|
En Stockholmsborgares Familjebrev Pehr W.
Sundström alias Bill Shark 1929B |
||
|
~ 1929 ~ Amerikabreven |
||
|
Sunwood 31
Aug. 1929. Kära Fader Bill! Hjärtans tack för ditt brev av 22 July och
manuskripten. Jag har beklagligtvis ej ännu haft tillfälle
träffa Red på Svenska Pressen, ty när jag arbetar hela dagarna är kontoret stängt,
då jag slutar. Skall dock få ledigt några dagar nu, då arbetet ”slows down”,
och hoppas då kunna göra något åt saken. Därom vidare i nästa brev. Vad Ahrenberg angår, så såg jag häromdagen, att han
nu måste återvända hem, efter sina många misslyckade försök, att komma
längre. Du kommer ihåg, att jag omtalade, att jag skall
förestå ett bygge åt min ”boss”. Nåväl, det blev emellertid ej så, på grund
av, att samma dag vi skulle starta, kom en ”friend” till byggisen och erbjöd
sig att uppföra huset på kontrakt för arbetet, $150:-- för ”skelettet”! För
all del, låt honom göra det då, sade jag, ty det är billigt. Karlen
fick ej heller mer än salt till brödet på det kontraktet, då han i sin tur
måste avlöna hjälpare. Jag var sedan med under ”finish” arbetet på huset. Den
här byggmästaren är bara en vanlig snickare, som börjat som kontraktor. Han
har inga kunskaper i räkning eller kostnadsberäkning. Han har också sagt, att
han förlorar mellan 400 och 500 dollars på huset. Jag har också under den här
tiden hos honom fått inblick i, hur en affär ej skall skötas. Han är
alldeles för slarvig och ”careless”. Bara hugger till i blindo. Jag tycker
nu, att det var tur, att jag ej fick hand om bygget, ty då kanske han hade
skyllt på mig för förlusten. Nej, jag har ej ännu telefon,utan kom budet till en
av mina grannar. Detta trodde jag, att jag omnämnde. Ja, det må du tro att jag skall bli Canadensisk
medborgare, men därför fordras 5 års vistelse i landet först. Vi gåvo 100 dollars stycket för tomterna. De äro
taxerade i $200 pr st., och marknadsvärdet lär vara 275:--. Så det är ju en
bra ökning på tre år. Därtill kommer röjning och plantering (till största
delen utförd av Hedvig, då jag varit upptagen på annat håll) som enl. ortens
pris är värd minst $100:-- pr ”lot”. Jag har ej hört ett ord från Rose. Hon skrev en gång
att det ej var roligt att skriva, då man ej hade något glädjande att tala om.
Men nu, då de tycks ha fått det mycket bättre, skriver hon ändå ej. Tråkigt höra, att det är så dåligt klimat, där de
äro. Då har jag verkligen hamnat rätt lyckligt. Här är det bästa klimat, i
Canada åtminstone. Ty på andra platser ha de för hett på sommaren och för
kallt om vintern. För att ej nämna stormarna, som härja svårligen under alla
årstider. Jag har aldrig bott på något ställe, där det blåser så litet, som
här. Just nu, ha vi den allra härligaste sommar. Lagom varmt och klar luft. I
Juli var det ibland för varmt, och rök o. dis från skogseldarna lagrade sig
över nejden. Här i B.C. är skogselden den största förödaren, omöjlig att
stoppa, å grund av torkan. Skogen står i brand mil efter mil, tusentals
”firefighters” uppbådas, men de äro som regeln vanmäktiga.
Jag skall tala om, att här växer digitalis
vilt. Det är höga stänglar med kollosalt av fröknippen på växten. De stå
stolta och raka, som ljus, med vita och skära blommor. Jag undrar om du kunde
taga reda på, om det är någon utsikt, att få exportera fröet till
hemmavarande apotek. Det borde vara ett bra pris på det, då det, som du vet,
användes som hjärtmedel. Ang. ”elektriskt” för växthus, så var uppfinningen
ej för uppvärmning i egentlig mening utan trådarna skola ligga i jorden för
forcering av växten, ersättande gödseln, som nu användes. Äntligen sänder jag dig de länge utlovade
fotografien. No 1 är en del-vy över farmen Sunwood (Någon totalvy fick ej rum
på plåten.) No 2 är en ”close-up” av huset -- ej så lyckat men
kan kanske sända ett bättre senare.-- No 3 är av mig, stående vid våra ärter,
för att visa, hur höga de växa här. No 4 o. 5 är från vår vackra park. Vad
tycks om den? Du kan se, att det är underbara tomter, vi ha. Kan du tänka
dig, att grannarna hugga ned sådant här! Träden på No 4 äro fr. v.t.h.: ceder
med särdeles vackra krökar, som äro min stolthet. Du kan på kortet räkna 6
stammar, men det är i verklghten 11 st, utgående från en numera död
moder-ceder, som står i mitten, liksom en hög obelisk. Den stora stubben
bakom Hedvig är en Douglas Fir-stubbe (som även synes med sin pendang på kort
No 5). Sedan syns stora prästkragar och längst till höger äro ceder och al.
På No 5 ser du Digitalis i förgrunden framför stubben t.h. Mellan stubbarna är
en trappa, som jag byggt av mossbelupna stenar med grästovor emellan. Detta
är uppgången till ”The Cosy Spot” i parken. No 6 är en del av hönshuset,
Dahliorna, samt Hedvig, lagande mat till hönsen.
Jag hade tänkt taga en inteckning i ”farmen” och
tillbygga huset i år. Men på grund av de svåra villkoren för ett sådant lån
får jag dröja, tills jag kan förtjäna ihop till byggandet istället. Saken är
den, att här kan man ej erhålla ett inteckningslån på samma vilkor som i
Sverige. Först och främst kan du endast få lånet på 3 år, vanligtvis blott
ett år, samt måste avbetala kapitalet månatligen. Klickar man så en
månad, ”nypa” de genast huset utan ceremonier. (Det står i contractet.) Hade
jag en stadig inkomst, så vore ju ej risken stor, men som det nu är, vågar
jag mig ej på saken. Då det f.ö. är rätt dåliga tider här nu, är ju bäst att
”skynda långsamt” och ”behålla den krona, du haver”. Därför får det t.v.
