|
En Stockholmsborgares Familjebrev Pehr W.
Sundström alias Bill Shark 1928B |
|
|
~ 1928 ~ Amerikabreven |
|
|
Nya
Eriksberg den 16 sept. 1928 Käre sonen min! Man kan bli "lessen"! Att ha blivit så
tankspridd som det nu visat sig av det returnerade brev, jag härmed närsluter
-- Det var väl fatalt att jag glömde sätta ut gatuadressen på mitt julibrev!
F.ö. synes det vara åtskilligt rough handled med frimärket "lost".
Det här får ej ske en gång till, därtill går för mycken tid bort. Nåja, nu
får du väl läsa dig bakåt ett tag, det kan ej hjälpas. Vi äro nu mitt uppe i Riksdagsmanna-valen och
striden är denna gången allvarsammare än vanligt. Högern kommer säkerligen
att vinna åtskilligt men att få majoritet över sossarne tror jag ej på -- de
rösta nämligen enigt på kommando efter en lista, då de borgerliga äro
splittrade på flera olika listor. Detta är det viktigaste val som förekommit
i vår tid: landets frihet eller ofrihet, samhällets bestånd eller slaveri
under Moskwa. Gud hjälpe vårt gamla Sverige! Om fredag valet i Stockholm, då
det gäller att gå man ur huse! I förrgår kom spanska kungen Alfonso XIII hit på
besök. Den första gången i historien en sådan trampat svensk mark. Samtidigt
ha vi "Barnens dag"-- så nog är det livaktigt "i stan"
just nu! Skall senare meddela dig om det som nu ligger i det
ovissa, men ansåg mig redan idag, då jag fick returbrevet, böra skriva. F.ö. har jag ingenting av vikt angående de våra att
tala om just nu. Då jag var hos "Farbror Don Ernesto" häromdagen,
frågade han mig efter dig som vanligt,
och undrade varför du ej skrivit en rad till honom, då han i rek. brev sänt
dig "Sweden". Hoppas att du för hövlighetens skull gör detta- - om
du ej redan gjort det. I hopp om att du har hälsa och arbete, sänder jag
dig mina och de andras hjärtliga häsningar. Din trofaste Fader Bill Hälsa Hedvig!! |
|
|
New
Westminster B.C. 1 oktober 1928. Kära Fader Bill! Hjärtligen tackar jag dig för kärkomna brevet av 26 Aug! Sedan jag
sist skrev till dig, har jag haft arbete varje dag hos samma man. I dag har
jag dock "tvångspermisssion", på grund av, att det regnar som
"spön i backen" som ni säga i gamla Sverige. Far talar om Ekegren och någon mystisk krafhistoria.
Då du förut ej skrivit ett ord om den saken till mig, är jag ett stort
frågetecken. Vad rör det sig om? Även skriver du "Vad beträffar
Nobile-skandalen --" Därom har jag ej heller fått något föregående
meddelande från dig. Det ser därför ut, som du avsänt ett brev, som jag
aldrig erhållit. Likaså, att Rose flyttat till Denver, hade jag ej en
aning om. Jag skrev till henne i April, på vilket brev jag ej erhållit något
svar. (...) Egendomligt höra, att Ni haft så dålig
väderlek i år. Här har förhållandet varit det motsatta. Vi ha haft alleles
ovanligt vackert -- En lång sommar och ett skördeväder, varför de nu tala om
en "bumpercrop", den största veteskörd i Canadas historia. Ser du, den största drawback för Prairiefarmaren är,
att för det mesta vintern kommer med snö och kyla innan skörden är inbärgad
(dvs. tröskad och sänd till "the grain elevators" -- här har farmaren
inga sädeslador) och på så sätt förorsakar farmaren väldiga förluster. I år har vädret varit gynnsamt, farmaren fått in sin
gröda och därmed väldiga pengar. Då farmaren fått in en
"bumpercrop" far han till Vancouver, köper en villa och lever
"bong" hela vintern. Tack för alla urklippen. Prins Wilhelm är en
"bussig grabb".(...) Från farbror Ernesto hade jag på sin tid brev.
Du må tro, jag blev glad, samt satte värde därpå. Det var stiligt av
honom! Nu sänder jag dig de innerligste hälsningar Din Son Bert |
|
|
Nya
Eriksberg den 3 Oktober 1928 Kära Rosabiten min! Hjärtligt tack för ditt brev av den 28 augusti.
