|
En Stockholmsborgares Familjebrev Pehr W.
Sundström alias Bill Shark 1932A |
|
|
Brev från Folke, Herbert, May, Pehr, Rose, Sven och
Svante Svensson 1932 |
|
|
Amerikabreven |
|
|
~ 1932 ~ Ansjovisfabriken Fader Bill
håller I rorkulten Kaliforniabarnens
Räddningsfond |
|
|
Nya Eriksberg den 24 Februari 1932 Nya Eriksberg den 14 mars 1932 Nya Eriksberg den 4 april 1932 Nya Eriksberg den 7 april 1932 Nya Eriksberg den 28 juli 1932 |
|
Los Angeles Jan.7 1932.
Kära May Tack så innerligt för julsändningen. Jag är ju
aldrig nöjd, så jag kan ej hålla tillbaka ett: varför inget brev ??!! Man skall
ju ej säga sanningen, men verkligen -- jag skulle hellre velat haft bara ett
brev från dig än julklapp och inget brev. Far skrev i Nov. att dina barn hade mässlingen. Det
är minsann inget roligt. Hoppas att de ej hade kikhostan också som mina barn
hade i våras, det ena ovanpå det andra. Sen vi flyttat till det här huset har
som väl är ingen varit sjuk. Vi hade en mycket trevlig jul med en hel del
festande. Det var mycket ovanligt för mig att vara så mycket i farten. Men
som väl är har jag kommit ur min grav -- och ser inte mycket nött ut trots
allt lidande. Känner mig förresten mer som 25 än 35 eller vad det är jag
fyller näst. Kan verkligen ej hålla reda på ålder. Det är ju som sagt mycket
likgiltigt bara man känner sig i kondition. Stackare lilla du har haft det så svårt med hälsan,
säger Far. Det har verkligen varit en hel del av sjukdom bland oss syskon när
man lägger allt tillsamman. Själv tycker jag att jag är den som kommit
lättast undan -- trots att jag är ”crippled for life”, är jag friskare än de
flesta. Förkylningar, huvudvärk osv. är saker jag aldrig är besvärad med. Det
är härligt att känna sig fullkomligt frisk, så frisk och stark att hela livet
ler mot en. Undrar ej på att du ej känner dig upplagd att skriva
brev till mig. Man vet ju ej vad man skall skriva bara för att det är så
tusen millioner många saker att tala om. Så vi få väl nöja oss med ”hur mår
du? -- jag mår bra”-brev. Ett brev så där vartannat år eller så! Hälsningar till er alla -- till det Sverige som
endast existerar i mina minnen och drömmar. Rose |
|
Januari 7. 1932
Kära Far. Tack för brev av den 28 nov. och också det mycket
beresta brevet av den 31 aug. Det senare kom till N.H. just som vi hade
flyttat. Vi gav vår nya adress i postkontoret, men de fick den galet, och vi hade
ett rysligt besvär med att få vår post de första veckorna här. Julen här har varit regnig och kall och ruskig,
vilket var mycket trevligt, då det gjorde det så mycket mer stämningsfullt
med julgransljus och stockbrasa -- för att nu ej tala om hur det stärkte
aptiten så julmaten för en gångs skull var välkommen. Vi ha haft det mycket
roligt i jul med mer festande än jag varit med om sedan vi lämnade San
Francisco. Själva köpte vi ej så mycket som en enda julklapp -- t.o.m.
julgranen var en skänk -- men barnen fingo så mycket trevliga saker av våra
vänner. Barnen bli då aldrig utan, alla som träffa dem tycka genast om dem
och fästa sig vid dem. Det är härligt att det snart är vår igen. Nu kan jag
börja försöka plantera blommor igen, fast det växer ej här så bra som i North
Hollywood. Det har varit så ovanligt mycket regn att jag längtar efter torrt
och varmt väder igen. Man blir ju så bortskämd här, att det ”liknar
ingenting”. Ändå längtar man hem till slasket och kylan. Men det
är ju ej vädret, som bestämmer, utan folket. Jag skickar några urklipp ur
dagens tidning, tagna på måfå för att ge ett intryck av ”hur vi ha det i
Amerika”. Sänder också en sida av ett brev du sände för länge sedan och som
jag just fann igen. Sven arbetar fortfarande för A.G.A. Han har just
nyligen konstruerat och fullbordat en ny maskin (eller nytt instrument) för
gasanalys, användande en ny metod (Svens) elliminerande allt gissande. Om de
(amerikanska ”college graduates”) ej få analysen att stämma, ändra de bara på
decimalerna till de få det att gå ihop istället för att finna ut vad som är
galet. Svens metod är så exact att sådana sjusteringar ej behöver komma
ifråga. Innerliga hälsningar Rose |
|
Nya Eriksberg den 7 Jan.1932
Käraste min Rosabit! Tusen tack för ditt kära och innerligt välkomna
julbrev!! Det var den käraste julklapp som jag kunde få! Underbart var det i
sanning höra det din hälsa och krafter börjat återvända och att du
föryngrats! Alla tycka vi här att så är. Och ett Herrens under kallar
jag detta och bönhörelse från min sida sett -- Måtte du nu blott hushålla med
dina krafter, så att du ej förstör det du nu byggt upp. Underbart är även,
att denna ljusning kom just nu, då hela världen försmäktar under depressionen
och ruinen grinar mot miljoner mänskor, som för kort tid sedan levde i goda
omständigheter. Förlåt din gamle far, att jag vågar påminna dig om,
att du i sista brevet glömt att meddela något om huruvida Sven har sin
befattning i Gasbolaget kvar ännu. Du förstår nog, att detta är för mig en av
de viktiga saker, som ligga mig om hjärtat, och själv skriver han ju aldrig
en rad till mig -- en sak som smärtar mig djupt. Apropå detta har jag sedan i somras, då frågan om
din Sverige-resa var aktuell växlat några brev med din svärfar i Vintrie.