anstå. Hoppas Far mår någorlunda bra, samt att alla övriga
även äro friska. Hälsa Farbror Don Ernesto, Wilhelm A. samt alla systrar och
svågrar, samt är du själv innerligen hälsad av Din son: The Swedish-canadian. |
||
|
Sunwood
Sept 8. 1929. Kära Far! Hoppas att du fått mitt brev avsänt 2 ds, med
inneliggande fotos. Jag har nu varit uppe hos Red.Johnson på Svenska
Pressen ang. de affärer, som jag lovat söka ordna åt dig. Han fick
manuskripten och ”loggboken” till påseende, och visade jag honom även tidningsurklippen
ang. din 70 årsdag, recensionen över loggboken, samt ”70 åriga sjökaptener”,
för att han skulle se, att du ”figurerat” i tidningarna hemma. Han, (red.) framhöll genast, att tidningen ännu var
fattig, så att de ej hade råd att lämna några honorar, att tala om. Det var
således, som jag trodde. Ang. de tre gratisberättelserna ur loggboken ville
jag ej lämna ut dem för publicering med mindre, att tidningen åtminstodne
inför 3 st. av dina andra artiklar och betalar för dem $10:-- pr st. Ditt förslag att bli Sverigekorrespondent till
tidningen i aktuella saker rönte god anklang, då de apsolut vilja ha en
sverigekorrespondent. Saken är dock den, att red. redan underhandlat med en
stockholmare vid namn Gylling, att för ett honorar av 10 dollars i månaden
sända ett ”Sverige-brev” en gång i veckan. Denne Gylling, en journalist, hade åtagit sig saken,
men därefter har tidningen, märkvärdigt nog, ej avhört honom med några
”brev”. Nu skulle Red. J. genast tillskriva G. igen, och om han ej fullföljer
saken, skall du få bli korrespondenten. Red. vill dessutom, att du redan nu
sänder tidningen ett provbrev som de skola införa. Adressen är:The Swedish-Canadian Press,
142 Hasting Street W.Vancouver. Beträffande berättelserna ur Loggboken så tillskrif
mig igen, om du vill, att jag skall utlämna dem gratis, oaktat de ej anse sig
hava råd t.v. införa några av de andra artiklarna. De komma möjligen att
införa några utav dem senare, då de äro betänkta på att utvidga tidningen.
Ang. korrespondenthonoraret, så är det ej så mycket från vår synpunkt
sett, men omräknat i svenska pengar blir det 450 kr om året, vilket ju skulle
bliva en god hjälp för dig. Så snart Red. fått svar från Gylling skola de
meddela mig. Hoppas det vänder sig så, att du får ”jobbet”. Här är fortfarande härlig sommar. Vi ha fått en god
skörd i trädgården i år. Räknade t.ex. 64 potatis under ett enda
stånd, samt ha vi ”plenty” av alla slags grönsaker för hushållet samt ”fäna”. Glöm ej taga reda på det där om växthus-elektriska
trådarna (så är jag tacksam), och möjligtvis anvisning för installering. Ger
ej ”Experimentalfältet” sådana upplysningar. Hälsa till alla. Din tillgivne
son Bertie |
||
|
Nya
Eriksberg den 10 september 1929 Kära min Rosabit! Jag får tacka så hjärtligt för den mig tillsända
boken ”La Reina” som jag med stort intresse tagit del av. Det var ett
uttömmande innehåll och synnerligen instruktivt. Det var emellertid
förargligt att jag ej fick den några veckor tidigare, ty jag hade då den
anlände hit redan skrivit en artikel om Los Angeles och -- egendomligt nog -- fått den antagen i Göteborgs Handels & Sjöfarts Tidning.
Mest på grund av bokens ypperliga illustrationer var detta beklagligt. De övriga hamnstäderna som jag skrivit om äro:
Magallanes (världens sydligaste stad), Valparaiso och Vancouver vid Stilla
Havet och Buenos Aires på Atlantsidan. Alla dessa äro osålda, och detta gör
mig ledsen, ty tidningarne gilla nog artiklarne som sådana -- men de fordra
par tout att man lämnar verkliga och goda fotografier till dem -- allså ej
illustrationer klippta ur tidningar, vilka äro de enda jag haft att tillgå. Ja, min kära tös, jag trodde förståss, att boken
skulle hack i häl följas av ett brev som svar på mitt 5 julibrev -- men jag
fick ”tji”! På den grund blir ej heller detta mitt brev så långt. Jag är rätt
så nyfiken få höra om din återfärd från Frisco och hur du haft det i öknens
sommarhetta sedan din återkomst m.m. Du har ju lovat att ”bättra dig” vis à vis
brevskrivning -- men när blir det? Det är roligare att få korta brev ofta,
än långa brev mycket sällan. Även så är det för brevskrivaren helt visst
mindre besvärligt och tidsödande. Försök med det! I slutet av Aug. var jag ute en hel dag hos Adlers
på deras nya ställe vid Stäket. Du må tro, det var ett riktigt bra ihopkommet
litet hem. 4 rum och kök (men naturligtvis utan ”de amerikanska
bekvämligheterna”), en rätt så bra tomtbit som skall bli både köksträdgård
och en liten park på. Det är underbart och duktigt gjort, att de själva gjort
så mycket på detta arbete med egna händer. Nen har nu slutat på vikariatet å Sabbatsberg, men
lär ha flera patienter därifrån en tid framåt. Hon har knogat väl mycket i
sommar och har magrat mycket -- stackars tösen. Även Maggie har fått ”stå i”
för fullt. May lär vara klen, som vanligt -- trots det hon får sköta sin
hälsa mer än de andra. F.n. är jag själv skrabbigare än då jag sist skrev
till dig. F.ö. ”händer” det nu dagligen så mycket: olyckor, på
både sjö och land samt försnillningar och brott förekomma dagligen i
tidningen -- usch!! Och nu ämnar U.S.A. tull-lagstifta så, att Sveriges alla
exportvaror dit bli stängda och våra lovande handelsförbindelser med er
därborta få ett snöpligt slut! Yankees storkapital och industri äro omättliga
och tåla ej att andra leva -- och så detta vansinniga spritförbud, som de
amerikanska turister vi haft här i sommar med en mun deklarera att bliva
deras lands förbannelse (vi ha haft en god resandeström här i sommar).(...) Må Gud hållla sin skyddande hand över min Lilla Bit!
Din egen trofaste Fader Bill Till mitt familjeregister (i gamla Bibeln) önskar
jag att du sänder mig dina barns fullst. namn och födelsedata. Jag har detta
ej fullt klart för mig. |
||
|
”Berget”
den 26 Sept. 1929 Kära min Bertie! Tack för ditt välkomna brev av 31te Aug. jämte
inneliggande sex foton. De fyllde verkligen en stor lucka i mitt vetande.
Parken är sannerligen underbar! Dina åsikter om framtida utvecklingen av din
fastighet gillar jag på det högsta. Bättre skynda långsamt, men säkert! Vad ”de elektriska trådarne” beträffar ligger din
begäran för mig ännu oklar, ett är säkert, att den elektriska ström som
tillföres jorden är för dess uppvärmning, men ej som en ersättare för gödsel.