"Det var ändå något sa han som såg Åmål". Det är underbart att
utläsa din själsstyrka och ditt tålamod. Jag tackar Gud, att du fått -- om
också det varit genom svåra prövningar -- dessa gåvor. Här är allt sig tämligen likt inom vår egen
intressesfär: alla ha hälsan någorlunda, och det är underligt att Nen repat
sig så fullständigt, endast ett fel kan jag märka på henne: att hon
fått svagt minne. Här ha politikens vågor gått höga: riksdagsmannaval
under starkt deltagande från alla partier -- en kraftmätning som vårt land
aldrig sett förut. Ministären avgick igår och Högern med Lindman och Trygger
i spetsen ha tagit tömmarne efter den ynkedom till regering, vi på senare
tider haft. Tråkigt nog har den nya reg. dock ej majoritet i Riksdagen, utan
tillkom för att få slut på ett slappt regemente, styrt av Bolchevikerna. Efter en ohyggligt tråkig, våt och kall sommar ha vi
nu börjat få nattfrosterna, så att vintern antagligen kommer tidigt i år.
Skörden blev ändock bättre än vad vi trodde, ty man ansåg det skulle bli
missväxt; det blev något mindre än medelmåttigt. Jag har nu skrivit till din svåger och svägerska.
Jag är ej hemma i det amerikaniserade språket som ni antagligen använder även
i skrift (i N.G.M. ser jag i bland uttryck som ej ens återfinnas i Websters
Dictionary). Du har ej mycket i ditt brev av upplysningar om dig
själv, din hälsa och om du kan knåpa med något arbete av något slag. Du vet
ju hur detta och alla detaljer f.ö. glädja mig att få del av. Här på Hemmet har jag fått en ny och god kamrat, i
det min kusin Wilhelm Aspengren blivit pensionär i Orden. Jag tror att vi
skola trivas bra tillsammans. Från Herbert har jag ej hört något på en tid --
antar han har mycket att göra. Som det gått mycket dåligt med boken bland
sjöfolket (inga pengar förstås) så har jag nu i dagarne släppt ut den till
några bokhandlare här i Sthm. Alla här sända dig nu genom mig de hjärtligaste
hälsningar!!! Fader Bill |
|
|
Westminster
B.C. 25/10 28. Käraste Fader Bill! Som jag såg, att jag ej skulle få rum med allt i
födelsdagsbrevet, sänder jag detta i annat kuvert. Tack för det "vittberesta" brevet av 24
juli. Jag kunde just tro att Far sänt ett brev, som jag aldrig fått. Ja, kära du, det är sant, att det på sommaren
inträffar en dödsäsong, då folk ligga på landet, men i år har jag ej alls
haft känning därav, utan varit med och byggt hela tiden. Orsaken var ju ej
precis den, som du framkastade, näml. förmodan, att inflyttningarna äro så
påträngande. Visserligen flyttar det hit otroligt mycket folk (staden ökat i
folkmängd med 109.000 på 4 år!) men så bygges det också otroligt. Nu har det
urartat snart, så att hela rader med nya hus stå osålda, men ändå
"smälles" det opp flera. Här är mycket lätt att få byggnadslån, och
detta lockar "byggisar" med mindre god urskillning att basa på. Så
var förhållandet med den man, jag sist arbetat för. Han byggde i våras 2
villor och hade tur få dem sålda genast, varför han svängde till med 3
till (de jag arbetat på), men som fortfarande äro osålda. Följden är, att han
nu bundit sitt kapital, och skaffat sig dryga låneräntor och skatter på
halsen, samt måste ta sig själv en anställning hos en egendomsmäklare. (För
att kuna sälja sina hus?) Är det ej bra, att jag undersökt, och satt mig in i
förhållandena innan jag "hoppat iväg" kanske? Att jag ej omtalat namnet på min engelska
"partner" (hans namn är [?]) beror helt enkelt därpå, att ett
"partnership" här ingås på rätt lösa boliner (om man ej bildar
firma förstås). Vi t.ex. helt enkelt beslöto, att arbeta tillsammans så länge
vi ansågo det lämpligt. Då vi togo ett kontrakt, prissatte vi alltid de olika
delarna av det arbete, som skulle utföras, och gingo efter denna lista. På så
sätt erhöll han visst pris för det han utförde, och jag betalt för min
arbetsprestation. På så sätt gick allting fint. Ingendera parten behöver på
så sätt "se snett" på den andra, utan betalningen blir på ackord. Då vi slutat med vårt 3dje jobb tillsammans fick han
jobb på sitt håll, och jag på mitt -- och that´s that. Så enkelt var det!
