hjärtinnerligen varmt och skriv ofta och bed flickorna skriva. Jag är så ensam verkligen.

Roses skuld aug -27

Mrs Smith $100 [betalad 1929]

Nya Eriksberg den 23 september 1927

Mitt kära, älskade barn: Rosabiten!

Innerlig tack för ditt brev, postat den 3 dennes. O, mitt barn, vad detta blivit bedrövligt! Om jag blott ägde möjlighet att kunna hjälpa dig effektivt, men du vet nog att sådant ej är i min makt. Jag har i går besökt Adlers och läst upp ditt brev och visat dina mig tillsända förtjusande fotos. De hava varit mycket snälla och på sitt sätt hjälpande åt Nen och hennes flickor, då även de äro i nödläge. Jag har emellertid förhållit Lizzie, att hon ej på hela sommmaren skrivit till dig, och hoppas jag att hon nu genast gör det.

I går sände jag även brev till May jämte fotografierna till påseende och en avskrift av ditt brev, likaså ett brev till Maggie med förständigande att tillskriva dig.

Du ser av detta att jag genast ufört på vad mig ankommer och jag lovar även att själv skriva oftare. Jag beder för dig varje dag till Gud om hjälp och stöd. Måtte ditt hopp till Honom ej försvagas genom alla dessa motgångar.

Dina lämnade upplysningar om din rättegång med Kliniken kom nästan mitt blod att stelna. Ej ett ord har du nämnt förut om den saken, vilket visar att du ej skänkt mig ditt fulla förtroende förut. Det är så likt ”rättvisan” i Amerika, detta deras behandlingssätt. Och din egen oerfarenhet -- för att ej tala om Svens -- att ej vid din uppgörelse vid platsens antagande beaktades att få skriftlig garanti (dvs. klausul i kontraktet om Klinikens försäkringsskyldighet enl. lag). Hur de än vrida och vränga saken bör väl dock lagen vara lika för alla -- även om man är utländing; därför kan jag ej inse annat än, att, om detta försiktighetsmått vidtagits, du då haft din ersättning. Det är så man kan gråta.--

Nu hoppas jag att ni kunna få bo kvar, då ni ha det billigt, bra och trivs. Jag bävar att tänka på att hyrans betalning skulle mankera och hoppas att Sven åtminstone kan hindra den saken. Välgörenheten i U.S.A. har i alla tider varit stor de privata människorna emellan, det är därför rätt svårfattligt att det samtidigt finnes så många företeelser av motsatt natur inom de officiella folkskikten. Jag tänker nu speciellt på Klinikens styrelse, i spetsen för en humänitär och filantropisk inrättning, med sitt omänskliga beteende mot dig.

Jag sänder dig nu det lilla jag kan t.v. 5 dollars så att du ej behöver besväret med inväxling av svenska pengar. Hoppas att de komma lägligt, och ursäkta slantens ringhet.--

Efter den förfärligt våta sommaren ha vi nu en liten indiansommar här -- hur länge den varar. Landets skörd blev dålig och kommer att inverka menligt på finanserna. Jag är alltjämt ”skrabbig” till hälsan och synen är alltjämt i avtagande. Folke Adler har legat sjuk en tid, men är nu på bättringen. För övriga nyheter svarar väl dina systrar, då de, som jag hoppas, skriva till dig. Mina hjärtliga hälsningar till Sven och de små! Skriv snart till din egen trofaste

Fader

New Westminster 29/9.27.

Kära Farsgubben min!

Har att hjärtligen tacka för dina två brev. Jag sände dig ett vykort för någon tid sedan, där jag uppgav, att jag ej hade tid att skriva brev. Det förefaller besynnerligt, men har dock varit så. Tid kunde jag nog fått till brevskrivning, men jag var verkligen så trött på kvällarna, så att jag varken haft lust eller krafter att skriva.

Jag har näml. nu i dagarna avslutat byggandet av ett stort hönshus för en norsk gentleman vid namn Haddeland, som för ca 2 mån. sedan köpte en fin egendom här strax bredvid. Jag har byggt huset på ”contract”, såldes kan jag nu kalla mig ”buildingcontractor”. Då jag, för att säkert erhålla arbetet räknade lågt, förtjänade jag ej mer än vanlig arbetslön på bygget, men jag var ju min egen ”boss”. Mr Haddeland var mycket nöjd med utförandet och ritningen (vilken senare jag gjort själv) samt tackade mig särskilt för ”väl utfört arbete”. Nu är jag för tillfället utan jobb, men man hoppas ju alltid, att snart få något igen.

Jag skrev till ”Avos” och anhöll om agentur för deras mangel på Canada. På det erhöll jag svar, att de skulle återkomma till saken, då de hunnit ”taga ställning till” densamma, men jag har ej hört något från dem sedan, ej ens med några prospekt.

Jag har för flera månader sedan skrivit till Rose, men ej erhållit svar. Har du hört något från henne på sista tiden?

Har du erhållit någon förläggare för den nya boken?

Ej underligt, att du tycker att mitt uttryck ”vi stackars arbetare” förefaller dig främmande, men som du vet, föreligger det en ofantlig skillnad mellan Europeiska och Amerikanska arbetarförhållanden. Här finns visserligen ”uniones” bland carpenters, plumbers, painters och andra hantverkare, men den enda ”nyttan” en medlem har av sitt föreningskap är att han blir pungslagen på dyra inträdes- och medlemsavgifter. Fackföreningarna ha visserligen etablerat s.k. arbetsförmedlingar, men favorisera endast en klick av ombudsmännens och styrelsernas närmaste vänner. En främling har ingen som helst nytta av ett medlemskap. Tvärt om, eftersom han är förhindrad taga något arbete under den t.ex. för carpenters bestämda minimilönen $7:70 pr dag. Då här ”the wood is full of carpenters”, och med sådana, som ha mångårig erfarenhet från detta land, skulle t.ex. jag bli fullständigt handicapad genom att ej få acceptera arbete under 7:50. Här finns minsann ej heller några kamrater som ”sympatistrejka”, om en man blir avskedad. Någon ”uppsägningstid” förekommer ej heller, utan blir en man ”avlagd” utan ceremonier.

En sak, som jag bort nämna, då jag använde uttrycket ”vi stackars arbetare” är, att jag ej rest den här långa vägen för att bli ”arbetare”, utan har jag andra vyer, men jag får ju t.v. räkna mig till dem.

På mitt svarsbrev till Tingström (i juli) har jag ej erhållit ngt svar. Jag accepterade däri hans erbjudande om generalagenturen. Min tanke var, att få någon att bli min kompanjon, varvid han skulle satsa pengarna, mot att jag ”satsade” generalagenturen -- eller också skulle jag sälja agenturen mot ett kontant belopp eller mot royalty.

Hjärtligt tack för katalogerna på trädgårdsmöblerna! Däri kan jag hämta allt vad jag behöver för at kunna tillverka lämpliga stilar. Det förefaller mig, som om man här skulle kunna tillverka dem till bärande priser, eftersom alla slags möbler äro betydligt dyrare här, än i Sverige.

Så fort jag får råd, skall jag tillverka några demonstrations-modeller och visa dem för de stora varuhusen här. Om jag sedan får order, är saken lätt ordnad med pengar för startande av en liten fabrik.

Christensen har nu gjort en reguliär konkurs. Jos.Carlsson kanske klarar sig igenom, men de påstå, att han sitter trångt.

Inte behöver du vara orolig för, att jag skall ”reagera” för dina uttalanden ang. försiktighet och affärskunskaper. Fortsätt du blott och säg din mening och giv mig förmaningar. Det har man bara gott av! Du vet, att för var dag som man blir mera erfaren, man blott inser sin egen ofullkomlighet desto mer. (...)

Många kära hälsningar från Din tillgivne son

Herbert

Måndag! [26.9.27]

Kära Rose!

Innesluter en liten check på $3. På onsdag skall jag skicka en på 5 och på Torsdag och Fredag lika mycket eller bättre.

Skall besöka Burton King Director av Tec-Art i morgon! -- har interview med honom. Hoppas få ett slags stock contract vilket skulle betyda så mycket nu.

Då kommer Du bums opp, förstårru.

Hur som helst kommer jag att ha något stadigt arbete med början denna vecka. Försöker förstås att få det mest lönande.

Skrev en tokig liten ”toast-piece of verse” i går, skall sända Dig en copia i morgon.

Skriv en rad. Var inte stolt och snål utan Ditt eget söta jag.

Innerlig hälsning till Er alla.

”Hollywood Bizarre!”

Purples, golden Twilights,

Brunettes and Blondes!

Morning Blue, Silver Nights,

Songs, All the Rondes!

Thru the weary, dreary

of all the hopes forlorn --

I´m a little leery

Head so closely shorn.

P´raps from balmy Southland

some day I´ll roam --

Back to North Star, North Land.

Back to Home Sweet Home!

So the smile I´m wearing

may be for you, Bizarre!

Chances, though, a being

it´s for the place afar.

Still, I´ll smile, Cheerio!

Still, I´ll sing my song.

Here´s to Hollywood, Heigho!

Here´s to the wooly throng!

Skoll!

Bill Swanson Sept 25, 1927

Torsdag

Lilla Rose, Min!

Tack för ditt modiga och innerliga brev. Det var mycket välkommet eftersom denna vecka har jag icke haft en dags arbete ännu. Det är blott ett tillfälligt ”letting down at the U.A.” Emellertid har jag stormat portarna på flera studier och tror jag mig kunna lyckas i att komma innanför. Och en gång jag har arbete från en eller två platser mera så kan jag räkna på att vara ständigt upptagen.

I morgon skall jag se Burton King, director på Tec-Art om arbete i hans nya film.

Jag är ledsen att jag lovade pengar åt Dig i Söndags och så inga skickade. Jag måste inte lova något för då tycks det aldrig gå som jag önskar.”Tiga och handla”!

Ditt besök i court (vilket som sagt var onödigt enl. upplysningar) hoppas jag var intressant och inte tråkigt och för obehagligt. Jag ville så gärna spara Dig från det men kunde inte.

Så vad beträffar flyttning osv.; jag önskar Er alla hit så fort som möjligt och en snar lösning av problemet finnes nog.