Gödseln tillför växten näring som strömmen aldrig kan ge, men i vårt kalla
klimat är det en given vinst att få jorden uppvärmd. Nåja, jag skall försöka
att få tag i någon expert längre fram och återkomma till saken. Vad
Digitalisfrön beträffar, var saken lättare för mig. Din syster Maggie är apotekare
och hon förklarade att frö ej köpes av apotekarne, ty de odla ej
själva växten utan uppköpa endast bladen,ty det är dessa som drogen
göres av. Vi ha rätt gott om digitalisörter växande i Sverige -- i varje fall
tillräckligt för landets behov. Och nu tusen tack för ditt brev No:2 som kom för en
timme sen. Det var redigt och affärsmässigt alltihop. Angående de artiklar
jag sände dig var ditt förslag till tidningen lämpligt -- men för att göra
saken lättare för att ”komma in” är jag villig att gå ned till 5 doll. per
styck för dem. Men endast för denna gången (alltså fram- deles
artiklar 10 doll). Gylling är
en gammal ”utskriven” man på 77 år! Fil.Dr och f.d. docent i Lund, har varit
anställd i flera landsortstidningar; allt ”fördetta” --.T.o.m. jag
anser mig väl ”antik” för aktuell-korrespondens och vill ej garantera, att
min hälsa och kraft medger mig förmåga att skriva 52 korrespondenser i
oavbruten följd per år!! Jag kan ju försöka, men tvång passar
ej mitt författarkynne. Och priset är nedanför underkanten -- men detta kan
ju möjligen framdeles höjas till normalare nivå, vadan det får passera, så framt Gylling avstår.
Jag skall snarast sända Red. ett provbrev, det skall min själ, ej bli för
långt! efter den prisberäkningen.-- Jag är f.n. i fullt arbete med att
renskriva manuskriptet till min Nionde bok: ”Ett Hjältefolk”. Jag orkar
ej längre förläggga, och sälja mina arbeten själv -- det fordrar jättekrafter
-- och de ha tagit slut. Förlåt att detta blir kortare än vanligt, men det
blir mer nästa gång! Alla hälsa dig!! Din trofaste Fader Bill |
||
|
Bill! Du skall ögonblickligen göra ett Sverige-brev i
ordning, ej för långrandigt, med korta koncisa nyheter, i god kåserande stil,
som bäst slår an bland sv.amerikaner. J.F.Gylling är rätt gammal, f.1852
-- har varit anställd i flera
landsortstidningar, t.o.m. varit docent i romersk litteratur 1889 vid Lunds
universitet. Fil.dr 1886. Hälsa
hjärtligt Bertil från gamle sv.-am. redaktören Helge Sandberg (Hr Redaktör Helge Sandberg Postfack 562 Stockholm 1
Sverige) |
||
|
”Berget”
den 1 Okt. 1929 Kära min gosse! Jag avsände i förrgår ”provbrevet” -- ”Sverige-Brev”
-- till Svenska Pressen jämte hans skrivelse till red. Johnson. Jag erbjöd
mig att taga hand om korrespontentsysslan till 10$ per månad men föreslog
att få inskränka mig till två brev i månaden -- gärna något
”fylligare”. Vad artiklarne beträffar, så sade jag honom, att du var
befullmäktigad att göra upp med Red. om dem, och jag litar alltså på ditt
energiska ingrepp i den saken, som jag i förra brevet gav hints om.(...) Jag har för Göteborgs H.& Sjöf.Tidn. skrivit en
art. om Los Angeles utarbetad efter stoff, som Rose sänt mig, ävenså har jag
skrivit en pampig sådan om B.C. av det du sände mig (”Province”) -- men den
har illustr. under reprod.arbete och är osåld ännu -- liksom flera andra goda
saker (vanligen strandar det på att jag bara har dåliga illustr.urklipp till
dem och tidningarne fordra ”original-fotos”, ”för annars blir det bara sudd”
säger dom). Håhå, jaja! Att springa på tidn.redaktioner här är inte roligt,
nog går det an att skriva -- men att sälja.-- Idag kl.5 på morgonen var jag med då vår nya
spårvägslinie hit till Nockeby invigdes, så nu skall du tro att vi har fått
det vi önskat oss så länge: direkt spårvagn från porten var 10de minut jämte
två nattvagnsturer. Det var ett evenemang som samlat flera hundra personer då
den stilfulla högtidligheten försiggick i arla morgonstunden. Det är på sex månader så förändrat häromkring, att
ingen som varit borta under den tiden känner igen sig. En hel ”trädgårdsstad”
-- beundrad av alla främlingar -- har rest sig som svampar i vår omgivning
och staden har lagt ned ca. 20 miljoner på anläggningarne!! Allt är utfört på
hypermodernt sätt och denna gången med amerikansk kläm. Från Rose är det fortfarande alldeles tyst -- det är
väl något galet igen, antar jag efter hon ej skriver -- F.ö. intet nytt inom
familjen som jag vet. Vi ha haft en liten ”indiansommar” i sept. och den
har räddat åtskilligt för jordbrukarne. Sänder några urklipp som kanske
intresserar dig. Och tack för dem du sände sist! Detta sätt av utbyte oss
emellan är praktiskt och bra. Om jag får hand om Sverigebreven kommer ju även
mer dig tillhanda. Hoppas att du i din bransch ej får alltför stor känning av
den dåliga tid, som jag antar blir följden av den felslagna skörden i Canada.
Måtte du kunna karta dig uppför ”stegen” ännu ett pinnhål snart nog -- Up
you go! Alla hälsa dig! Min hälsning till Hedvig! Din trofaste Fader Bill |
||
|
Cartago 2
okt. 1929 Kära Far, -- Innerlig tack för brev av 10 sept. Jag skall genast
ta ditt råd och skriva ett kort brev -- så att du får något. Min San Francisco-trip var i allt förtjusande. När jag
kom tillbaka träffades jag av en värmebölja vars make jag aldrig erfarit: 118
grader F. i medeltemp. vecka efter vecka (48 grader Celsius). När vi kommo
ned till 105 grader tyckte vi det var ”svalt” (ungef. 40 grader C.) Men den
torra luften och höga altituden hjälper en att genomleva det. Dock tar det på
krafterna. Barnen stodo sig utmärkt. Inget fel på dem. Tvärt om. Det var synd att ”La Reina” kom för sent. Du kunde
få liknande böcker och brochyrer från vilken stad som helst här genom att
skriva till stadens Chamber of Commerce. Du talar om Adlers ”nya ställe”. Vad -- hur -- när?