Således ej något "kompaniskap" enl. hemmavarande begrepp, utan
snarare blott ett kamratskap -- ungefär som när två guldgrävare slå sig
tillsammans. Att du kunde gå som "scotsman" i
"Aussie" var bra gjort. Jag vet hur mycket det vill till, att tala
så perfect. Men det lustiga är, att första månaden jag var här, blev jag
tagen för Skotte av en scotsman. Det var, när jag drev fram med
min "ekonomiska Fordbil", och begärde:"Just one galon of
gasoline". Här ha skottarena ett humoristiskt skimmer över sig, på grund
av sin berömda snålhet; som de själva äro mycket stolta över. Här kalla de
t.ex. billighetsdagarna hos de stora varuhusen för "scots holiday". Just idag var det en, som trodde, att jag var från
Wales, och ibland fråga de, om jag är french-canadian. De gissa aldrig på
svensk.Ja, visst ha skottarna mer av vårt blod i sig, än de ha gemensamt med
engländarna. Skottarna äro ju i själva verket "skeppsbrutna
svenskar". Här finnes t.ex. många skottar med namnet Anderson, och tänk
på alla svenska ord, som ingå i skottska språket. De säga
t.ex. "a bra
house" for a good house, samt "bairn" instead of child m.m. Från Rose har jag ej haft en rad till svar på brev,
som jag sänt henne. Har sett av våra tidningar, att ni verkligen kunde
besegra "ryssarna" därhemma, och åter fått Lindman. Det var skönt!
Vi har även här i B.C., efter 12 år, åter fått conservativ regering, samt i
Vancouver en karl till borgmästare Aalcin [?], i stället för Taylor. Den
sistnämnda är kinesvän, och har uppmuntrat spelhus och
"glädjeställen". Jag hade, som väl var, skrivit till farbror Ernesto,
då din påstötning kom. Hälsa honom hjärtligt samt vare du själv hälsad av Din pojke. Tyvärr förklarade ej consul Törnroos saken ang. Axel
Johnsons insats i spannmålsskeppningen från Vancouver så tydligt. Saken är
den, att ingen trodde, att det skulle gå för sig, att sända vete genom
Panamakanalen. Veten skulle förstöras av hettan under ekvatorn. Johnson
gjorde försöket, och öppnade på så sätt utsikterna för Vanc. i den vägen. |
|
|
C/O Gordon 853 N.Alta Vista Ave. Hollywood ,
Calif. Hollywood Nov.
13. 1928 Käre 70-års-barn! Försenade äro dessa lyckönskningar -- men ej mindre
hjärtliga. Du vet, att jag ej glömt din 70-årsdag utan i stället haft den i
tankarna över ett år. Hade hoppats kunna sända dig ett radiogram el.
åtminstone cablegram men som tiden lider ser jag, att slantarna ej räcka
till. Frithiof och Annette Svantesson sände tillbaka mig
och barnen efter 4 mån. vistelse i Denver. De köpte biljett för oss liksom då
de sände efter oss. Det hela var ett misslyckat försök att hjälpa. Ja, viljan
var ju god, fast de ej kunde stå fast vid vad de först ämnat. Sven visste ej
ens om att vi kommo fast jag bad Fr. att se till att vi fick svar från Sven
att han kunde ta emot oss. Men Fr. var så angelägen att bli av med oss, att
han antagligen ej ville riskera få bud från Sven att behålla oss litet
längre. Så nu äro vi precis där vi voro i maj, dvs.
ekonomiskt. Annars ha vi det ej alls så välordnat i yttre hänseende då vi
gjorde oss av med barnens sängar och husgerådssaker eftersom jag skulle
stanna borta åtminstone ett år och Sven ville komma österut så snart
han klarat av sina Californiaskulder. Men det hela har varit endast till
gott, fast det ytligt betraktat ser ut som hela sommaren varit förgäves och
resultatet ett förvärrande av omständigheter och en massa utgifter till ingen
nytta. Nu skall du veta att jag det sista halvåret
utvecklats med stormsteg i andligt avseende. Det har kommit över mig ett
underbart lugn och befrielse från bekymmer och oro. Jag står närmare Gud än
någonsin förr och har haft stunder då jag känt mig absolut ett med Honom.