Du och babissarna äro just den rätta stimulansen för energy och tillförsikt och glatt lugn. Så jag håller en bild av hemmet för ögonen alltjämt och må den snart materializera.

Usch, vad det svårt att skriva svenska i alla fall. Om jag kan skrapa ihop litet pengar så kommmer jag ner bums med dem.

Innerlig hälsning Sven

Söndag kväll!

Har mått tjockt de sista dagarna -- magen slö!

En god sak som slantarna har varit få.

I morgon är en mycket viktig dag. Hoppas jag använder riktigt.

Innesluter corrigerad ”Still”, som jag ändrat till ”Ever and anon”.

Anon betyder snar, hela uttrycket ”från tid till tid” eller ”tid efter annan”! Akin betyder släktskap -- av samma fader.

Hur mår du och Gunnar och är Lillan bra. Låt mig veta.

Spänner en handduk hårt om magen i kväll så känns inte hungern.

God Natt! till en lycklig nästa vecka.

x Sven

STILL. EVER AND ANON

Days have gone -- Days have gone

Days will come -- days will come

Ever gliding on. ever gliding on

Wish that we could Wish that we could

linger some linger some

You and I -- alone ever and anon

With the Golden Sunset With the golden sunset

or the Virgin Dawn or the virgin dawn

In the cool of Forest in the cool of forest

on a vibrant tone on a vibrant tone

Just to grasp the meaning Just to grasp the meaning

of ev´ry little thing of the smallest thing

Just to feel the teeming Just to hear the teeming

of tender words that sing tender words that sing

To sense the ever fullness Sensing all the fullness

of this eternal ”Now” of Eternal Now

To know that all´s Knowing all the goodness

the goodness

of ”I am” -- the Jehovah. ”I am”, Jehovah!

To be the little children As the little children

of Earth´s first Paradise of lost Paradise

To be the humble Brethren As the humble Brethren

So true and kind and wise. true and kind and wise

Still, don´t you think my dearest Drinking of the Love Light

that all is well as is ? of the Origin

Still, don´t you see ”Now” clearest feeling all is ”All right”

in fresh Eternities ? We are all akin!

Bill Swanson Sept.30. 1927 Days have gone --

days will come

Ever gliding on

Wish that we would

linger some

ever and anon!

1927 Sven Svantesson

Tisdag Kväll.

Kära Käraste!

Tack för Dina instructioner i poesi. Mycket bra! Skall använda mig därav då tid och tillfälle gives!

Det gör mig oändligt ont att Du ska ha det så svårt just nu. Men, lilla Du, det är inte ovisst -- att inom kort, jag räknar dagarna, så skall en förändring till det bättre äga rum och än en gång i livet skall jag då få tillfälle att visa att jag håller innerligt av Dig och vill ha Dig lycklig vid min sida.

Det kommer, det kommer, jag känner det var minut, så hav tålamod med mig; håll fast vid Din tro i den Högste -- i allts godhet och Du påskyndar realisationen av det som ligger oss båda om hjärtat.

Jag arbetade idag med John Barrymore; arbetar i morgon igen och och framför ligger mycket mera arbete -- ja, framgång; -- succes.

Skickar pengar i morgon -- kunde intet få iväg i dag; slutade så sent och fick inte tag i Tadlocks för att köpa en check.

Lugn förtröstan, alltså och må Guds välsignelse vila över Dig och barnen nu i prövningens tid och allt framgent. Innerligen

Sven.

Torsdag!

Lilla Rose!

Inte en rad se´n Tisdags! Hur mår Du? och barna?

En annan dags arbete; och så i morgon; och troligen en ”long run”. Så jag är tacksam!

Jag är litet trött på att kommentera i kväll!

Tacksamt, nöjdt och förtroendefullt måste vi gå framåt.

So that´s that! Om Du inte får brev på Lördag så kommer jag antagligen ned på Söndag -- skriver nog en rad i alla fall imorgon. God natt!

Sven

Söndag middag!

Käraste Rose!

Tack för Ditt brev av Torsdag kväll. Det var rart och skall jag försöka att skriva minst en gång om dagen då jag tänker på Dig och de små. Jag arbetade igår till kl. 12 på natten. Så, allt i allt, förtjänade jag ungefär 41 dollars i den gångna veckan:

5 hyra

5 Runfelt lån

8 till Dig

7 cash

25:--

3:70 kommandes

28:70

7:00 cash on hand

0:90 landry

1:00 undertröja

0:50 strumpor

38.10

3.90 match

41.00

Så, det var en ganska bra vecka. Den kommande veckan vet jag just inte hur den skall arta sig -- men efter det är det utsatt två månaders ”steady run”. Det går ju emellertid framåt och har jag så mycken ”favorable notice and comment” among directors etc. Så jag just känner att jag skall lyckas. Fick min första ”still”, den som togs på Griffiths, i går; den lär vara av kredit för mig; mest därför att jag är fotograferad ensam med en ”principal actor”.

Bill Swanson (Sven Svantesson) i ”The Drums of Love”, en ny D.W. Griffith-film.

I morgse vaknade jag 1/2 11 först -- mycket ”dopey feeling”, blaskade lite kallt vatten i ansiktet, tog på min gamla lasiga skjorta, vita byxor och skor och åt prunes och toast och kaffe för frukost, rökat ett par cigaretter och bestämde att det blev för kort tid för mig att besöka Dig idag som jag önskar vara tidigt på bena i morgon bitti och kovan är liten.

Det är roligt att Gunnar tänker så mycket på ”happy days in Hollywood”. His dreams come true! Ja, allas vår dröm! Så, --

Må så gott lilla Du, och på snart och gott återseende. Innerligen fr.

Sven o. Daddy

Skickar Dig 3 och ger landlady två dollar på nästa veckas hyra; Så har jag två kvar för i dag och i morgon. I morgon eftermiddag får jag ”overtime” $3.70 från studion. Ska ut och spela ett game av tennis med 18 åriga pojke i Griffith park och sedan simma i simtanken där. Had quite some athletic stunts with the boys in the pictures. Mörbultad!

Fairbanks-produktion

Måndag!

Kära Rose!

I dag har varit litet nytt. Väntade i fyra timmar på Victor Sjöström i Culver [?] City, och fick inte tag på honom, och överallt annars samma resultat av intet. Visade ass´t casting-directorn på United min ”still” och också mina hopp-fotografier gillade dom. Har intet arbete i morgon men troligen på onsdag.

Med nästa vecka börjas det en lång följd (ett par månader) av arbete med Barrymore, och då ska vi tro skall familjen Svantesson till Hollywood.

Andra saker äro nog i görningen -- bättre menar jag -- men är intet definitivt. Det går framåt emellertid!

Undrar om jag får ett brev i morgon, om det är glatt och med tillförsikt! Så det var allt nu. God Natt!

Sven

Styv i bena

Tisdag Kväll.

Kära Rose!

Mottog Ditt korta anförande av Måndag afton.

Arbetar i morgon

Med Barrymore´s igen.

I övermorgon med Griffiths´.

om inte med Barrymore.

Allting lugnt men ensamt.

Skor utslitna!

En tand lossnar.

Annars gott hopp!

Hoppla. Sven

Onsdag

Dearest!

Just home after a very hard day with Barrymores -- in the [?] lights all day in close up scenes.

I am working there tomorrow again, and will then send you another and better check.

Please, dear, keep on thinking well -- and cheerful as you did the week before -- it helps me such a lot. When you kick it´s like the world was going to pieces to me.

So, Good Night, dear!

x Sven

Torsdag

Kära!

Arbetade igår på Barrymores, i dag på Griffiths, och i morgon igen på

Griffiths.

Innesluter $5.

Hur mås det! Är Du mycket trött på att skriva för att jag är en så dålig

brevskrivare. Fy!

Måste komma ner snart.

Hett och tröttsamt har det varit. Bjuden ut på ett glass vin till Dr Imslands

[?] i afton.

Skriv!

Innerlig hälsning Sven

Tisdag Kväll 11 p.m. [okt.]

Käraste!

Fick Ditt brev just nu!

Skyndar att tacka Dig för att Du har Söndagen i minne. Gott! (Inte tyska.)

Den 2 Nov. är onsdag i nästa vecka. Skall klara upp Columbia

dessförinnan. Dom kan väl inte slå ihjäl en, i alla fulla fall.

Skall på ”call” i morgon bitti 5.30 så jag måste upp 4.30. Därför måste jag

bums i säng nu. Och jag lägger mig att sova med den fulla vetskapen att allt skall ordna sig kvickt och trevligt.

Så, god natt, söta Min och innerlig hälsning

Din Sven

Torsdag Kväll!

Kära Rose!

Arbetade igår för $5 med Mary Pickford´s -- 1/2 dag; och en dag för Fox idag för $7:50.

Innesluter $5; skall försöka hålla mitt förhoppningsfulla löfte och skicka $15 mera.

Arbetar på att komma igång kemiskt. Det är möjligt att det snart blir. Annars sköter jag mig; hoppas Du gör sammaledes.

Jag är ohyggligt trött i kväll och skall lägga mig så fort jag postat.

Må så gott, lilla Du, och käraste hälsningar till er alla

Din Sven

Måndag kväll.

Kära Rose!

Arbetat hårt idag till kl.8. Nu är hon 10, och skall jag på job imorgon kl.6. Så jag hinner inte skriva mycket.

Innesluter en fem dollar check, och skickar en i morgon kväll.

Det var skönt och fridfullt i går. Riktigt vilsamt.

Hoppas arbeta varje dag denna vecka. Det skulle hjälpa upp litet inte sant. Sen så blir det väl bättre igen och så får vi börja på allvar att möblera 11 rum.

Go natt, Liten. Sven

Tisdag!

Kära Rose!

Efter 12 timmar på hästryggen är jag nu äntligen hemma.

Too tired for anything. Where´s my pep.

Going right to bed. Working 6 to morrow -- sending another little check.

Hoppas ni alla må bra.

X Sven

Onsdag e.m.

K.R.

Arbetat som en liten nigger sen kl.7 i morgse. Fick just ett ”wet call” (regneffekt -- dusch) from Pickford´s för kl.6 i e.m. så jag skyndar att skicka dessa rader och sänder 9 dollar. Sänder mera innan veckan över.

Gud välsigne Er alla! Din Brute

Sven

Sunday.