Berätta om stället? Ha de flyttat? Från Södermannagatan 9? Du talar
flyktigt om det precis som om jag visste något förut. Är ledsen höra att alla äro mer eller mindre klena hemma.
Här må vi utmärkt. Svens arbete går bra och lönen växer fortfarande. Så denna
gång är min tystnad ej på grund av bedrövligheter. Bara värme. Nu börjar det
dock bli svalt -- snart frost. Här är för familjeregistret: (16 Dec. 1923 -- Baby boy -- Död 8 jan. 1924) Född: 13 Mars 1925 -- Sven Gunnar ...........23 Aug. 1926 -- Ann-Kersti .............2 Mars 1928 -- Vera (Ann-Kersti och Vera äro två flickor, som du
ser.) Innerligaste hälsningar till alla Rose |
||
|
Stockholm
14/10 1929 Kära Farbror Pelle, Att få ett erkännande har för mig -- de få gånger
det förekommit i mitt liv -- verkat som en sporre, och har jag låtit
erkänslan gå till hjärtat och ej till huvudet. Det var därför med tacksamhet och med ödmjukt sinne jag
läste farbrors vänliga brev, men jag måste säga:(med begagnandet av ett
uttryck, som ej bär ”originalitetens fraicheur”) För mycket blommor! Emellertid vill jag med glädje bevara farbrors brev
och utan förhävelse gömma dess innehåll i mitt hjärta. Det skulle vara mig en
stor glädje, om jag finge äran att vid nästa sammanträde den 24 ds se farbror
som gäst. Vi skola då ge invigningsgraden, och vid ett dylikt högtidligt
tillfälle, är det för mig kärt att vid min sida ha så många som möjligt av
Pappas gamla vänner. I förhoppning att farbror icke låter min inbjudan
bliva ohörd, sänder jag mina hjärtliga brodershälsningar. Tillgivne Ragnar [Ragnar
Hane] |
||
|
Nya
Eriksberg den 16 Oktober 1929 Käraste Rosabiten! Alltjämt förgäves har jag väntat på.brev sedan ditt
maj-brev. Regeln vis à vis dig har alltid varit:”Inga brev -- dåliga nyheter
om sorgliga förhållanden undanhålles”. Alltså är jag nu på det högsta orolig
för dig. Jag har sökt klargöra för dig förut flera gånger konsekvenserna och
du tycktes en gång gå med på en ändring efter min önskan -- Vad har nu hänt?
frågar jag mig dagligen, sedan jag av Herbert hört att du ej heller då svarat
på hans upprepade brev. Det är som om den själsliga kontakten oss emellan skulle
blivit avsliten på något vis. Du skall tro att detta käns grymt -- då man ej
känner orsaken. Jag vet därför knappast vad jag skall skriva om under sådana
förhållanden -- Det är allt så tomt och ödsligt och jag kan ej förmå mig att
tala om vardagliga aktualiteter. Mitt älskade barn -- skriv! skriv! så
att jag får något fast att hålla mig till! Hälsningar från oss alla! Din trofaste Fader Bill |
||
|
Nya
Eriksberg den 30 Okt. 1929 Käraste min Rosabit! Hjärtinnerlig tack för ditt kärkomna brev av den 2 Okt.
(som kom hit först den 25te, men avstämplingsdatum från postkontoret i
Cartago var i brist på stämpelfärg oläslig). Jag fann till min stora glädje,
att din tystnad ej var orsakad av några tråkigheter -- som jag fullt och fast
trodde. Och jag är glad över att du följer mitt råd att hellre skriva kortare
brev, men oftare. Säkerligen skall du finna att detta blir för dig mindre
besvärligt och att du därigenom kommer i en regelbundnare kontakt med mig och
hemlandet. Du skall få se, att det sedan blir ett inre själsligt behov, att
uppehålla korrespondensen under den tid du får ha mig kvar i livet. Jag
behöver så väl att få behålla din kärlek och ditt intresse för min person
mitt kära barn -- ty egendomligt är det, att jag känner mig så ensam
numera, ehuru jag har fyra döttrar i Sverige. ”Var och en har sitt att stå i”
heter det visserligen -- men jag förstår ej riktigt varför jag blivit
så isolerad på senare tid -- Ännu har jag ej legat någon till last, men den
dag då jag ej längre kan förtjäna något alls med min hjärna och penna torde
nu ej vara alltför avlägsen och därför synes mig perspektivet mörkt. Ja,
förlåt mig nu att jag ”klagade”, men den sinnesstämning jag är i är
framkallad av den andliga tröstlöshet, jag lever i här på Hemmet. Tänk, att jag anade, att du vid återkomsten från din
Frisco-resa skulle få det olidligt hett hemma i öknen, som jag skrev i
septemberbrevet. Väl var att ingen av er lidit skada av den svåra
påfrästningen. Innerlig tack för de rara korten av småttingarne! Det var
förtjusande allt ihop! Sedan torde du även vara god taga en bild av huset, ni
bo i och fabriksanläggningarne m.m. Du förstår att dessa bilder skola
representera Svantessonska gruppen i familjefoto-samlingen, som jag skall
ordna upp. Du säger ej ett ord om hur det är med ditt ben -- om
du fått släppa kryckorna ännu osv. Skriv härom nästa gång! Jag trodde att jag skrivit till dig om ”Adlers
ställe” -- liksom till Herbert -- men ser nu att jag glömt tala om det för
dig. Jo, Folke har en kamrat Ingenjör Eklöf, som lär vara mycket förmögen.
Denne ägde ett ganska stort villatomtområde vid Almarestäket (i Mälaren) från
vilket avsöndrats ett tunnland som Adlers fått köpa på goda
betalningsvillkor. Å denna tomt uppförde familjen ett litet trevligt
bostadshus efter Folkes ritning: innehållande 4 rum, kök och förstukvist,
samt en uthusbyggnad. Huset kom i delar från snickerifabrik i Småland och med
tillhjälp av ett par arbetare ha föräldrar och barnen hjälpts åt att föra upp
och inreda det. Det är ett utomordentligt duktigt utfört arbete -- inventiöst
och praktiskt. Nästa år skall tomten ordnas för köksträdgård och ”park” m.m.
samt längre fram vinterbonas, då det kan hända att Folke sedan han
pensioneras, flyttar från staden och bosätter sig för gott på ”sitt ställe”.
De bo kvar på Södermannagatan 9, och ha fått reparerat i våningen. Gunvor
arbetar f.n. på L.M.Ericssons ritkontor, de övriga barnen gå fortf. i skola.