Fast jag nu nått till klarhet i de ting som förr för mig varit djupaste
mörker är jag ännu endast en stapplande nybörjare, som ser oändliga vidder
öppnade och med en upptäckares iver tränger jag fram mot det eviga ljuset. Käre Far, jag vet att du läst och studerat hela ditt
liv, att du har ett välförsett bibliotek -- men vad är det du
läst,vilken är din filosofi, din religion, ditt andliga och själsliga liv? Jag ville så oändligt gärna få del av dig och få ge
av mig själv, det inre, som ingen av er därhemma har en aning om. Mina
systrar tyckas ej vara lagda åt det hållet -- om ej möjligen Nen? Men jag har
ju ej haft någon beröring med någon av dem, sedan jag blivit vuxen. Och på
något underligt sätt känner jag mig vara mer jämställd med dig än med dem.
Ja, underligt är det ju i själva verker ej alls. Mycket lätt förklarligt då
jag ju står dig närmare än dem. Det är mer betydelsefullt att jag är din
dotter än deras syster. Käre Far, vill du ej skriva till mig om de böcker du
samlat och dem du står närmast. Om jag kan få tillfälle skall jag sända dig
en bok, som för dig skulle klargöra min tro tydligare än något annat. Den är
först av allt baserad på Kristus, men även på de orientaliska läromästarna. Sven och jag studera tillsammans för det mesta, men
jag behöver även dig. Du är ju 70 år. Din innerligt tillgivna RosaBit |
|
|
Nya
Eriksberg den 26 november 1928 Kära min gosse Bert! Innerlig tack för dina kära brev av den 1 och 25
oktober! Ditt gratulationsbrev, din "B.C.-Stämning" och din
poetiska hyllning till 70 åringen -- för allt detta jämte ditt pekuniära
deltagande i hedersgåvan till mig, ber jag dig mottaga mitt faderliga tack!
Hederspresenten från eder alla mina barn och barnbarn bestod av en präktig
länstol, klädd med mörkt tyg med gula mönster. Den var till konstruktion och
mått alldeles som om jag själv hade beställt den -- alltså mycket lyckad! Redan kl.8 på morgonen bankade det på dörren och
stolen gjorde sin entré i Rum No:20 -- mottagen med förtjusning och rörelse
av födelsedagsbarnet. F.ö. blev 70 årsdagen lyckad. Vädret var visserligen
mycket ogynsamt, vilket nog avskräckte många att komma ut. En deputation från
Odd Fellows -- med tal och gåvor -- Trävaruföreningen Dito dito -- Ivar
Holmer med blommor, cigarrer -- Don Ernesto med senora: famn full av
tobaksdoser och cigarrlådor (räcker till midsommar) och frun med ett fång
rosor. Från "1858-tor" några välkomna extra litrar osv. Kl.2 hade
jag "vin och tårtkalas" för gubbarne, varvid tal och leven gingo av
stapeln. Kl.5.30 foro jag och Wilhelm Aspengrén in till
staden, där jag hos Adlers hade ordnat släktmiddag. Denna blev en lyckad
tillställning -- tack vare Lizzie´och Folkes arrangeringsförmåga (kostnaderna
stod jag för själv). May hade enkom rest hit och voro vi 15 personer vid
stora bordet, ehuru Höijers tråkigt nog ej kunde infinna sig, på grund av
egen stor middag samma dag för Överdir.Sandler (f.d.Statsministern) och
tjänstemän i verket.
Geisten kom genast i början i gång och skålar,
versifierade hyllningar, telegramuppläsning, leven m.m. avlöste varandra.
Under kvällsgroggen kom aftonens clou och överraskning -- en "levande
film" eller vad vi skola kalla den, föreställande de olika skedena i
mitt liv utförd i "naturtrogna kostymer" från "then
tiden" av ungdomarne. Regien av Lizzie, som även författat och
deklamerade texten å klingande vers!! Jag blev alleles paff av pur förvåning
-- hade ej haft en aning om detta. Och vilket arbete låg ej bakom det där!!