Dear Rose!

Worked all night in a rain scene. Enclose $1 as I have to pay rent here.

Enclose letter from Fritz Fernström. I think you might write him a line and ask him to come down and see you at opportunity.

I think it is fine him -- his letter as well as offer of financial assistance to you.

Awfully tired but will now sit down and apply for a position in view.

Be and keep good!

Sven

Fredag

Kära Rose!

Varför i all världen låta en sådan småsak som en skuld oroa Dig, eller skulder.

Ha vi inga pengar så vad då? Erkänn skulden och låt dem göra vad de vill. Då är intet de kunna göra utom sätta oss i konkurs och det kunna de förstå lönar sig inte som vi intet äga och jag ingen fast anställning har.

Jag har arbetat 3 dar i denna vecka så din oro i det avseendet är obefogat.

Försök, lilla Du, att se allt i sin rätta dager; vad skall livets småbekymmer ha att göra med vår lycka. Efter alla prövningar så skall Du väl nu kunna se uppåt; inte åt sidan och tillbaka.

Framåt, alltså!

Kom så ihåg att det inte är brottsligt att inte kunna betala en räkning.

Jag behöver uppmuntrande brev från Dig; jag menar brev fulla av tillförsikt i Guds allmakt och allvishet och tacksamhet för vad Han förlänar oss.

Endast så kan jag se ett lyckligt, harmoniskt samliv; endast då kan Du stimulera mig till ”extraordinary” ansträngningar.

Så Gud välsigne Dig, Liten, och hjälp oss gå till verkligt förstående.

Kommer ej ner på Söndag utan skall ut och titta på hus. Vänta brev eller mitt besök på Måndag! Ge inte bort några pengar på räkningar. Ta vara på dig själv och barna först! Innerlig hälsning

Sven

Söndag

Kära Rose!

Det var ett svårt brev jag mottog i Fredags. Du tror väl inte att det hjälper mig, Dig och barnen med sådana utbrott. Du talar om tankeutbyte! Vad tjänar mera tankeutbyte till innan vi kunna leva de positiva tankar vi redan utkristalliserat.

Och vad känslor beträffar. Du vet att f.n. är det bäst att undvika starka känslo-suggestioner; det är mera ägnat att skada än att skänka glädje just nu. Dock vet Du att Du och barnen äro en sådan integral del av mig själv så att näppeligen utan vissheten om framtida samlevnad med Er vore livet föga värt från min nuvarande känslosynpunkt.

Det kan nog hända att denna synpunkt kan så omändras genom Dina anfall på den.-- Din lilla förtröstan i mig osv. att livet ändå kunde vara drägligt för mig -- men säkerligen låter jag den inte ändras om jag kan förhindra det.

Att skriva, och skriva uppmuntrande, då jag själv behöver så mycken uppmuntran, är mycket svårt.

Det är så litet av intresse som händer och dessutom i min sinnesstämning skulle även under vanliga förhållanden intressanta saker vara mycket fadda i min smak.

Om Du vill gå med på ett litet drömspel där Du och jag äro endast i bakgrunden så skall jag bjuda till. Ändå förlåt mig om jag inte kan skriva varje dag. Jag må vara i kamp med det negativa svårligen.

Innerliga hälsningar till Dig och barnen

Sven

L.B. 10 okt. -27

Kära Far!

Innerligt tack för ditt brev av den 23 sept., som jag genast svarar på. En kyss och en kram för slanten i brevet, som ju utgjorde 1/3 av månadshyran och kom precis som tid var att betala densamma. Här är ju ej som hemma att man hyr pr kontrakt, om man ej tar ”lease” på 5--10--50 år eller så t.ex. större egendomar eller affärslokaler. Men i vanliga fall är det pr vecka eller pr månad, i senare fallet med 14 dagars uppsägning som kotym, fast folk ofta bara flyttar utan vidare ändå. Kanske är det så hemma också, fast jag ej vet om det. Och kommer man några dagar efter med hyran, så är det ingen som gör väsen.

Fick brev från Lizzie på samma gång som ditt brev (...) det var ett riktigt ”brevkalas” för mig.

Jag nämnde inget om Compensations-saken till dig förrän jag kunde ge bestämt besked hur det hela utföll. Det var aldrig bristande förtroende, utan endast ett med flit uppskjutet ämne, som jag ej ville beröra förrän sista kapitlet var avslutat.

Varför ge dig falskt hopp om att jag skulle få understöd och sedan besvikelsen? Hade nog av det själv, det är så pinsamt att jag ej ville du skulle ha samma erfarenhet. Angående kontrakt med kliniken användes ej kontrakt vid anställandet av personer i någons tjänst inom något yrke jag vet om (om det ej är i statstjänst, vilket jag antager är förbundet med kontraktskrivande). Själv har jag ej ens någonsin blivit tillfrågad om betyg eller andra vitsordande papper. Man får en plats (anställning) och stannar tills man säger upp eller ”får sparken”.

Vad betyg och papper angår bryr sig ingen om det -- duger man något till så visas det genom arbetsresultat. Är man oduglig blir man avskedad oberoende av de fina betyg man till äventyrs har i sin ägo. Och man stannar på en anställning så länge man ger tillfredsställande resultat -- eller tills man själv tröttnar eller får något bättre eller av annan anledning önskar sluta. Lärare och lärarinnor i skolor antagas enligt betyg och examena, men hur det är med kontrakt vet jag ej.--

Naturligtvis var det Klinikens fel, att jag ej fick understödet, för hade de tagit ut försäkring hade försäkringsbolaget betalat utan krångel. I o. med att Kliniken hade mer än två personer anställda utan att ha försäkring begingo de en olaglighet. Och ändå stod ”lagen” på deras sida. Man skall ej nämna ordet ”rättvisa” i detta sammanhang, för det hör ej hit. I California -- synnerligen i Södra Calif.-- finns bara en lag: Den, som kan grabba åt sig får -- de andra få vara utan. Ju mer man kan lura andra människor, dess mer berömd och ansedd blir man. Los Angeles -- jag avskyr den staden och hela dess anda. Om vi bara hade pengar att komma härifrån skulle vi fara som med ett skott. Vi höra ej till i detta söderns land mer än isbjörnar i tropikerna. Jag tyckte om San Francisco. Där tycks allt vara mera sunt och gediget -- men endast jemfört med Södra Calif. Helst skulle jag vilja komma så långt bort från detta ”Paradis” som möjligt -- paradis, ja, för skojare! Klimatet har ju sin tjusning, men hellre frös jag näsan av mig och behöll min svenska ärlighet än jag bleve en äkta ”Californian”.

En liten lustig sak får jag lov att nämna från förhören. En ursäkt, som framställdes, för att Kliniken ej skulle kunna ställas till ansvar var att det är en välgörenhetsinrättning. Dvs. man kunde ej taga pengar från deras fond, som var donerad för välgörande ändamål eller närmare bestämd ”for crippled children”. Jag, som hade blivit ”crippled” genom arbete för dessa crippled children kunde omöjligt erhålla hjälp ur denna fond, det var att taga pengarna från de stackars barnen!! Den ädla frun, som donerat pengarna, måste ha vänt sig i sin grav. Dessa hundra-tusentals dollars! Några av ”barnen” som få vård genom kliniken, äro omkring 25 år, och ett par gamla damer kunde vara mormor åt mig! Nej, vi vilja ej diskutera detta ämne mera. Begrav det!

Undrar så hur det går med din bok. Har det ej blivit något framsteg med förläggandet? Är det fortfarande ”uppsjö” på böcker. Läste en statistik om böckers antal pr innevånare. Belgium var n:o ett, Sverige kom fjärde eller femte, minns ej riktigt, Tyskland och Danmark voro också i täten -- U.S.A. kom långt efter de flesta Europeiska länderna. Men här ger dom ju ut sådana kolossala upplagor istället. Alla läsa samma böcker (ej exemplar!!), praktiskt taget. Det finns ingen individuell smak, så därför behövs ej så många olika böcker, bara det är många exemplar av varje. Hemmens ”bibliotek” äro beställda pr meter och de, som ej ha bibliotek själva gå till lånebiblioteken, vilka förresten äro utomordentliga både vad böckerna beträffar och lokalerna.

”Viking” är för närvarande det mest populära ordet i U.S.A. och svenskarna ha fått fart på sig, må du tro.-- Prins Wilhelm kommer ju till Long Beach också, det var verkligt kul så kan jag äntligen få tillfälle att vara med på något.

Vi må alla bra och alla hälsar till ”Morfar” så innerligen.

Rose

P.S. Hur tycka ni om den nya föreståndarinnan?

Nya Eriksberg den 12 oktober 1927

Käraste min Rosabit!

Detta blir bara ett litet mellansticksbrev som en hälsning hemifrån. Mina tankar äro dagligen hos dig och likaså mina böner för dig hos Gud. Jag vet att de härvarande, Lizzie och Nen skrivit till dig, men hur det är med May och Maggie vet jag f.n. inte.--

Genom en kamrat här på hemmet fick jag anvisning på Redaktör Alexander Olsson, som utger ”Westkusten” i San Francisco och har tillskrivit honom om din ställning och dina föregående och nuvarande förhållanden i den händelse att han genom sin tidning kan göra något för dig och barnen. Stor är ej min förhoppning härvidlag, men man griper ju efter ett halmstrå ibland. Och guds vägar äro underliga!

Måtte du kunna få den hjälp du behöver, så att ej allt går i kvav. Då jag läser i ett av dina gamla brev om den försäkring å 4.500 doll. du på sin tid tog och genom vilken du skulle haft 110 doll. i månaden och vid invaliditet 2.000 doll. kontant + mån.summa för livstid -- så kan man bli vemodig att detta gick förlorat -- men hur och när? det är något du aldrig anförtrott mig. Jag kan ej underlåta tro, att du ej insett det viktiga i dess uppehållande ”i all nöd och sorg”.

En gång skrev du om, att Sven hade två farbröder i U.S.A. utan att nämna vad de hette eller var i Östern de höllos, likaså att Sven hade en bror i Colorado, sammaledes. Vidare har du talat om i ett första brev efter giftermålet, att du har haft brev från Svens mor. Inga av dessa har du sedan under de gångna åren omnämnt i brev till mig, vadan jag antar att du aldrig uppehållit kontakten med dem -- av någon för mig dold orsak. Vill du vara vänlig att i nästa brev låta mig veta något om detta?