Folke fyller femtio år den 21 november, då vi väl skola koka ihop ”en hippa”
gemensamt. Bergqvist flyttade den 1sta Oktober från förra
bostaden till Kronobergsgatan No:7, den nya våningen (4 rum och kök)
”invigdes” just i går, då jag, Lizzie, Nen och Sigurd voro där på ett litet
familjesamkväm. Jag hade bl.a. de nya korten av dina barn med, och du må tro
att de gjorde succé!! Jag har alltså färska hälsningar till er från dem alla!
Det har alltid varit ett stort draw-back för oss här
ute på Nockeby (som vår trakt sedan gammalt kallas) att våra kommunikationer
varit så besvärliga. Men nu ha vi äntligen fått det bättre, ty spårvägen
från staden öppnades första oktober, så att tåg var tionde minut avgå från
båda ändpunkterna Tegelbacken--Nockeby, och ändstationen ligger alldeles
utanför vår inkörsport. F.ö. växer det upp ”trädgårdsstäder” runt omkring oss
här, och befolkningen ökas fort. Ja, nu hoppas jag att detta träffar dig och de dina
vid god hälsa och att den fatala ekonomiska börskraschen i U.S.A. ej förstör
ert bolags marknad. De hjärtligaste hälsningar till Sven och barnen och
en innerlig kyss från Din Trofaste Fader Bill |
||
|
New
Westminster 31 Okt. 1929 Kära Fader Bill! Härmed har jag äran gratulera Dig på 71-årsdagen,
och ber få önska Dig en god fortsättning! Samt att du får behålla ditt goda humör
och din vitala kraft ograverade. Du blir nog på så sätt en dundergubbe med
tiden. Än så länge är du ju för ung för det.(...) På grund av, att jag den senaste tiden haft mitt
arbete förlagt i Burnaby, har jag ej kommit in till City, och därför varit ”unable”
att träffa Red. för Svenska Pressen, men hoppas snart få tillfälle därtill. I
alla fall hade tidningen ditt pampiga ”brev” inne pr omgående. Med
gillande infört, antar jag, ty brevet stod på första sidan. Gylling har endast sänt 2 brev, varav det ena härmed
bifogas. Det tål ju ej en jämförelse med ditt, varken vad innehåll och längd
beträffar. Antager, att du redan hört från Red. vid det här laget. Jaså, Far har skivit en bok till. Det var tusan till
Gubbe! Vad handlar ”Ett Hjältefolk” om? Det skall bli roligt läsa din artikel
om B.C.(...) Ni ha hemma i Sveige en kollossal fördel framför
denna kontinent, och det är, att vad som göres i Sverige göres ordentligt
och gediget, vilka bägge begrepp här alldeles saknas .Jag kan omtala,
att några stationer härifrån på spårvagnslinien, har påbörjats byggandet av
en $1.500.000 fabrik för ”construction steel”, samt bifogar jag även ett
”klipp” ang. det proponerade utställningsområdet för ”Dominion exhibition”.
Den västra gränsen för detta område ligger endast 300 meter från våra tomter.
Vad sägs om det? Går saken igenom, så kommer landet här att stiga betydligt
i pris. Jag skall skriva mera snart
igen. Önskande dig allt gott, hälsar jag dig hjärtligt. Din Son Butt |
||
|
Cartago. 4
Nov. 1929. Käre Far;-- Du fick väl mitt brev av 2 okt. ett par dagar efter
det du sände ditt ”nödrop”. I alla fall -- även om du tycker ett uppehåll i
min brevskrivning är oroväckande långt hav förtröstan till det goda och tro
ej det värsta. Och varför skulle den själsliga kontakten oss emellan vara
avsliten därför att du ej får synliga bevis på den? Jag får visst ge dig en
liten uppsträckning för din svaghet.-- Vad Herberts ”upprepade” brev beträffar önskar jag
verkligen att de kommit mig tillhanda. Har ej erhållit något skriftligt från
honom detta år. Själv skrev jag till honom i februari och har ej fått svar på
det brevet. Nu är hettan över för länge sedan och vi ha istället
isande vindar från snötoppade berg. Detta hus vi bo i är bara ett skjul. Ett tunnt
brädlager + väggpapp. Bräderna ha tumsbreda sprickor, så det är mest papp.
Vilket inte skyddar mot vind och kyla. Om vi kunna sträcka slantarna långt
nog flytta nog barnen och jag till mera civiliserade trakter över vintern.
Sven kan då bo i Klubbhuset, vilket är välbyggt och har värmeledning m.m. Sven går fortfarande framåt i sitt arbete och är
mycket upptagen, ehuru han nu en längre tid uppgett kvällsarbetet, vilket jag
är tacksam för. Resultatet av hans energiska inlägg i lösandet av
produktions-svårigheterna visar sig i faktat att de sista månadernas
produktion både i kvantitet och kvalitet vida överstiger vad fabriken
någonsin förr kunnat ge. Barnen växa och frodas som alltid. När jag gav deras
födelsedagar glömde jag skriva var de föddes. Ville du veta det också? Gunnar
i San Francisco, Ann-Kersti i Los Angeles, Vera i Hollywood. Nu stundar det snart mot jul -- och för första
gången sen jag var barn räknar jag veckorna och gläder mig åt tanken på
julfirandet. Det är förståss för barnens skull jag fått den där jullängtan.
Det är verkligen en känsla jag trodde jag alldeles vuxit ifrån, men jag är
glad åt att den ännu kan väckas. De innerligaste hälsningar från oss alla. Tillgivna Rose Bliv inte ängslig igen, Far. Allt är O.K. och
framtiden ljus.-- Tala om för mig om utställningen nästa sommar. |
||
|
Cartago
Nov. 4. 1929. Kära May;-- Nu ramlar du väl i småbitar av förvåning att få brev
från det borttappade fåret. Men som det snart blir en ny jul, tyckte jag det på
tiden att tacka för julklappen 1928. 500.000 ggr har jag skrivit till dig i
tankarna under det gångna året. Men har man äntligen så lång tid, att man kan
vila bakdelen på en stol och nog energi att grabba tag i en penna -- ja då är
det alltid skyldigheter på nära håll eller absolut nödvändiga affärer att se
till pr post. Och så får May vänta till alla påträngande frågor är tillsedda
-- och då är det slut på chansen att skriva och brevpappret stuvas iväg för
en annan månad. Ja, varför beskriva det hela. Du vet ju precis hur det är.