Det blev stor succé. Dagen därpå kommo Lizzie och May ut till mig på
lunch, och strax efter denna kommo Ernst och Elsa Höijer med sina "dagen
efter-gåvor". Härigenom blev det en liten eftersläckning, arrangerad i
mitt "Cozy corner" -- varvid Lizzie fick ännu en gång deklamera
sina verser och Ernst H. hålla ett litet postfestum-tal med hyllning till
släktens "grand old man". Och som den dagen en del försenade av ett
och annat anlände, fick även den en festprägel. Det hela blev för oss alla
ett bestående minne. May har varit här nu en hel vecka på besök och reser
hem idag. Jag kommer, om jag lever och har hälsan, att i år fira julen i
Trollhättan (för 1sta gången). Dahlgrens har tillsammans med fabrikens ägare:
Lawson, köpt en av stadens största fastigheter -- det s.k. Telegrafhuset dit
de flyttade den 1 Oktober. Bergqvist´s kommer att från Boden nedflytta till
Stockholm, där hans tjänst t.v. kommer att förläggas. Adlers ha även köpt sig
en liten tomt vid Stäket, för att föra upp en sommarstuga nästa år. Alltså
hava även de blivit "fastighetsägare". Vad Erdtmans beträffar, så har det varit slitsamt
för Nen alltsedan hon gifte sig. Och sanningen härom har jag först nu för
kort tid sedan fått veta. Sigurd har både som författare och tidningsman
blott lust att arbeta "då andan faller på", och detta måtte ha
varit rätt sällsynta gånger, i synnerhet på senaste tiden. Nen har därför ensam
fått knoga för ekonomien (då Sigurds upplånta pengar tagit slut) ge
behandlingar, skriva, sköta hem och barn -- göra allt och betala allt. Detta
gick ej i längden. Nen som skylt över och förtegat allt för mig, öppnade för
en tid sedan sitt hjärta för mig och klarlade saken. Hon var då fast besluten
att söka skilsmässa, så framt han ej inom en viss dag börjat bidraga till sin
familjs uppehälle. Jag gillade helt och fullt hennes dispositioner och skrev
ett brev till Sigurd i enlighet därmed. Situationen var mycket prekär för dem
-- närmare ett halvt års hyra var obetalt och vräkningsdom klar från husets
nye ägare (som ej kände dem och ingen hänsyn därför tog) måndagen den 18 nov
skulle de "vara på gatan". Då, ett par dar före min födelsedag hände det
märkvärdiga att Sigurd hade skaffat sig en anställning. Antagligen hade han
under någon tid förut legat i underhandlingar om saken, men nog av, han skrev
kontrakt med ett nytt veckotidningsföretag, att inträda som andre redaktör
och sköta det rent tekniska i arbetet mot en lön av 7.000 kr: med ett års
garanti. Han fick nu ut ett förskott och lyckades, dagen före vräkningen,
hyra en trevlig bostad: Atlas-muren No:12 (i närheten av St:Eriks bron).
Möjligen kan denna "kraftansträngning" lända till hoplappandet av
den äktenskapliga samvaron. Från Rose har jag ej hört ett ord sedan hennes brev
av den 28 aug. vilket jag besvarade den 3 Okt. Att hon ej lät höra av sig
till min 70-årsdag måste jag tolka som dåliga tecken -- något ledsamt måtte
ha hänt henne -- men vad? Min oro för henne har åter flammat upp.(...) Din passus angående konsul
Törnros´"ofullständiga förklaring" om Axel Johnsons insats i
spannmålsskeppningen från V. är synbarligen lösryckt från sitt sammanhang,
men förstår. Det var synd i alla fall. Ja, nu får jag önska dig en glad och
angenäm julhelg -- så svensk som ni två kunna göra den vid
Stilla Havets strand. De innerligaste julhälsningar sändes dig av oss alla
här! Och framför en varm julhälsning till min forna
"Doll" jämte mitt "glasögonsporträtt". (Jag hade
"suttit" till 70 årsfotot,men dagen därpå flög det i mig, att raka
av mustascherna och tog så ännu en plåt -- som de flesta här gilla bättre.). Stora famnen från din trofaste Fader Bill |
|
|
Nya
Eriksberg den 29 November 1928 Käraste Rosabiten min! Mitt hjärta bävar då jag tänker ut den
tanken:"Varför skrev ej min lilla Bit till min 70-årsdag?" Något
måste hava hänt -- något oförklarligt ledsamt -- någon ny olycka -- vad vet
jag? Ty så har jag funnit det, att då du tiger, vill du ej störa mitt lugn