Jag önskar detta!

Efter minuträkning bör du ha mitt brev och min lilla slant (5 doll.) som idag. Måtte de träffa dig under ej alltför dystra omständigheter. Jag tycker mig se dig nu sitta och läsa mina rader -- ja, om några år kanske man kan få en sådan kontakt som bild-radiotelefon synes utlova -- om man har råd, förstås.

Jag fick ingen förläggare till min bok för utgivning till julen på grund av en sölig ”hjälpare”, som sluddrade bort tid. Underhandlar nu om till nästa vår. Min tilltagande svaghet i synen gör att jag nu arbetar undan en del smärre saker till tidskrifterna innan det blir alldeles mörkt omkring mig.

Från Herbert har jag haft ett brevkort med ett par rader på. Han hade då så mycket arbete igen, så att han ej hann att skriva utförligt. Antagligen var det det hus han skulle uppföra på ackord, han förut skrivit om.

Skriv nu snarast! De innerligaste hälsningar till er alla!!! Varje ord du skriver till mig, väger mer än guld! Din trofaste

Farsgubbe

Nya Eriksberg den 17 Okt.1927

Käraste min gosse!

Tack för ditt efterlängtade brev, som jag fick igår, just då jag skulle fara in till stan på Johan Stålhands jordfästning. Han slutade sitt 51 åriga liv den 12 dennes. Affären var förut satt på aktiebolag och Göteborgsbanken, som nu länge financierat affären, har haft en bankman som styrande bredvid Gust.Källström. Det har gått ”business as usual” och K. är ingen dum karl, så att han kanske nu sitter på högsta pinnen. Det var många vackra kransar och förstklassig musik i Krematoriet, men jag hade väntat få se flera av träkåren och de representativa sportmännen. Så känd som han var, får jag säga att anslutningen var torvtig. Och skälen kanske vi kunna gissa oss till.

Jaså, du är för närvarande utan jobb, säger du. Jag hade inbillat mig, att, då du talade om att du i höst skulle bygga i Vancouver som ”contractor” detta arbete gällde ett ordentligt bostadshus.-- Vem kunde tänka något annat? Detta gladde jag alla med här. Nu var det bara ett hönshus -- och så gott var det, ty då du synes alltjämt få kämpa din väg fram steg för steg under svårt motstånd, är den mindre risken och mindre förtjänsten att föredraga framför det större risken och vinsten. (...) Det är skandal att våra svenska firmor äro så loja och bortkomna då det gäller att knyta förbindelser i utlandet. Månne de (spec. Tingström) ha gjort förfrågningar på dig och fått avrådande upplysningar som ej konvenera? Roligt att du kan få nytta av katalogerna. Jag ”tippar” fortfarande trädgårdsmöblerna som No 1. När olärda, gröna bondpojkar från eller i Småland kan här i landet bli välbärgade karlar på enkla snickeri och slöjdalster, skulle det enl. min mening, även finnas möjligheter på det området i Canada om man väljer rätta vägarne.

Dina urklipp voro intressanta. Flottorna t.ex. Här började som du minns, William Olson på min tid, men förlusterna blevo för stora i synnerhet på Nordsjön, så att man upphörde. Det tyckes dock som om canadensiska ”Cribs” hava en lämpligare (cigarr) form än vad våra hade. Ångaren som bygges hos John Brown & Co förefaller mig praktisk och inventiös -- men anskrämligt ful för ett ”sjööga” ehuru tidningen kallar den ”handsome”. Farten, 20 knop, är snarare normal än hög för en up to date snabbtrafik. Våra Trälleborgfärjor äro 20 år gamla, men ha en ”ekonomisk” fart av 18 knop, medförande järnvägståg och gods. Ej illa -- som färjor voro de ännu för några år sedan No:1 i världen. ”Nelson” var en bjässe och något för våra försvarsnihilister att beskåda.

Från Rose har jag för en tid sedan haft brev. Jag kan försäkra dig, att det ej är av liknöjdhet som Rose ej skrivit till dig. Hon känner djupt och intresserat för dig och längtar efter att höra från dig -- men det stackars barnet lider ofta verklig nöd, lever på välgörande människors barmhärtighet!!! Ty hon är lämnad ensam åt sig själv, krympling (kanske för livet). Har ingen annan hjälp än den barmhärtiga grannar möjligen ge henne.

Sven vistades, då hon skrev, i Los Angeles och Hollywood, jobbande med vad han kom över -- ibland vid Filmen ibland som dräng i huset där han vistas. Hans ”Industrial Chemistry” gick naturligtvis ej utan förlagskapital. ”Medan gräset grodde, dog kon ”. Det är ibland veckor emellan de se varandra, ty där i Long Beach tyckes han ej kunna få något arbete.

Men nu kommer jag till det hårdaste i hennes ställning. Då hon före sitt giftermål, fått sin praktik ordnad och allt såg ljust ut, försäkrade hon sig i ett bra bolag i San Francisco för alla möjliga eventualiteter, som sjukdom, minskad arbetsförmåga, invaliditet av olika grader, arbetslöshet m.m. Med ett ord, hon garderade sig för alla påtänkliga olyckor. Hon skulle t.ex. ha vid invalidiet av det slag hon sedan fick, 2.000 doll. kontant samt 100 doll. i månaden för all framtid. Genom familjens sammanbrott och/eller slarv från någon sida blev denna försäkring ogiltig genom premiernas nonbetalning.

Då hon nu tog anställning i Tichmoreska Stiftelsens tjänst som föreståndarinna för Klinken å Community Hospital i Long Beach uppgjordes kontrakt av något slag, kan jag förstå, men naturligtvis förstod hon sig ej på att få en klausyl i detsamma, vari hon tillförsäkrades rätt till event. ersättning enligt lag -- osv.

Nu säger kaliforniska lagen, tydligt och klart, att varhelst man är anställd skall man vara försäkrad mot olyckshändelse och sjukdom, som man ådragit sig inom sin tjänst, och ersättning härför utbetalas av Staten. Då hon sökte denna skadeersättning, befanns det, att Klinikens Styrelse underlåtit att uttaga denna försäkring vid hennes anställande i tjänsten. Hon måste därför lagsöka Styrelsen.-- Men, säger hon ”vad kunde jag stackare förmå mot deras advokater och penningresurser”. Hon förlorade naturligtvis -- trots sin klara rätt, i U.S.A.; lagvrängarnes förlovade land! Hon skulle enligt lag annars fått 80 doll. per månad så länge hon var oförmögen att återgå till sitt yrke!! ”Detta skulle ju ha ändrat hela vår situation” säger hon.

Vad säger du om detta? Hon har nu vart i U.S.A. i nära sju år och hade fått en lovande framtid för sig redan andra året -- och nu är den grusad -- så vitt man kan se av hennes egna uttalanden om sjukdomen barnförlamning -- men det ekonomiska läget, hade ej behöft vara sådant det nu är om hon -- och varför inte -- hennes man haft ett uns affärsförstånd!! Men ”straffet” synes väl svårt, och vi få väl tro, att Den Högste har sin avsikt därmed, som vi ej förstå.

Jag är glad över ditt ärliga uttalande om mina ”förmaningar”. Det hedrar dig och visar, att du inhämtat lärdom av livets skola. Tack min son!!

Du frågar om min boks öde. Ja, som vanligt hade jag ”otur” i början -- och kanske även sedan. Men saken är då detta skrives ej ännu slutförd. Det ligger nu hos Åhlén & Åkerlund för eventuellt utkommande nästa vår -- om det antages förstås. Vidare härom nästa brev.

Vi ha fått en Fru Ahnström, född Taube, som föreståndarinna i T.O.H. Hon synes bli rätt bra, ehuru hon kanske ej går upp mot Fr.A. men det har heller ingen räknat med.

De hjärtligaste hälsningar från oss alla! Hälsa Hedvig! Skriv snart! Ögonen mina allt sämre och sämre.

Din egen trofaste

[Fader]

Nya Eriksberg,Stockholm 1 den 25 Okt.1927

Bäste broder, Ture Hamnell.

Jag får på det hjärtligaste tacka Dig för den mig tillsända, högst intressanta skriften:”Några data ur Stocksunds Historia.”

Jag måste dock erkänna, att då jag i tidningen fick läsa om firandet av Stocksunds 25 års jubileum, blev jag ganska ledsen över att jag ej fick närvara, ehuru jag bär på så många minnen från de arbetsfyllda åren i samhällets barndom. Jag kunde ej tro annat än att jag numera var glömd -- eller kanske av vännen Edv.Langborg ignorerad. Emellertid finner jag till min glädje, att Du ej glömt bort mig och får tacka Dig för mitt arbetes omnämnande i skriften.

Då jag för gott lämnade Stocksunds samhälle, 1914, överlämnade jag, så vitt jag minnes rätt, till Dir. Arv. Eriksson alla protokoller jag hade i min ägo rörande Kommunalföreningens sammanträden, före dess trädande ur funktion. Detta skedde med tanke på, att de kunde bliva ytterst intressanta dokument för en kommande tids forskning i Stocksunds historiska blad. För mig personligen (som n.m. endast sysslar med litterärt arbete) skulle det ej varit allt för svårt att med tillhjälp av nämnda papper, få fram en humoristisk och drastisk skildring av ”pioniärtidens” händelser och vedermödor. Och jag skulle gärna ha stått till tjänst därmed.

Då jag nu tagit del av Ditt föredrag, hoppas jag att Du ej misstycker att jag gör några uttalanden vis à vis innehållet, evad det berör pioniärtiden.

Visserligen kan man ej inom ramen av ett föredrag få fram så många historiska detaljer, men det synes mig att i detta fall, Stocksunds Kommunalförening -- som var embryot till den nuvarande samhällsbyggnaden -- här blivit väl knappt behandlad.