Och så göra Lizzie och Nen och Maggie och följden är att vi aldrig skriva
till varandra och nu äro främlingar för varandra. Well, such is life. Jag
drömmer förfärligt ofta, att jag är hemma och träffar mina systrar och de äro
alltid kalla och likgiltiga eller rent elaka mot mig, så det betyder väl
tvärt om, att ni ständigt sända
kärliga tankar till en annan stackars ökenbo. Med öknen menar jag ej
bara sand och sagebush, utan även den intellektuella öknen, vars namn är
California. Naturen här (inberäknat klimatet) kan närmast
beskrivas som capricieux. Ibland är man slagen av den underbara skönhet, som
målas för ens ögon i de mest bedårande färger, vars existens man förut ej
anat. Bergen, himlen, sanddynerna -- det är ett sagospel. En annan dag
förbannar man själva luften man andas, en het, damm-mättad gas, som tycks
bränna ända ner i lungorna. Nu en isande frostvind vars bett ej kan minskas
av yllebylten eller någon slags värmeappparat. Inte ens det storslagna
färgspelet därute kan uppväga verkningarna av klimatet. Jag önskar mig
härifrån men inte Sven, så frågan är problematisk. Hoppas att du genom Far hållits underrättad om vår
vistelseort. Likaså om Svens ”success” som kemist. Han går ständigt framåt --
och uppåt -- i sitt arbete och det är utomordentligt lyckligt. Sven är så intresserad och uppfylld av sitt
förehavande så allt är förnöjsamhet och harmoni (utom vädret). Gunnar var så
väldigt förtjust i Jultidningen och fick ett livligt intresse för kusinerna i
Sverige. Ett intresse, som fortfarande blomstrar. Han (och Ann också
förresten) frågar ofta när vi skall fara till Sverige. Ja, det undrar jag också. Måtte det bli snart! I
alla fall ville jag bra gärna, att barnen skulle få några svenska
jultidningar i år också, så jag sänder $3 i detta brev och ber, om du vill
vara så hjärtinnerlig rar och skaffa och skicka några med mycket bilder.
Texten förstå de ju ej mycket av, även om jag berättar på engelska, i
synnerhet ej Ann. Gunnar går i första klass (han är dock bara 4 1/2
år), och kan läsa nästan alla bokstäver, skriva ungefär hälften, räkna till
30 på engelska, addera och subtrahera upp till 10, skriva de flesta
siffrorna. Barnen bli mer och mer intresserade i svenska, så de lära sig nog
så småningom. Gunnar talar även litet spanska, för i skolan är dom flesta
barnen mexikanska. (Arbetarna vid fabriken äro mest mexikanare). -- Även ber jag dig köpa åt mig ”Svenska Kalendern”
eller dylik bok där man i kort sammandrag kan få veta allt som hänt i Sverige
på senare året. Och ävenså diverse fakta om landet. Vet ju ej priset på boken
och tidn. (el. något annat heller förresten) men antar slanten räcker. Har frågat Lizzie om löneförhållanden och
levnadsomkostnader hemma, men ej fått svar på frågan. Om du har tid att ge mig
en inblick i saken vore jag tacksam. Om du vet våra svågrars inkomster t.ex.
för jämförelse. Också hyror och hushållsomkostnader för en familj så stor som
min (din!). Om vi skall tänka på att försöka komma hem måste vi ha litet reda
på hur långt dollarn räcker. Mina minnen äro ju från 1918--20 i sådana saker,
då ju allt var upp och nedvänt. Sist av allt vill jag tacka för ditt brev av 6 Dec.
1928. Du säger där bl.a. ”tack för ett brev, som nu snart är ett år gammalt.
Det är otäckt, vad tiden går” .Nu säger jag:”Do, Do”.(...) Och -- please --
skicka foton, foton, foton, det är min ständiga hunger. Du skulle veta hur
jag studerar dem. Kläder, möbler (om befintliga) gathörn, hus, träd, blommor,
skor, hårklädsel, allt allt, allt.(...) Har du träffat Gie, sen hon lämnade nordpolen? Du
har ju bil och kan lätt kuska över. Det är ju ej långt. Hur äro bilvägarna
hemma förresten? Hur lång tid tar det från Göteborg till Sthlm? Detta brev är mest frågor. Var snäll och mätta den
hungriga. Innerligaste hälsn. till er alla Rose |
||
|
Cartago,
Nov. 24 - 29. Kära Far. Tack för brev av 30 okt. Det var här på femton
dagar, fast det först gått till Saratoga, dit flera av dina brev först sänts,
fast ditt Cartago är så tydligt så en blind kunde läsa det. Men Cartago är ju
så obscure så man vet väl ej i ”östern” där posten sorteras att det finns ett
sånt ställe. Apropå hur du skriver har det gång efter annan hänt,
att personer vars intresse väckts av ett utländskt kuvert, ha anmärkt på den
goda handstilen. Och då jag omtalat min fars ålder ha de uttryckt sin odelade
beundran. En verkligt god handstil är ju numera allt mer sällsynt då
skolbarnen lära sig ”short hand” och maskinskrivning i st.f. välskrivning.
Ja, jag vill ju inte påstå att mina välskrivningsövningar gjorde någon nytta
vad mig beträffar, men det är ju bara ett undantag som bekräftar regeln. Är ledsen höra att du lever i en ”andlig
tröstlöshet” på Eriksberg -- för ”andlig tröstlöshet” är just precis vad jag
känner här i Cartago. För mig i mina drömmar är Sverige -- vilket ställe som
helst där -- som ett andligt paradis. Men där ser man, en plats på jorden är precis lika
god (eller lika litet god) som en annan när ens hela strävan och längtan
riktar sig mot ting som ej kan sökas på jorden. Så den andliga tröstlösheten beror
nog ej på var vi befinna oss eller på vår omgivning eller brist på beröring
med en viss typ av människor, utan den är att söka inom oss själva och endast
vi själva kunna frigöra oss från betrycket och vinna andlig frihet. Du i ditt
lilla rum och jag i min öken! Vad mitt ben angår var sommarhettan mycket
välgörande. Blodcirkulationen sattes igång och blev nästan normal. Dessutom
fick jag elektr. behandling för ett par månader. Det konstaterades att alla
muskelgrupper fortfarande äro aktiva. Det hela beror på hur fort
nervledningen kan repareras. Det är alltså intet totalt avdöende i någon del,
vilket jag förut fruktat. Jag har nu endast en liten ”brace” för vristen och
ingen hjälp för knäet, vilket ju är ett oändligt stort framsteg. Jag har en
käpp, som jag använder då jag går ute men i rummen går jag utan hjälp. Nu när det blivit så kallt har jag ganska mycket
värk i följd av det hemska golvdraget. Huset vi bo i är utmärkt för 100--120
grader F. i temp. ute, men när det är frost och storm är det kallare än ett
tält. Man kan ju se dagsljuset genom springorna där golv och vägg mötas och
dörrar och fönster skulle jag vilja säga sväva i sina resp. ramar. Vi ha
fotogenkamin och el.ugn men värmen blåser bort innan man får nytta av den.