Ehuru jag ej personligen träffat tillsammans med honom, måste jag säga, att
jag fattat sympati för den mannen. Och jag skulle bedraga mig mycket, om ej
hans karaktär är av ädel beskaffenhet -- möjligen av en gammaldags och
strävare läggning, men helt visst innerst inne med faderskärlek till alla
sina barn (och för dig synes han hysa stor sympati). Han skrev
ett vackert julbrev till mig och uttalade sin förhoppning om att vi någon
gång kunde få träffas, antingen i Stockholm eller i Vintrie. Jag sände honom
ett gratulations-telegram på hans 70-årsdag den 2dra Januar. Ja, det ser mörkt ut överallt i världen, och av ditt
brev synes framgå,att ni därborta även har en uppfattning om orsakerna, som
sammanfalla med den majoritetens av Europas folk hyser. I vårt land anse
vi,att den franska nationens penninggirighet, äregirighet och hämndlystnad,
skulle ha kunnat stävjas av U.S.A. om dess penning-magnater ej varit så djupt
intresserade i rövarpolitiken. Nu säger du, att ”de ämna koka ihop ett krig,
för att folket skall glömma skrika på mat”. Jag såg för någon dag sedan i en av våra tidningar
en notis med några kommentarier därtill, angående de stora manövrar som skola
försigå på Stillahavssidan i vår med hela landets krigsmakt till lands och
vatten -- Att detta är en demonstration mot Japan kan man ej
undgå att finna. Emellertid finnes det numera även dem som här hysa den
åsikten, att U.S.A. i sin himlastormande framfart mot världsväldets topp, nu
nått sin kulmen -- åtminstone för denna gången -- att det behöver en
grundlig rengöring och städning i moraliskt hänseende (och detta kan inte ske
smärtfritt). Och då man gör sina jämförelser från vår lilla
avkrok, är vårt gamla Sverige -- ehuru blott en liten nolla bland nationerna
-- dock mycket lyckligare än stormakterna. Åtminstone så länge vi kunnna
behålla vår urgamla självständighet. Vi ha nu sedan november haft en mycket växlande
vinter.Tö och kyla i hastiga ombyten, men sedan de stora novemberstormarne
rasat, har vi på det hela taget haft verklig vinter, vilket vi under de fyra
föregående åren ej haft någon gång före julen. Ett sådant vintersportliv som
nu, har vårt land aldrig förr skådat.
Turistströmmen, som förr bara gjorde oss äran under några få sommarveckor,
har nu ”upptäckt” att vi kunna bjuda på ännu större sensationer om vintern.
Turistföreningens propaganda i utlandet har gjort ett gott arbete, så att vi
om några år kanske kan komma i kapp med Norge, som alltjämt varit långt före
oss i den vägen. Förövrigt är det skönt att se vårt eget unga släkte
röra sig i gnistrande, härdande vinteridrotter. Du skulle bli förvånad om du
efter de nu gångna elva årens bortovaro fick se den tavla, som jag, i
synnerhet under helg- och söndagar skådar här i Nockeby. Var femte minut
komma fulladdade spårvägståg med sportklädd ungdom, och vägarne myllra av
skidlöpare. Otaliga äro sportklubbarne och deras tävlingar och matcher fylla
vanligen en tredjedel av de dagliga tidningarnes pappersdrakar. Julen tillbringade jag sålunda: Julafton var jag hos Erdtmans på ”Stora Essingen”,
där vi under enkla men tilltalande former hade en stämningsfull afton med
klappar och barnajubel. Juldagen var jag i stillhet på Hemmet, där de
dekorativa jul-anordningarne jämte min radio höll stämningen uppe. Annandagen voro vi alla tre familjerna samlade hos
Adlers till julmiddag med vår traditionella plumpudding som ”clou”. Tredjedan hade jag bjudit allesammans ut till Hemmet
på kaffekalas, och i söndags kom Gunvor Adler ut till Hemmet med ett danslag
av ”Folkdansens Vänner” och gladde gubbarne en stund med sitt hurtiga och
stilfulla uppträdande. Mina tankar ha under dessa dagar varit hos er ofta,
och jag undrar hur ni mina kära därborta i förskingringen haft det, men på
samma gång har jag känt mig lugnare än förra julen, då allt var så svårt för
er. Jag såg för några dagar sedan ett meddelande från
U.S.A. om upptäckten av Barnförlamningsbacillen, och jag sänder därför med
ett urklipp angående våra läkares uttalanden i ämnet, som torde intressera
dig. Jag önskar dig, Sven och barnen nu ett verkligt gott
nytt år!!! Må Gud hålla sin skyddande hand över er alla! De innerligaste
hälsningar från alla här! Din egen trofaste Fader Bill Just som detta var färdigskrivet anlände din
Korsbandsförsändelse: ”Los Angeles Times”. Det var ett uttryck för slagordet:”The
biggest in the world”. Det blir läsning för ett halvår! |
|
Nya Eriksberg den 8 jan.