Jag köpte min tomt av v.Horn i slutet av 1896, byggde 97 och flyttade in i början av 98. Av de före mig inflyttade pioniärerna, kände jag på förhand: Järnhandlaren Dahlgren och Boktryckaren W.Andréen och blev under 97 bekant med Dr W.Lagerholm och Adv. Joh.Ad.Hultman. Å ett spelparti hos Andréen kommo vi fyra överens om, att, efter vars och ens förmåga, verka för det nya samhällets bästa. Möjligt är, att under vårt samtal, önskvärdheten av en ”förening” nämndes: men något beslut (sid.7) fattades ej då, ja, ej ens nästföljande år i den saken. Litet var av oss voro åren 97--98 strängt upptagna av vårt arbete i Stockholm. Men fröet låg dock i god jord och mognade under åren 98--99. Här får jag inpassa, att det var de stinkande avloppsdikena, som slutligen satte fart i oss, och att Dr Lagerholm blev den som tog initiativet till en oppositionsbildning.

Lördagen den 26 maj 1900 kom Lagerholm till mig och animerade mig för ett möte med villaägarne att avhållas följande dag. I min villa Annehill fanns då en s.k. centralhall i två etage med läktare omkring (den blev ombyggd 1914). Den rymde minst 75 personer, och jag erbjöd den för detta och event. kommande möten. Dagen därpå, den 27 maj, sammankommo Herrar Lagerholm, Hultman, Marén, Andréen, Isaeus, Strömmers, Ekberg och undertecknad, varvid Stocksunds Kommunalförening konstituerades. Styrelse: Ordf. Sundström; vice Ordf. Lagerholm, Sekret. Hultman; Skattm. Marén ?, varjämte Stadge-kommitté och en dito för kloakfrågan tillsattes.

Den 20 Oktober voro hos mig samlade nästan alla de d.v. villaägarne (inkl. Kammarherre v.Horn), stadgarne antogos, dramatiska konflikter med den senare utspelades -- som slutade med att Kam.h. v.Horn ostentativt ”utgick ur föreningen” och ”förklarade oss krig” då han avlägsnade sig.

Någon dag senare då jag träffade honom vid stationen utspann sig en drastisk dialog oss emellan, vilken jag ordagrant har i minnet, men är för långt att här relatera. Vill blott nämna, att han gav den nya föreningen namnet ”Slasktratten”, vilket kanske ej är vidare bekant för de nutida innevånarne. Därefter blevo sammanträdena betydligt tätare och sammanhållningen började att få fastare former.

Den sega striden pågick under 1901--02, då segern vanns. Den 27 juni 1902 höll Kommunalföreningen ett större möte hos mig och kandidater utsågos till Municipalsamhällets olika nämnder, och den 29 juni 1902 hölls den första Municipalstämman i Samhället (Skolhuset). Alla Föreningens kandidater blevo valda.

Som jag ju ej har tillgång till protokollen, äro dessa data tagna från mina privata dagboksanteckningar, vilka jag dock har all anledning att lita på. Det förvånar mig därför, att (sid.8) den 12 juli står angiven som dagen för den första stämman.

Uppgiften (sid 11) att Arbetsnämnden (som var min egen ”uppfinning”) tillkommit för att framför allt underlätta Ordf. i M.N. arbete, kan ju vara riktig på sitt sätt -- men här är att märka, att jag själv blev denna nämnds Ordf. och fick ensam handhava den praktiska ledningen (på mornarne, innnan jag for till mitt jobb i staden).

Uppgiften (sid.31) att Stämmorna, åren 1902--03, hölls hos o´Konor är rätt -- men ej att Municipalnämnden sammanträdde där, ty den, liksom Arbetsnämnden och byggnadsnämndens sammanträden höllos under hela min tid som Ordf. hos mig i Villa Annehill, och avslutades i regeln med supé och andra mera lättsmälta ”förhandlingar”.

Ja, nu tycker Du kanske, att jag framhävt mig själv litet för oblygt. Men det är så, då man blivit gammal och förlegad, att man med en viss förkärlek tänker å det förflutna, om man i yngre dagar gjort något nyttigt. Förlåt därför den gamle pensionären på Timmermans Ordens Hem!

Jag har ej satt min fot å Stocksunds mark på 12 år, och det skulle därför vara intressant, att innan min tilltagande blindhet omöjliggör det, få se det för mig så minnesrika samhället i sin moderna skepnad.

Framför mina hälsningar till de gamla fråm min tid som eventuellt bo kvar! Vänskapsfullt

Pehr W.Sundström

New Westminster 28/10 1927

Kära Fader Bill!

Härmed får jag av allt mitt hjärta gratulera dig på din 69-årsdag den 17 Nov! Innerligt önskar jag dig hälsa och krafter, så att du må kunna om ett år med glädje begå din 70 årsdag! Som ett apropos och en uppmuntran för dig sänder jag härmed några urklipp, berättande om ”dundergubbar” i B.C. Du är ju bara pojken mot dem. Så ”cheer up”. Det är ej värt att ge sig!

Hoppas, att du befinner dig väl och ej har det alltför enformigt. Jag skulle gärna vilja vara hos dig och pigga upp dig ibland!

Precis för en månad sedan skrev jag sist till dig.(...) Har sedan jag sist skrev haft endast 14 dagars snick.arbete till. Det är ovanligt tyst i byggn.branschen denna höst och en armé av arbetslösa, så det artar sig ej bra för den kommande vintern.

Men de ha fått en fin veteskörd här i år, tack vare det goda bärgningsvädret, så nästa vår blir nog bättre. Nu lagar det sig till höst här, men har ännu ej varit några frostnätter.

Om måndag kommer Prins Wilhelm hit på sin föredragsturné, (Vanc. enda plats i Canada, han besöker) anbelangande vilket tillfälle jag bif. urklipp. Har just idag varit inne i staden och sålt 5 svenska bordsflaggor .-- till borgmästaren --, vilka Hedvig nu som bäst håller på att sy. Det är väl inte dåligt, eller hur? komma från Sverige till Amerika och sy flaggor för att hedra en svensk prins.

Har ännu ej hört något från Tingström. Han har visst ”tagit slut”. Hoppas alla de våra må bra. Hjärtligen vare du hälsad och gratulerad av

Din Son

Hedvig ber få gratulera!

Här rulla spannmålstågen från Prarieprovinserna till Vancouver hamn, och hålla sådant väsen på nätterna så vi få knappt sova. 80.000 vagnslaster ha tills dato anlänt.--

Hur är det med Stålhand?

Vår ”farm” har också burit sig bra. Efter 10 cents morotsfrö ha vi inhöstat en överväldigande massa rötter, samt efter 25 cent tomatplantor över 400 tomater och allt annat i samma stil. Detta är ett fint jordbruksland.

Nya Eriksberg den 8 november 1927

Kära min Rosabit!

Hjärtinnerlig tack för ditt brev av den 10 oktober. Det var intressant att få taga del av de lämnade detaljerna vis à vis kontraktens nonexistens och amerikanska kutymer f.ö. Men däremot teg du med hur du för n.v. har det och om någon ändring till det bättre yppat sig för Sven. Skriv härom!

Vad den nya boken beträffar, blev den som sagt bortfuskad för Julmarknaden och Å&Å förlag har även avslagit den för våren, vilket också skedde av ett rent missöde, enär litteraturgranskaren insjuknade och hans viktiga syssla sköttes av hans fru, som naturligtvis hade svårt att förstå än mindre bedöma en fackligt skriven sjöbok. Hade den skrivits dilletantmässigt av en landkrabba, så hade den nog haft bättre utsikter. Sådana resultat börjar jag nu bli van vid. Det ligger alltså i gudarnes knän när och om den kommer ut. Emellertid har jag haft delar av den inne i Tidskrifterna, och har även sålt ett par bitar till Å&Å ”Allt för Alla”.-- (Där Nen också medarbetar som novellist ibland.)

Jaså, min lilla Bit -- Du längtar bort från Kalifornien! Nog är det en sorglig lott att behöva vara tvungen stanna kvar på en plats där man ej trivs eller kan slå sig fram -- omgiven av skoj och bedrägeri -- stackars barn!! Och dock är Wästern bra mycket lugnare och anses allmänt vara hederligare än Östern.

Då man läser Prins Wilhelms brilliant skrivna artiklar i Sv.Dagbl. utgörande hans utomordentligt ingående studier under hans förra resa, så ryser man över t.ex. hans New York bilder. Allra helst då man vet, att han av amerikanerna själva erkäns som synnerligen klarseende i deras problem och förhållanden. Men han förklarar även varför det är så och så och ger full rättvisa åt nationens storslagenhet.

Det vore nog skönt om ni återbördades till gamla landet i Norden. Jag tror att ni båda passa bättre här -- men att få den önskan uppfylld kan bli svår nog. Voro ni blott här så -- ja, det är ju lönlöst att tala därom.--

Från Herbert hade jag ett brev, att det ”hus” han byggt som ”contractor” var ett stort hönshus ej boningshus. Men ehuru jag ej anser saken fullt så ärofull n.m. så är det ju alltid bra att få börja med till dess bättre tillfälle ges. Han tänker nu på mellantider gå in för Trädgårdsmöbler, varå jag sänt honom ritningar. Jag hoppas emellertid att han stadigt skall taga sig fram med ärligt och gott arbete. Han beklagar att han då ej fått svar på brev till dig, jag har sedan skrivit och omtalat din belägenhet.

Här äro alla friska f.n. Nen har det ekonomiskt lika bedrövligt. Hon sköter allt ensam, har f.n. ett par patienter och skriver då och då en novell och mannen? Ja, han lever ”uteliv” och Gud vete vad han gör f.ö. Hans diktsamling ”Stänk och flikar” är nu utkommen, men det som blir på den, är abonnerat av fordringsägare. Ja, ja.--

Vår nya föreståndarinna, fru Ahnström, är en mycket god kvinna ehuru rätt nervös. Vi hoppas emellertid att hon skall bli bra då hon blir mera van vid sin krävande befattning. Frk Alstermark ligger fortfarande svårt ansatt av ledgångsreumatism på sjukhuset.

De innerligaste hälsningar till er alla. Din egen

Farsgubbe

Nya Eriksberg den 22 November 1922

Kära min gosse!

Tusen tack för ditt gratulationsbrev, som jag fick lagom till 69 årsdagen! Dunderguben Mc Intosh var en styv 108 åring; åldern anger, att klimatet där du är måste vara ”konserverande”.