Och det tycker ej mitt ben om. Om nätterna sover jag i tjocka yllestrumpor,
sweater, täcke och tre yllefiltar och ändå är benet blårött om morgnarna.
Barnen klara sig bra -- och det skulle jag också förståss om jag kunde
springa omkring som en normal människa. Ja, nu skriver jag nog ej mer före jul, dvs. så du
får brev före jul, så jag sänder dig här de innerligaste Julhälsningar med
önskan om glädje i alla former. Du behöver väl ej vara så ensam då helgen
kommer, då du har tre flickor i Stockholm nu, och jag antager att de alla vill
ge sitt till Julfirandet. Sven sänder de varmaste hälsningar. Han är så
upptagen av sitt arbete så du kan nog ej hoppas på något skriftligt från
honom. De ha dragit in på personalen, så Sven har två assistenter mindre nu,
och det märks nog om kvällarna som bli ensamma för mig. Deras anfall av
sparsamhet var ej på grund av börskraschen utan kreditorer, som pressade . ”Soda Ash” användes för tilverkning av glas (deras
största kundkrets) samt tvål och skurmedel. På grund av att mindre förmögna
spara in på köpandet ( de stora förmögenheterna rubbades ej, och det är ju ej
heller till sådana marknaden vänder sig eftersom de äro minoritet) kommer
t.ex. automobilindustrien att få känningar -- men tvål och glas affekteras ju
ej, för de äro sådana nöldvändighets-artiklar. Därför lider ej soda-industrin
något. Nu adjö för denna gång. Innerligen Rose P.S. Om det endast var 2x frimärke på ditt förra
brev var det ej mitt fel, utan postexpeditörens, ty jag sände brevet + andra +
pengar för porto, men fick tillbaka för många slantar. |
||
|
Nya
Eriksberg den 25te Nov. 1929 Kära min gosse! Hjärtligt tack för ditt kärkomna brev till min
födelsedag (kom två dagar för sent hit). Då jag läste din utgjutelse om min vigör
kunde jag ej annat än dra på smilbandet, ty jag låg då ”för ankar” (yr och
matt med värk i alla ändar). En släng av min vanliga otur -- ty den 21 sta
var det Folke Adlers 50-årsdag, till vilken jag satt igång åtskilligt såsom
t.ex. en insamling m.m. Jag fick ej vara med på hippan och festtalet fick
Nils Folke Bergqvist läsa upp som min representant. Jag hade glatt mig åt att
få en liten omväxling i mitt numera synnerligen trista liv på Hemmet -- men
det lax inte. Samma dag som ditt brev anlände fick jag även brev
från Redaktör Johnson i Sv.Pressen. Han bekräftade, att det var omöjligt för
mig att få bli korrespondent, enär han ansåg sig bunden av avtalet med
Gylling (han talar ej alls om vad denne är för en gycke, men anger hans
förnamn vara Herbert, vadan det ej var den person som jag trodde).
Visst var han storbelåten med det jag skrev, och uttalade sitt beklagande
över att jag kom för sent. Och detta var ju förargligt, ty hade du omtalat
denna tidning förr, så hade jag möjligen hunnit före den andre med mitt
erbjudande. Saken är för mig desto tråkigare, enär jag ej
lyckats sälja ett enda av mina nio manuskript i den geografiska serien
jag lade upp vid årets början (den tionde ”Los Angeles” fick jag sälja till
Gbgs H&S.fartstidning). Vad ”den nya boken” beträffar är den för mig
ej ny, ty jag hade tänkt få fram en samling intressanta historiska
skildringar från maorikrigen tagna ur mitt stora outgivna verk ”Nya Zeeland
och 100 år av dess folks historia”.Detta skulle bli en bok för det unga
släktet, hade jag tänkt. Men man har mycket små utsikter i detta landet att
få en förläggare till ”det okända och avlägsna” hjältefolk, som jag tagit på
entrepenad. Jag orkar ej längre att slåss med väderkvarnsvingar,
dvs. ej att förlägga själv och sköta allt arbete med en boks
försäljning och distribution -- som jag hittills gjort (med mer eller mindre
gott resultat). Och det lilla rörelsekapital, jag förut haft till sådant, är
nu så decimerat, att det även därför vore oklokt att försöka. Om hälsa och
krafter tillåta skall jag emellertid skriva den färdig i manuskriptform, och
om jag ej får den såld få ni mina barn söka få ut den efter min död. Det var glädjande höra, att markvärdet i Burnaby har
utsikter att stiga. Fastigheter är i alla fall realegendom, som klokt skötta ger
något, men vid försäljningar gäller det att fatta det ”psykologiska
ögonblicket”, mind you! (Inte för brådstörtat och ej heller för sent.) Du
talar ej ett dugg om hälsan eller om arbetsföretag --? I hopp om att du är frisk och ej hasat ner från den
pinne i stegen, du för en tid sen stod på, och med hjärtlig hälsning från
alla här tecknar din trofaste Fader Bill |
||
|
Nya
Eriksberg den 3 december 1929 Kära min Rosabit! Innerlig tack för ditt kärkomna brev av den 4 nov! Jag
nödgas förvåna mig åt edert postkontor i Cartago, ty brevet hade blott ett
två cents frimärke på och hade i New York åstämplats för bristande porto och
på så sätt kom det mig tillhanda med dubbellösen först den 25 nov. (min
födelsedag hade du antagligen glömt bort). Jag får f.ö. tacka så mycket för
”uppsträckningen” och säger ej mer om den saken. Det var bedrövligt höra att bolagets bostäder äro så
fuskigt hopkomna. Ja, Amerika är Amerika -- Herbert klagar över att hans
värsta bekymmer inom sitt yrke är det förfärliga fusk varmed allt utföres i
Canada och därför den svårighet han har att med sitt gedignare arbete
konkurrera i priserna med de infödda byggarne. Hoppas emellertid att du och
barnen få flytta undan under den värsta tiden. Det vore oförsvarligt annars.
Glad att höra att allt f.ö. är ”O.K.” Och måtte dina ljusa framtidsutsikter
ej, som mången gång förr, åter blekna bort. Om vägen, du nu slagit in på
ligger ljus för dig, så var ändå vaksam och gå fram på den i ödmjukhet och
med försiktighet. Och jag hoppas du gör det, ty du har blivit prövad så hårt
som få blivit det, och måste därför ha tagit lärdom därav för all
kommande tid. Med ett ord, jag förlitar mig på att du numera ej är
”Fickle-minded”. Du vill att jag skall tala om utställningen nästa år.