med att tala om det. Och dock vet du att detta är ännu värre än att omtala
sanningen. Min fantasi får fritt spelrum. Redan för en vecka sedan ämnade jag
tillskriva dig, men har i det längsta hoppats på brev. Jag resonerar så: att
om du är kvar i Denver kunde väl dina släktingar där skriva. Jag skrev ju
till dem den 2 Oktober så att jag bort ha hunnit få svar före den 17
november. Och även Herbert säger at han ej fått något svar på sina brev. Gud
skydde mitt stackars barn -- Vad min födelsedag beträffar, så förlöpte den
lyckligt och till stor glädje för mig f.ö. Åtskilliga tidningar hade inne
mitt porträtt med vänliga omnämnanden av min person och mitt liv och
författarskap. En del vänner besökte mig och en del telegrafiska och
skriftliga gratulationer anlände. Det käraste var dock den hederspresent barn
och barnbarn gåvo mig: en präktig länstol, som jag längtat efter. Den passade
mig utmärkt, och Herbert -- som var med på gåvan -- svarade även för dig --
och det var ju vackert och snällt av honom. Jag hade middag för släkten hemma
hos Adlers, vilken blev mycket lyckad, och barnbarnen överraskade mig med att
i kostymer återge de olika skedena av mitt liv som illustration till
ypperliga verser, som Lizzie författat och deklamerade. Ja, det var en i allo
trevlig fest. Och mina tankar såväl som ord i mitt anförande gåvo även dig en
tribut av hågkomst, ehuru det kändes vemodigt därvid. Jag håller min gikt "status quo", men min
syn går stadigt nedför, och detta är f.n. mitt största bekymmer. Flera föregående år har jag blivit ombedd att jula i
Trollhättan, men jag har avböjt det -- nu har jag emellertid lovat att i år
göra det, så att jag får se det Dahlgrenska hemmet en gång. De ha nu flyttat
till eget hus, som de tillsammans med Tack´s fabrikens ägare, Lawson, inköpt
-- vilket ju var en glädje för oss alla. Bergqvists komma att från Boden nedflytta till
Stockholm nästa höst. Och slutligen har Sigurd äntligen fått en anställning i
en ny veckotidning här -- så länge det varar. Från Herbert hade jag
"storpost" till 70-årsdagen, och han hade då fullt arbete i sitt
yrke. Jag väntar nu stundligen underrättelse från dig,
ävensom något från dina Denversläktingar. Du förstår nog hur jag känner denna
tystnad -- Jag känner det så tomt och tröstlöst -- varför? Det är som att
utsända radiosignalen "S.O.S." i rymden utan svar -- Nu tillönskar jag dig och dina barn på samma gång en
god jul!!!!! Guds frid och välsignelse vare med dig mitt kära barn!!
Och framför även detta till Sven och dina anhöriga i Denver! Sänder härmed
min enkla gåva -- mitt nyaste foto. Skriv!!!! Din egen trofaste Fader Bill |
|
|
Nya
Eriksberg den 4 December 1928 Kära min Rosa-bit! Två dagar efter att jag sände mitt förra brev,
erhöll jag ditt så efterlängtade av den 13 nov. (Orsaken till det sena
avsändandet förtiger du). Käraste! Vilka nyheter.-- Jag anade, som du sett,
att något tråkigt hänt. Intuitionen leder mig oftast rätt. Jag hoppas att din
svåger i Denver befordrat mitt brev till din n.v. adress, så att du får det?! Det var en egendomlig "hjälp" de togo sig
för. Och den tolkning du ger av anledningen till edert brådskande avlägsnande
(påminnande om en returnerad icke godkänd varusändning) synes mig fullt
trolig och ger belägg på det gamla uttrycket: "Släkten är värst".
Och jag som skrev till dem i den mest artiga och tacksamma form -- Som vanligt saknar jag de meddelanden, som kunna ge
hållpunkter för det reala. Ej ett ord om ditt eget hälsotillstånd och hur du
anser dig kunna möta dessa nya svårigheter -- och allt annat därmed
sammanhängande. Men genom detta ditt brev har jag fått en förklaring till
ditt minskade intresse för den bistra verkligheten omkring dig. Låtom oss nu
språka litet om det som ligger dig så mycket mer om hjärtat. Först av allt, känner jag mig hjärteglad över att du
vill knyta själabanden oss emellan fastare och att du vädjat till din
70-årige faders rikare erfarenheter och vill blicka in i min själs skrymslen.