Jag har emellertid haft synnerligen mycket på sista tiden, som verkat föråldrande på mig. Sedan Emilie Alstermark lämnade oss, blev här så många ändringar, och min trevnad fick en svår knäck, vilket jag ju på förhand anade. Hon har legat på Maria sjukhus i över tre månader, blev en aning bättre, men har nu åter fått recediv, och jag nästan tvivlar på att hon kan bli återställd.

Ja, min gosse, även jag önskar ofta att jag hade dig hos mig, för att rådgöra och pigga upp mig. Jag tyckte nämligen, då du var hos mig före avresan, att det var så ljuvligt och skönt att ha en son, som prövat livet och som jag så innerligt väl kände numera förstod mig och höll mig kär. Du må tro, att de dagarne voro som en vacker dröm -- som försvann alltför fort för gubben.

Ibland vaknar vikingalynnet och jag leds vid tanken på, att jag är så blind och ”bakom”, att jag ej mer kan ge mig ut på de stora vidderna, för att skåda världen därute, sådan den nu i sin moderna skepnad ter sig -- insuga nya intryck och få nya upplevelser att skildra för ”hemmasittarne”.

Jag är emellertid på alla svenskars i Amerika vägnar, glad åt att vår hurtiga kunskapsrika och demokratiska Prins Wilhelm gjort ett så gott intryck på anglosaxerna och lyft okunnighetens slöja en smula om oss, deras fornfäders stam. (Efter de båda prinsarnas färder, bör man i Amerika känna oss bättre än vad man gör i det om oss så sorgligt okunniga Europa.)

I Sv.D. omtalades för en tid sedan att den svenska kolonien i London för ett par år sedan tillsatte en kommitté, för att undersöka allt vad man i Englands skolor får inhämta om oss och vårt land. För kort tid sedan var deras rapport härom färdig, och man kan häpna åt resultatet. Läroböckernas geografiska uppgifter vimla av fel och förvrängningar och inge lärjungarne en vrångbild av vårt stackars land och klimat. Vår gamla och lysande historia avfäras med ett koncentrat, där bland kungar endast Gustaf II Adolf ges något värde. (Carl XII räknas ej som klok.) Om vikingarne ha britterna kvar sin gamla uppfattning, att de voro endast Norrmän och Danskar (se vidare urklippet härom, som bifogats).

En engelsk journalist har varit här på besök, för att söka efter Sveriges Själ. Han har haft mycket svårt att finna reda på densamma. Han har härom skrivit tre artiklar i ”Manchester Guardian”. Jag har läst dem in extenso. Sv.D. referat av en del medf. i urklipp. Det vittnar om ett rätt skarpt intellekt hos främlingen.

En Herr C.Casparson har i brev från Vancouver av 2 nov, beskrivit mottagandet av prins Wilhelm ganska utförligt. Undrar om du känner någon av där omnämnde i mottagningskommittén? Rudolph J.Verne -- professorn vid B.C.University, Böving, svenska konsulerna O.Hanson och Eric Brattström. Prinsen lär ha sagt, att han i en snar framtid skall återkomma till B.C. för at jaga storvilt.

Det var tråkigt höra att arbetsmarknaden blivit så dålig. Jag skall skriva till Tingström. Hur går det med den plan, du framlade ang. trädgårdsmöblerna?? Den idé, som efter moget övervägande befunnits vara en god sådan, måste man segt hålla fast vid och på ett eller annat sätt driva igenom. Och som jag tror att du ej är fullt så blyg som den engelske ”själsletaren” tyckt sig finna att genomsnittsvensken är, så antar jag att du ”söker dig fram” bland ert samhälles kapaciteter tills du träffar mannen som kan pekuniärt stödja dig i starten. Men initiativet och ledningen, hoppas jag att du är klok nog att behålla i egen hand. Ty annars kanske du blev insyltad.

Jag antar t.ex. att Byggmästar Christensen ej hade någon merkantil utbildning, så att han kunde närsomhelst överblicka sin affärsställning i sin helhet såväl som varje företag särskilt. (Men den konsten borde du kunna förstå dig på.) Har man så flera olikartade företag och finner något av dem förlustbringande, får man på smärtfriaste sätt avveckla detsamma. Har man allt i en röra, kan hela ekipaget stjälpa. Hoppas emellertid, att du håller stadig kurs på ditt närmaste mål -- och därifrån vidare -- vidare till nästa och nästa -- litet i sender klokt och försiktigt, men ändå i täten -- aldrig på sladden!! Jag bedjer brinnande för dig -- och Gud skall nog också stå dig bi!

Min bok ”Blad ur Bill Shark´s loggbok” blev ej antagen hos Å&Å´s förlag på grund av ren otur. Förlagets litterära smakråd låg f.t. sjuk och hans fru vikarierade under tiden; och hon -- ett fruntimmer -- skulle kunna bedöma Bill Sharks sjöbok, som jag omsorgsfullt skrivit för verkliga fackmän att njuta av -- (man kan få aversion för sitt arbete för mindre). Emellertid köpte förlagets tidning ”Allt för Alla” några berättelser ur boken, och detta hade jag scoutgeneralen Ebbe Lieberath att tacka för. Han är nämligen en stor beundrare av Bill Sharks´sjöpenna! Och boken får ”ligga till sig” till våren.

Denna månad har varit ovanligt vintrig i hela landet. (I Boden var det -34 gr i går.) På födelsedagen kommo Lizzie och Erdtmans på förmiddagskaffe till mig that´s all

Jag kan hälsa dig från ”Farbror Don Ernesto”, där jag åt middag igår. Han är alltjämt lika intreserad av din person och hur du har det, och för mig är han som en kär bror. Hos Ivar Holmers har jag även varit på middag för en tid sedan och är bjuden till dem på deras 35 åriga bröllopsdag om Onsdag. De hälsa båda till dig. Vidare har jag färska hälsningar från alla dina syskon, som bett mig hälsa. Från Erdtmans får du nog Sigurds nyutkomna dikter ”Sav och Sälta” till julen. Själv fick jag dem till min födelsedag. Inkomsten av verket har han själv inget gott av direkt, ty husvärden har att fordra mer än bokens honorar och har panträtt -- de stackarne leva ur hand i mun och ibland blir det intet mun.

Jag sänder sedan ett julkort. Hälsa Hedvig så hjärtligt! Din egen trofaste

Fader Bill

New Westminster B.C. 27 Nov.1927

Kära Fader Bill!

Hjärtligt tack för ditt kärkomna brev av 17 oktober!

Jaså, Johan S. har slutat sina dagar. Då var det sista gången, jag såg honom då du och jag voro ute på hans kontor. Jag förstår, att Källström nu sitter ”på högsta pinnen”. Där ser man, vart ihärdighet och tålamod kan leda. Han har hållit sig kvar på samma plats hela tiden.

Far behöver ej alls känna sig besviken över, att jag ej byggde ”ett ordentligt bostadshus” den här gången. Det kan komma härnäst, och dessutom är ett hönshus i detta landet ej så värst ”fyskam”. Det är andra proportioner på sådana här än hemma i Sverige.

Dessutom har det blivit en väldig konkurrens i bostadsbyggandet här. Av bif. annonsurklipp kan du se, att de erbjuda sig bygga åt vem som helst för 10 procent kontant och 1 procent i månaden. Vad sägs?

Jag vet ej, om Tingström gjort förfrågan på mig här. Har i alla fall ej avhört någon sådan, men jag tycker, att han kunde besvara mitt brev.

Det var bra, att du ”fortfarande tippar trädgårdsmöblerna som N:o 1”. Det gör även jag, ty alla träarbeten äro, märkvärdigt nog (då virket är billigt) mycket dyra här. Bara en liten skärbräda av halva storleken mot våra i Sverige, och klumpig, kostar 40 cents -- Kr 1:50! Sic. Så att, så fort jag kan, skall jag börja min snick.fabrik och tillverka trädgårdsmöbler för sommarsäsongen samt leksaker (modellbåtar) spelbord hopfällbara o.dyl. för julsäsongen.

Det du berättar om Rose var synnerligen nedslående, och jag skulle gärna sända henne några pengar, om jag hade möjlighet. Det är verkligen ett hårt öde, som drabbat henne, och man kan fråga sig -- varför.

Urklipp No1 ang. svart-björnen är intressant så tillvida, att det påvisas, att detta djur, som allmänt anses ofarligt för människor, angripit två skogsarbetare, samt äro de så fullflätade, så de kunna öppna dörrar och gå in i skåp, uppätande matvaror. De ha nu på höstsidan, då bären äro slut i skogarna, kommit fram till människoboningar på jakt efter höns, svin o. getter. I Oktober höll en ”moderbjörn” till här i närheten av oss, huserade vilt hos en farmare 10 min.s väg härifrån, då hon tog höns och slog in 3 dörrar på hans ladugård.

II och III berättar om svåra oväder i somras. Vad sägs om det? Här i B.C. hade vi ej ngn som helst känning därav. Skönt att man var så klok, så man ej stannade på ”prärien”, där det både vinter och sommar alltid är något galet med vädret.

IV visar ång. Catala, som under svårt väder rände upp på klipporna utanför Prince Rupert. Ser rätt säreget ut, eller hur?

V är en illustration över hur Canada ”hushållar” med fiskeindustrien. De ha länge varit på det klara med att om det fiskas lika ohejdat som hittills utefter våra kuster, skall, inom en ej allt för avlägsen framtid, fisken taga slut. För varje år minskas tillgången i oroväckande grad. (Precis som inom skogsindustrien tänka de ej alls på framtiden utan endast på att för närvarande tjäna så mycket pengar som möjligt.) På senare tiden har dock guvernementet fått ögonen öppna för, att något måste göras, men det har endast blivit en massa ord och förslag, ingen handling.(...)

Ja, ”snart står Jul vid snöig port”, och mina tankar gå till Eder alla, kära i hemlandet, speciellt till dig, min Far! Av hjärtat önskar jag dig, och alla syskonen en innerligt

God Jul!

från din tillgivne son Herbert

P.S. Arbetar sedan en månad på en stor magasinsbyggnad i Vancouver. Den skall bli färdig omkr. 1 Januari. Hedvig ber hälsa! D.S.

Detta blad är växt i vår park, är grönt hela vintern. Se på knopparna på baksidan. Vi hafva också en art af jernek som växer vild.

28 nov 27

Kära Lilla Rose!