Ja, därom kan jag nog något senare ge dig tidningsreferater m.m. För
närvarande arbetas med högtryck på byggningarna och anläggningar, allt något
kaotiskt ännu. Det blir alls ingen stor utställning (som 1897), men
jag antar att den ändå blir en riktig pärla bland vår tids alla
utställningar ändå. Den lysande Barcelonautställningen visade hela världen
att ingen nation kunde slå oss ur brädet. Och dessutom har ännu aldrig en
utställning någonstans blivit förlagd till en sådan idyllisk plats och med en
sådan förtjusande inramning som denna får. Mera härom senare, hoppas jag. Jag har även i år blivit ombedd att fira jul i
Trollhättan, men dels är min hälsa så vacklande och dels har jag n.m. ej råd
att kosta på mig resan, så jag antar att det ej blir av. Jag får nu tillönska dig, Sven och barnen en
fröjdefull jul och ett gott nytt år 1930!!!!(...) Och giv alla de små en kyss
från morfar därborta i fjärran Nord! Trofaste Fader Bill |
||
|
Nya
Eriksberg den 3 dec. 1929 Kära min gosse Bertie! Visserligen har jag nyss skrivit till dig, men det
var ju inget julbrev. Jag har nyligen kommit upp på benen efter tre veckors
svår pers av åderförkalkningen med yrsel och mattighet. Jag känner mig nu
något bättre -- men den där åkomman är vid min ålder utan bot, så de så. Det
är ett underligt klimat vi även iår ha fått denna tid: ingen vinter bara
tjocka, +6 gr med ingen sol på nära en månad nu (i tidningarna har jag läst
att det i U.S.A. just nu är en köldvåg och en del mänskor frusit ihjäl).
Undrar därför hur ni ha det i B.C.(...) Jag hade för några dagar sedan brev från Rose.(...)
Sänd henne ett nyårsbrev är du snäll gosse, adressen är ju ej konstig, endast
Cartago, Calif. U.S.A. Jag tillönskar dig nu en glad och fridfull juletid. Om
jag känner Hedvig rätt förstår hon nog att ge högtidens materiella del svensk
prägel i någon form, även om det vore på Hawai ni bodde. Men ehuru ni bo i
ett land som man räknar till de kallklimatiska, undrar jag vad slags julgran
ni består er. Du får vara vänlig ge en liten detaljerad beskrivning av er jul
i nästa brev. (Då man blivit gammal är man barnslig i somliga stycken.) Vidare önskar jag dig ett gott nytt år! Att
du det året kan klättra upp ett par pinnar på din symboliska livsstege. Up you go!!!
Framför min hjärtliga hälsning till Hedvig och nyårsönskan om hälsa och
krafter!! Från oss alla varen I hälsade! Trofaste Fader Bill |
||
|
Sunwood 7
Dec. 1929. Kära Fader Bill! Detta skall föreställa ett ”Julbrev” men jag är rädd
för, att det blir ganska likt ett alldagligt brev. För att börja med de av dig sända artiklarna, så har
jag ännu ej fått någon ”kläm” på Red., men kanske det kan yppa sig utsikt att
få sälja någon av dem nästa år, då de hoppas få tidningen utvidgad med mera
kapital. Jag skall fortfarande ha saken i åtanke. Du minns, att jag skrev om, att jag tänkt på, att
taga ett lån på fastigheten, men att jag sedermera slagit det ur hågen, av
vissa orsaker. Jag fick dock slutligen tag på en ”Building & Loan
Assosiation”, där jag kunde få ett lån på fem års tid. Således ej så
betungande årlig återbetalning. Då det även var dödsäsong i
byggnads-branschen, ansåg jag det klokt, att passa på, då jag ej hade annat
att syssla med. Nu är jag i full
fart med tillbyggnad och förbättringar. Har fått huset upplyftat, samt
gjort källare under, 7 fot hög. Jag har själv blandat och gjutit cementen
till grunden samt själv varit ”rörmokare”, då jag inlett varmt och kallt
vatten samt avlopp. Det är märkvärdigt, vad man lär sig, att bli praktisk och
händig här. Jag hade näml. aldrig förr i tiden drömt om, att jag skulle
kunnna ta mig till med rörmockeri. Men det gick fint, och Hedvig var nöjd.
Och när hon är nöjd, då vet du, att saken är bra utförd. Således var det ju väldigt bra, att jag tog de där
fotona av stugan, ty nu är den, i sitt förra utseende, en saga blott. Jag har
gjort en utbyggnad, i vinkel med gamla huset, med gavel och ”Baywindow” till
Harwood Street. Du må tro att det där burspråket (på vårt språk) har väckt
stor sensation här på gatan. Och jag tror nästan, att jag skall kunna ”knipa”
en del kunder genom ”display” av arkitektonisk stil och ett väl utfört
arbete. Utrop såsom ”grand!
great! you sure do it nice!
you are getting on fine! classy
work! I´ll say!” m.fl. slösas på mig,
när folk gå förbi. Allt ägnat att uppmuntra
arkitekten-byggmästaren-förmannen-snickaren-mig. Du må tro, att det ej har varit så lätt, att omändra
”the shack to a house”, och samtidigt få stil på det hela, och på samma gång
inarbeta Hedvigs önskomål angående rummens antal och belägenhet. Men jag har
lyckats bra, åtminstone efter det här landets begrepp. Jag skall senare göra en kopia av ritningarna och
sända dig. Därvid får jag dock säga, att jag denna gång ej, av ekonomiska
skäl, kan göra hela ombyggnaden, utan får taga det i två repriser. Jag
bygger denna gång den förut omtalade flygeln, samt en köksfarstu, med inre
nedgång till källaren. Senare skall huset tillbyggas ytterligare på två
sidor, då det kommer att innehålla 4 rum, kök, badrum samt två verandor. Nu
blir det 2 rum o. kök t.v. Vädret här är underbart. Jag går fortfarande ”i en
rock”. Det liknar Augusti hemma i Sverige. Trots detta råder här väldig
arbetslöshet (14.000). Folket (arbetsfolket) har faktiskt ej bröd för dagen,
och ”relief”kontoren ha myror i huvudet, samt stå maktlösa, då det gäller att
lindra nöden. Vad B.C. behöver nu, är industrier och mer
industrier. Och de styrande börja nu verkligen att få ögonen öppnade för det
barocka förhållandet som hittills rått, nämligen att vi utskeppa alla
material oarbetade; till Staterna och annorstädes. I stället för att
själva bearbeta dem här.(...) Jag får nu tillsist önska dig En God Jul o. Gott
Nytt År!! Ber dig hälsa alla syskonen och deras ”gubbar” (...)
Din trogne son Bert |
Created : 2
July 2013 ©J. Gade Last update: 22 July 2013 File:
SBFB_1929B Book (25 pages)