Emellertid är det hela alltför vidlyftigt att kunna utageras i ett
litet brev, vadan du får anse det jag nu kommer med som en liten orienterande
inledning och hoppas jag att dina egna kommentarier komma ge anledning till
ett tankeutbyte. Du är en igenkännerlig gren av den sundströmska
stammen. På den "forskningsfärd" du nu befinner dig har jag varit
stadd sedan många årtionden tillbaka. Ja, redan som 17-årig yngling började
jag nedskriva någonting som jag kallade "Reflexioner", vilka jag
ännu har i behåll. Jag hade då läst Büchners "Kraft och Materia"
och mitt unga , mottagliga sinne accepterade helt och fullt den lärde
ateistens vetenskapliga och djupsinniga världsåskådning och Gudsförnekande
tro. Det var då -- Men två år senare hade jag övergått till en ny
åskådning, baserad i själavandring och reinkarnationen!! I närmare 25 år bedrev jag sedan studier å lediga
stunder inom ramen härav, innefattande även Teosofi av de båda varianterna:
Annie Bessant--Catarine Tingley. Därefter kom jag i kontakt med Christian
Science, studerade och kritiserade den med chefen här, Greve Cronstedt. I Västervik, där jag misslyckats med fabriken
"Caolit", blivit skild i äktenskapet för andra gången och förlorat
de sista spillrorna av min förra förmögenhet, bodde jag i sex månader som en
eremit och ägnade hela min tid åt religionsfilosofiska forskningar och s.k.
andlig träning. Jag grävde upp hela mitt gångna livs såningsfält, granskade
mina gärningar och försökte därefter städa och snygga upp i mitt inre. Jag
korresponderade med flera framstående psykologer. Och ehuru det senare visade
sig att det jag då trodde skulle vara det sista samlade resultatet av
mitt arbete, det definitiva och oåterkalleligen rätta, jag då kommit
till -- en stadig livstro att dö på -- ej ändå var detta -- blev det dock det
hittills betydelsefullaste skedet i mitt skiftesrika liv. Hemkommen till Stockholm genomgick jag sedan en Pelmans-kurs
av vilken jag även hade en mycket stor praktisk nytta. Studerade Frimureriska
arbeten, egyptologi och de gamle mästarnes "Cabiris" (varav jag
hade nytta till min "Historisk Oddfellow-Handbok" 1917). Med ett
ord, jag har sökt att efter förmåga tillämpa den devis jag skrivit på min
Frimurare Riddare sköld:"Genom mörkret -- mot ljuset". Men jag är alls icke färdig -- och blir det
kanske ej heller här i livet- - om jag än ännu en tid kan gå mot klarhet. Ja,
då jag förr ansett mig "färdig" att jag nått frid och
klarhet, men sett det vara självbedrägeri, att nya synpunkter stött till, som
rubbat det jag förut fastslagit, får jag räkna med detta. Jag undrar därför hur det kommer att gå dig i
detta. Av alla mina barn liknar du mig mest själsligt sett. Det band som
förenar oss två är därför ock starkast (och detta är ju på sätt och vis tur,
då du befinner dig längst bort från mig. Ja, möjligen aldrig mer få råkas här
på jorden). Herbert -- som också är långt borta -- befinner sig även mycket
nära mig. Vi ha träffats personligen senare, då jag hade tillfälle att
"konstatera fakta". Vad slutligen mina "andliga" böcker
beträffa, så äro de ett sextiotal, av vilka jag framdeles skall kommentera de
mera anmärkningsvärda. Den bok du talar om som skulle för mig klargöra din
tro, kan du helt enkelt uppge till mig i brev. Utsätt bokens titel --
författarens namn -- Förlagets namn -- tryckort och årtal. Jag kan sedan
genom Nordiska Bokhandeln själv anskaffa den. Efter juldagarne skall jag
sedan fortsätta i ämnet. Ännu en gång: God Jul till dig och de dina!