Får meddela Dig att jag på Lördag morgon börjar mitt arbete på gasolinstationen ”on the wash and grease rack”. Lön $125 i månaden.

Så måste jag flytta tillbaka till Tadlocks apartmenthus -- de vilja att jag skall dela apartmentet med Charles -- Fru Tadlocks 18-åriga bror -- så att Charles kan få billig hyra o. Tadlocks få apartmentet uthyrt. Tjänst för tjänst förstår Du?

I february skall Charles gå till college igen och då skulle det vara lämpligt för mig att få er L.B.-bor installerade häruppe.

Skrev Fernström. Hoppas han kommer snart. Mina utgifter i apartmentet blir 27:50 för hyra med en extra dollar och en halv för gas och ljus högst! Mat skall bli billig! Separate hushåll som Charles arbetar på natten.

Skrev kort julhälsning hem. Vill Du skriva och skicka ett trevligt snapshot av lillan.

Skrev advocaterna i San Francisco.

Längtar mycket att få tillfälle att se småbarna (Dig inneslutet) men Du har ju förbjudit mig för någon konstig orsaks skull.

Har inte haft en dags arbete på hela [?] veckan.

Måste ligga efter mitt kommande job som tusan för att få det. Det var med nöd och näppa jag fick det! Politik!

Betal inga skulder!

Låt oss ha något för oss själva sen kan vi ju börja distribuera penningar. Tror Du Eckdals hade gett Dig tian om de visste att Du skulle betala den på skulder. Vakna upp! Låt oss först leva själva; då har vi en bättre chance att betala allt och att fortfara att leva! Innerlig hälsning

Sven

Fredag Kväll

Kära Lilla Rose!

En mördande tystnad.

Har arbetat på ”Wash and Grease Rack” -- på Söndag kväll kl.11 går jag som gasoline attendant -- stadigt nattskift mellan 11 på natten och 7 på morron. Bättre arbete och mycket kortare timmar.

En chance att förtjäna extra om dagen.

Innesluter tio dollar -- har sökt som en vansinnig efter hus i Hollywood och omnejd. No Luck! Måste söka längre borta!

Få vi ta Götbergs möbler hit upp eller måste jag hyra möblerat?

Längtar att se Er men arbeta på Söndag till kl.12 m. och på igen kl.11 på natten.

Nästa vecka ska jag se till att financiera uppflyttandet. $75 äro ju erforderliga för att åstadkommma det.

Skriv och va inte snål. Hj. Hälsningar till Dig och barna.

Din Sven

Hälsa Gunnar och säg att snart flyttas det till Hollywood.

Hur mår Du -- Etc.--

Bästa Rose!

Innesluter $5 som Du får vara snäll att använda för mat och nödvändigheter endast. På Tisdag skickar jag fem till.

I morgon skall jag se efter lämpligt hus i närheten av gas stationen där jag arbetar.

Be Miss Fletcher och Miss Smith gå åt Fanders. De äro Mr Tucker´s goda vänner och vilja intet gott åt mig. Om så kunde De ju skriva och tala om de glada nyheterna.

Så skulle jag -- om jag vore Du -- skriva till Mrs Bixby och tala om vilken buse Tucker är.

Skall tala över saken om Dig, Tichenor clinic etc.-- med en god advokat en dag.--

Tuktas skulle de hippokraterna! Usch!

Innerlig hälsning Sven

L.B. Dec.4 -27

Kära Far.--

Innerlig tack för brev (...) det är så snällt av dig att skriva ofta. Jag behöver sannerligen litet uppmuntran då och då. Lizzie och Maggie skrevo i oktober, men nu börjar det bli långsamt igen, fast jag vet ju, att det snart är jul, då får jag väl hälsningar från alla.

Från red. Olsson fick jag brev med inneliggande $5. Han skrev att han tillskrivet Pastor Anseen i San Pedro och herr Eckdal i Los Angeles. Pastor A. kände jag ju redan, ty han döpte Gunnar och Ann. Och jag träffar honom stundom i den svenska kyrkan här. Det är ju ej ofta någon tar mig dit, men det händer ibland. Herr Eckdal är f.d. sv. konsul i Los Angeles och en av ”storpamparna” bland svenskarna. Herr ocg fru E. gjorde mig ett besök och gåvo $10 från en svensk klubb + $1 från dem själva.

Lovade att hjälpa om det blev svårt för mig. Ja, du vet ju, att ej tigger jag om hjälp utan biter ihop tänderna och försöker reda upp härvan själv. Emottog i går en check på $50 (femtio) som jag själv förtjänat på syning. Det är en millionärska, som jag syr parisiska silke-underkläder för, allt för hand med brodering och spetsisättning m.m. så det är så knåpigt ingen vill göra det. Tidigare förtjänade jag $45 för samma slags syning (febr.--juli) för samma dam, så det är nu nära 100 dollars jag knåpat ihop på små stunder. De sista sex veckorna har jag fått $2 från Sven. Så hans inkomster äro ej stora.

Nu har han äntligen fått ett ”job” som ger honom $125 pr mån. Det är att tvätta och ”greasa”(!!) automobiler. Han började igår, så om ett par månader skola vi väl åter kunna bli etablerade med någon reda och plan i det hela. Denna sista tid har jag fått hjälp genom kommunens ”Social Welfare Dept.”, som sänt grocerier (morötter, kålrötter, potatis, soppben, havregryn m.m.). De ha även hjälpt med hyran. Och grannarna äro så rysligt vänliga och ”sticka åt mig” litet god mat då och då. Men du förstår, att vara beroende av sådant ändrar ens natur helt och hållet. Det lär dig först av allt ödmjukhet. Och det skadar minsann icke.

Angående livförsäkringarna blev jag tvungen upphöra med inbetaln. för två år sedan redan, då jag ej hade pengar nog för de något höga premierna (de voro ju utmärkta försäkringar då jag var ogift). Ja, just det, då jag var ogift kunde jag få dessa sjukdoms-underhåll, men en gift kvinna kan ej få sjukförsäkring i något av de bolag jag hade livförsäkring i. Olycksfall el. invaliditet genom olycksfall är det samma regler för som för en ogift, men fruarna här äro ju sjuka ideligen, så inget bolag vill åtaga sig att betala för all deras huvudvärk och illamående. Så där förlorade jag intet. Men du må tro att det i alla fall har pinat mig att ge upp dom (försäkringarna). Dock har jag ej gett upp hoppet att kunna återuppliva dem igen innan det är för sent (5 år).

Svens bror Fritiof är bosatt i Denver. Jag skriver till honom ibland och ibland till hans fru. Dock ha de ej svarat på mitt sista brev i maj. Så det är dom, som gett upp korrespondensen. Av Svens farbröder dog den ena för ungefär ett år sedan (ogift). Den andre, Mr J.Swanson, bor också i Denver och jag har skrivit ett par gånger till hans fru ”Aunt Alma”. Till Svens Mor skriver jag nästan lika ofta som till dig, så där är regelbunden korrespondens (utom på sista tiden då jag dröjt något). Sven skriver sällan hem. Han är omöjlig som brevskrivare, tycks det.

Svens far skriver aldrig, hälsar aldrig, är som han ej fanns. Det var fullkomlig brytning mellan honom och Sven då Sven ännu bara var ung pojke. Faderns behandling av Sven förklarar mycket i Svens natur. Svens Mors adress är: Fru Carolina Svensson, Vintrie, Skåne. (Deras villas namn är ”Lugnet”.) Svens far är Tullkontrollören Herr Svante Svensson.

Innerlig, innerlig tack för femman. Ja, jag behöver ej närmare beskriva hur fort den absorberades av nödvändigheter.

Har du sparat Prins Wilhelms artiklar om U.S.A.? Vore väldigt intressant att få läsa dem. Skriver han om Western också, så hoppas jag du sänder dem till mig. Prinsen kom ej till Long Beach och naturligtvis fanns det ej en chance för mig att komma till Los.A. för att höra honom. Så det nöjet gick jag miste om.

Till Herbert har jag verkligen ej skrivit på länge. Men det är svårt att skriva brev då man är så nedtryckt av bekymmer för det dagliga behovet. Att hönshuset skulle vara mindre ärofullt att bygga tror jag ej, då det säkert måste konstrueras lika väl och noggrant som ett boningshus i det klimatet. Är säker om att månget hönshus är bra mycket bättre byggt!

Vi ha för närvarande en ohygglig ”santa Ana” eller sandstorm. Luften är så full av fin fin sand, som damm nästan, att det är svårt att andas, allt man tager i är beklätt med ett fint sandlager. Har tvättat korkmattan i köket fem gånger i dag och ändå knastrar sanden under ens fötter. Solen var som en blek måne hela dagen. Varmt och kvavt är det och allt som var så grönt och rentvättat efter regnet är nu åter grått och fult. Denna sand kommer från öknen på andra sidan bergen öster om Los Angeles, hundratals mil härifrån. När det är så ohyggligt här hur skall det då ej vara i själva öknen. Ryser, då jag tänker på det.

Till sist innerligt varm julhälsning med önskan om allt gott och trevligt omständigheterna kunna ge.

Din Rosa-Bit.

Vi må alla bra och barnen växa och frodas och äro innerligen rara. Hälsningar

Nya Eriksberg den 9 December 1927

Kära min lilla Rosabit!

Sedan ditt den 10 Oktober skrivna brev har jag ej mottagit något meddelande från dig, och jag börjar fundera vad som kan vara anledningen till detta. Sjukdom, bekymmer och allt möjligt sådant gissar jag på. Det är pinsamt detta! (Min blindhet är nu så stor att jag knappast kan arbeta med min skrivmaskin, och detta gör mig ännu mer nedslagen.)

F.ö. är allt sig likt här hemma. Tidningarna innehålla sensationer för varje dag så att man blir alldeles blasé och man kan ej riktigt hålla fast händelseföljden en vecka igenom. Mina tankar äro alltjämt hos dig, mitt barn och varje kväll anförtror jag dig i Den Högstes händer -- annat kan jag ej göra. Må vi förtrösta på Hans hjälp -- Han kan det vi ej kunna.