Gud skydde dig mitt älskade barn!!! Din egen Fader Bill Härmed en liten julslant och förlåt dess ringhet! |
|
|
New Westminster B.C. 7 Dec. 1928 Kära Far! Sedan jag sist skrev, antar jag, att ni haft ett festligt
och harmonisk avfirande av din 70 årsdag. Om man får vara så materialistisk
och tala om maten, får jag omtala, att vi firade dig genom att aväta (= äta
av) en gås, som uppfötts här på "egorna" under sommaren. Erinrar mig ej nu, om jag talat om, att den byggare,
som jag arbetade hos hela sommaren, måste upphöra att bygga, emedan han ej
kunde få husen sålda. Detta hände i början av Oktober, då vi 4 man högt blevo
entledigade. Därefter har jag i tre veckors tid byggt åt en katolsk prest här
i närheten. (Verkställt en del trimning och inredning av hans hus.) Aldrig
trodde jag, att jag skulle komma att hjälpa en katolsk prest till rätta, men
här händer det man minst tänkt sig. Här börjar Sverige att uppmärksammas mer och mer.
Nästan varje dag ser man något meddelande rörande Sverige i tidningarna.
Såsom riksdagsmannavalen, den nya regeringen, nya Svenska uppfinningar m.m.
och nu senast ang. det uppseende som M/S Margareta Johnson väckt här, anländ
nyligen på sin första resa, för att hämta vete från Vancouver. Bif. urklipp
ang. "Kungsholm" bekräftar även den aktning som svensk
företagsamhet och orädd banbrytning väcker på denna sidan Atlanten. Här är även en beskrivnng över bröllopet mellan
Folke Bernadotte och Estelle Manville. Notera den äkta amerikanska journalist-stilen.
Den verkade ganska främmande på mig första tiden. Nu är man dock van vid att
genast i inledningen kastas in i händelsernas mitt. En svensk journalist
skulle ju ha börjat beskrivningen med "Solen strålade från en molnfri
himmel, då det ståtliga brudföljet i sina lyx-limousiner eller med äkta
arabiska hästar förspända landåerna osv. Nu får jag önska dig en i allo God Jul!
Tillgivne son Herbert Hedvig
ber hälsa och önskar God Jul! |
|
|
Wilmington, Calif. Dec. 14 -28. Kära Far -- Som vanligt kommer jag på efterkälken. Födelsedag
eller Jul -- alltid tycks jag komma på sladden. Dagarna gå ju så fort och
fast man skriver brev "i tankarna" varje dag blir det inget på
papperet. Vi ha just överkommet en svår släng av influenza.
Varit sjuka alla fem. Så det har varit riktigt knogigt en tid. Flyttat ha vi
också gjort som vanligt, men det är ju ej av någon betydelse. Det blir nog
strax igen att fara till en annan plats. Vår adress blir för en tid framåt
som förut N.Alta Vista Ave, Hollywood. Var ej bekymrad över hur vi leva och av vad etc. för
det är ju i alla fall en sådan obetydlig detalj. Huvudsaken är att vi
utvecklas spirituellt, och om nu detta (fattigdomen osv.) är ett medel för
vår utveckling är det ju endast att vara tacksam för att vi fingo tillfälle
att gå igenom det. Kan man vara lycklig trots s.k. "vidriga
omständigheter" så försvinna ju dessa omständigheter ur ens medvetande
och äro som om de ej voro, och då är det bara besvärligt att ha människor
tala om dem och nämna dem med beklagande. Jag har fått använda mer kraft på
att bekämpa försvagande inflytande från "vänliga " människor, som
beskärmat och ojat sig över mina svårigheter, än jag behövt använda för att
överkomma svårigheterna själva. Ena julen efter den andra går utan märkbar
förändring i vår dagliga tillvaro. Att feja och göra fint, dekorera med
grönt, baka, koka, sylta osv. tillhör mer sagovärlden än verkliga livet i
mitt medvetande. Jag är oändligt tacksam för de ljusa minnen jag har från min
barndoms jular. Den jättestora granen, riskojan på "stora
verandan", jultomtedräkterna, "julklappshörnet" i Fars rum,
klädkorgen med sin råge av klappar, tallrikarna med gotter -- lyckligt,
ljust, harmoniskt. Nu tillkommer det mig att ge mina barn lika ljusa, harmoniska
minnen. Det blir ej julgotter, men med Guds hjälp skall det bli kärlek,
kärlek! Innerligaste hälsningar till Dig Far, och alla, alla
därhemma Rose |
Created : 2
July 2013 ©J. Gade Last update: 22 July 2013 File:
SBFB_1928B Book (17 pages)