I mitt brev av den 12 oktober skrev jag om att jag satt mig i förbindelse med Red. Alexander Olsson i Frisco. Han svarade mycket prompt och meddelade att hans tidning hade blott liten spridning i Södra Calif. men att han skrivit till Pastor Anseen i San Pedro samt f.d. vice konsuln G.Eckdahl i L.A. om de kunde göra något för dig. Man lovade sända dig en liten slant. Detta brev gjorde ett mycket gott intryck på mig och visar att det finnes goda människor bland landsmännnen där ute. Jag undrar nu mycket om hans inlägg kunnat bli dig till nytta. I sitt brev framhöll han också att Sven ”borde ha hållit sig kvar på något av sockerbruken, ty de äro stora firmor” -- alldeles min egen åsikt!.-- Ävensom att ”högmod går till fall”!

Ja, nu ha vi julen i antågande -- en tid som här i Norden ställer vissa anspråk på penningpungen och magen, men som därför också framalstrar en känsla av hjälplöshet, då medel saknas. Måtte din jul ej framkalla sådan känsla, det är min önskan. Gud signe eder alla och give eder julefrid! Och sedan ett gott nytt år! Med förbättrad hälsa och stärkta krafter för dig mitt älskade barn.

Här är det ännu blott mild vinter och isen har ännu ej bundit det vatten jag ser från mitt fönster. Men så har det på senare år varit, och kylan kommer då man egentligen skulle haft vår. Min hälsa är ”status quo” -- blott synen blir allt sämre, men ögonläkaren vill ej ännu göra operation, säger han, så det är bara att öva sig i tålamodets svåra konst. Alla här må bra och hälsa er så hjärtligt!

Mest vare du, Sven och barnen hälsade av trofaste

Fader Bill

Dec. 15 -27

Kära May!

Är ledsen att detta ”julbrev” ej hinner dig förrän fram på nyåret.

Hoppas ni alla ha en glad och trevlig och vilsam helg! I synnerhet önskar jag att ni alla må vara friska och krya, för något värre än sjukligt finns då ej.

Har ännu ej fått svar på brev jag skrev till dig i maj, så jag vet ej mycket om hur ni haft det i somras.

Själv har jag ju inget muntert att berätta, så då skriver jag hellre ej alls. Men nu när det åter lider mot ett årskifte kan man ej hjälpa att hoppas och tro att allt skall bli bättre och ljust och glatt under det kommande året. Ja, man kan verkligen vara tacksam för det hopp och den styrka man får varje nyår.

De innerligaste hälsningar från oss alla. Ann-Kersti är så underbart söt och näpen att maken kan visst ej finnas. Gunnar är ”smart” och rolig och oändligt snäll.

God Fortsättning!

Rose

Nya Eriksberg den 31 Dec 1927

Kära min Rosabit!

Innerlig tack för ditt brev av den 4/12, som jag mottog dagen före julafton. Det kom som den käraste julklapp.Och jag fick ”ett sting i mitt bröst” vid tanken på att du ej fått någonting till julen hemifrån.

Då nu julens stämning och dess förhållanden blott äro ett minne då du läser detta vill jag säga några ord med anledning av de svar du givit på mina framställda frågor. Det är den första gången du lättat liten smula på förlåten angående dina nya släktingar och ditt förhållande till dem.

Visserligen skrev du en gång för flera år sedan, att det rådde ett spänt förhållande mellan Sven och hans far, men att du skulle genom ditt ingripande söka ändra det till det bättre, men detta är också allt jag fått veta om saken, och jag har förvånat mig storligen över att Tullkontrollör Svensson vid besök hos gumman i samma förstuga som Adlers bor, ej givit ett livstecken från sig. Det du nu givit mig del av, är ju även mycket kort fattat, talande endast om fakta utan några belysande detaljer -- men min intuition ger mig resten. Det hela verkar som ett familjesorgespel, som du kastats in i brådstörtat, och detta, sorgligt nog, genom fri och egen viljeakt, då du besinningslöst tog det avgörande steget ut i det mörka okända. Så länge du är Svens hustru kommer du antagligen att ej se sakerna annorlunda än du nu gör.

Något klart omdöme om de roller du själv och han inta i detta livsdrama kan knappast begäras, och därför båtar det föga att jag ordar därom.

Din utredande förklaring angående din personliga försäkring uppklarade åtskilligt i det avseendet, men då du säger, att du för två år sedan -- dvs. 1925 -- upphörde med inbetalningarne av premierna, hade du väl före den tiden, under din sjukdom 1924, någon nytta av dem då premierna voro inbetalda -- eller upphörde Bolagets skyldigheter i ock med ditt giftermål? Emellertid är jag tacksam för det jag fått veta, ehuru det är sent.

Vad prins Wilhelms artiklar beträffar, voro dessa från hans föregående besök i Östra och Mellersta staterna och kom ej att bevara dem, tråkigt nog. Den senare resan, som speciellt gällde Västra staterna och från vilken han återkom från för ett par veckor sedan, har han ännu ej skrivit om. Men om han gör det skall jag sända dig tidningsurklippen.

Från Herbert fick jag brev den 22 dec. Han mådde väl och hade jobb å ett magasinsbygge i Vancouver. F.ö. innehöll brevet en del intressanta urklipp som vanligt. Han är så parant med att hålla mig à jour med avseende å sådant han vet intresserar mig.

Det har varit underliga meteorologiska förhållanden nu en tid å hela Norra halvklotet. Då jag sist skrev hade vi ingen vinter ännu, men den kom till jul. Kallt och mycket snö -- ett strålande, härligt julväder ha vi haft, och jag tänker på huru du skulle ha njutit av allt detta, om du varit hemma här. Men vi ha haft tämligen normala förhållanden, då de södra länderna däremot ha haft abnorma. Hela England ligger f.n. begravd i snömassor; nere på Revieran stå palmerna tyngda av snö, och översvämningar och elände pågår i södra Europa, folk frysa ihjäl osv.

Julafton var jag och Erdtmanska familjen hos Adlers (= 12 personer) och hade en riktigt lyckad julstämningsmättad kväll med massor av klappar med ”skaldeprovens” mångfald. Juldagen var jag hemma under fridfulla men tilltalande julförhållanden och annandagen var jag bortbjuden till en Odd Fellow broder. Så att denna gången var jag ”aktiv” och ej sängliggande som annars till julen.

Ja, min kära, kära Bit! Mina tankar ha varit hos dig mer än vanligt denna helg. Och jag har innerligt bett Gud göra din tillvaro dräglig, ty jag vet huru du innerst inne känner för äktsvensk jul och dess barnaglädje. Det har därför känts hårt att jag ej i någon mån kunnat skänka dig någon extra glädje till vår största högtid.

Nu stundar om några timmar ett nytt år med sitt för oss i mörker och ovisshet dolda livsinnehåll. Må Gud den allra Högste hålla sin hand hägnande över mitt älskade yngsta barn, och må Han åter för dig tända Hoppets sol, skänka dig åter hälsa och rörelseförmåga jämte existensmöjligheter!! Alla här instämma häri. Innerliga hälsningar till de dina! Din egen trofaste

Fader Bill

Nya Eriksberg Nyårsaftonen 1927

Kära min Gosse!

Innnerlig tack för ditt brev av den 27/11, som jag erhöll den 21 December! (...) Vad skogsskövlingen beträffar, så ha både ni i Canada såväl som U.S.A. att så småningom motse stora klimatiska förändringar till det sämre och nationalförmögenheten decimerad, om den får fortgå. Vårt ”lilla efterblivna” land, har likvisst gjort vad det kunnat för att -- generöst som vanligt -- visa övriga skogsländer (= konkurrenter) riktlinierna för skogsekonomi. Gång på gång ha våra skogskonsulenter kallats ut till U.S.A. och på nyåret reser en från Skogshögskolan ut för att intaga professuren vid en, efter svenskt mönster, nyinrättad skogsskola där.(...)

Jag bifogar även några urklipp, som tala för sig själva. Vad sägs om det ”fattiga och okända” landets tentakler, i form av Kreuger & Tolls jättekoncern? För 19 år sedan hemkom Ivar Kreuger från några års betongstudier i U.S.A. som en obskyr ingeniör utan något nämnvärt kapital -- nu är han en av världens mäktigaste stor-financiella krafter. Swedish Match Company är på god väg att lägga under sig hela världens tändsticksfabrikation! De svåraste konkurrenterna: Bryant & May i London och Japans stora tändstickstrust slukade han nu i Oktober, samtidigt som han tilltvang sig (efter en långvarig strid mellan partierna i franska Dep.Kammaren) tändsticksmonopolet i Frankrike genom att låna Franska Staten 100 miljoner!! Man måste medge, att det är bra marscherat av en smålandspojke!

Ja, nu är julen överstökad.-- Julaftonen tillbringade jag tillsammans med Erdtmans hos Adlers (inalles 12 personer). Det blev ett helt lass med klappar och mycket skaldeskap på paketen. Juldagen var jag hemma. Annandagen hos en ”Viktor Rydberg-Broders” familj.

Den här julen har jag alltså kunnat vara med om firandet, då jag annars brukar ligga i sängen den tiden. Jag hankar med, men min gikt är ganska svår igen och mina ögon, eller rättare sagt mitt se-öga blir allt svagare. Detta hindrar mig mycket i allt vad jag företar mig.--

Folke Adler är jämt skrabbig, men f.ö. äro alla de andra här f.n. friska. Vintern, som dröjde med kylan rätt länge, kom lagom till jul med mycket snö, och f.n. ligger hela England och delvis Södra Europa i en köldvåg.

Från Rose hade jag brev dagen före julafton. Det var ännu ett bedrövligt sådant. På sex veckor hade hon ej fått mer än två dollars av Sven. Nog är det bedrövligt att ha en man som, ehuru han varit 8 eller 9 år i landet och är utbildad kemist, ej har en fast anställning och jobbar f.n. i ett garage med att tvätta bilar.--

Och nu får jag önska dig ett riktigt gott nytt år med hälsa, krafter och framgång i dina företag! Må Gud, Den Allra Högste hålla sin skyddande hand över dig min ende son!! Din egen

Farsgubbe

Framför min hjärtliga Nyårsönskan och hälsning till Hedvig!!

---

Back Back to Intro Next

---

Created : 2 July 2013 ©J,Gade Last update: 22 July 2013 File: SBFB_1927B Book (45 pages)