1932
Käraste min gosse, Bertie! Hej på dej -- och en riktigt god fortsättning på det
nya året!! Innerligt tackar jag dig för ditt ”födelsedagsbrev”
av den 15 och ditt juldito av den 30 November! Det förstnämnde var ett
riktigt praktbrev, alla de våra såväl som ”Ernesto” ha gett detsamma stora A. Ja, nu är hela den i vårt land åtminstone,
vidlyftiga julhelgen överstökad. Hela december månad har varit klimatiskt
rent av upprorisk. Stark kyla, starka stormar, ofantliga snömassor, växlande
med höga värmegrader, töväder, översvämningar, tjocka och solsken allt i en
enda röra. Själva juldagarne och ända till nyårsdagen var det härligt
gnistrande vinter med sol, men från nyårsdagen åter ”snö i tö” och ”Kap Horn
väder” i Nord- och Östersjön. Så många sjöolyckor ha vi knappast haft förr
runt våra kuster. Mekaniken har kommit i olag nånstans på asiatiska sidan
skämtar kåsörerna med meteorologerna. Vi ha haft en rätt angenäm jul iallafall. Julafton
var jag hos Erdtmans där vi hade traditionstrogen julefröjd med de två
töserna samt Sigurds son i förra giftet, Ares, en nu 22-årig grann och
hygglig pojke, som går och läser å sin styrmansexamen i navigations-skolan i
Göteborg, och sedan hoppas komma in i Johnson-linjen. Annandagen voro vi alla tre familjerna samlade till middag med
den traditionella plumpuddingen hos Adlers, Tredjedan hade jag hela rukan ute
hos mig på ”kaffekalas”. Nyårsafton var jag bjuden till Ivar Holmer, som
också hade släktmiddag, med mig som kär utböling. Och sedan har jag varit
hemma och knappast utom dörren under detta årets svåra svåra
väderleksförhållanden. Här i detta avlånga land brukar det ju sällan hända
något i kriminell väg, som på långt när kan mäta sig i sensationellt avseende
med vad utlandet har att bjuda på. Vi ha på senare tid likvisst haft flera
rekorder satta i landets kriminalhistoria. Vi hade Gustaf Svenssonska
”Sparbankskatastrofen” på 22 miljoner, Cederborgska ”luft”-järnaffärerna på 4
miljoner och i samma stil pågår rättegången om Västerviks-bilgrossören Björck
luft-bilaffärer på någon miljon eller par (Tänk dom kan även i lilla
Västervik!) Men nu ha vi fått något att komma med som kan gälla
i utlandet som ”en stor bedrift av en gentlemans-tjuv efter internationella
mått”! Det är Johnny Sjögren, studenten från ”Norra Real”, (som var
klasskamrat med Harald Holmer). En ”skarp matematiker och oövervinnerlig
bridgespelare” m.m. å f.ö., en hygglig prick osv. I det korsband jag sänder
dig finner du en massa urklipp om den celebra saken alltefter dess
utveckling. Men materialet är oordnat och kanske verkar puzzel, så att du får
lägga ihop fragmenterna för att få fram detektivromanen. En härvarande
tidnings korrespondent har nu erbjudit den store detektivromansförfattaren
Edgar Wallace att använda sig av denna sannsaga som stoff till en ny bok. (...) Det skulle vara rätt intressant att veta varifrån
Hon. W.R.Bruhn ” is hailing”. Du säger att han varit ”logger”, vilket enligt
mitt förmenande skulle tyda på att han kommit till Canada som immigrant och
tjänat sig upp. Eller är han född i landet av svenska föräldrar? Har han
däremot -- liksom Olof Hanson i Prince Rupert -- slagit sig fram till sin
ställning som oskolad svensk, då är det mycket hedersamt, då man tänker efter
huru det brittiska psyket är beskaffat. Jag skulle även vilja veta huruvida ”Svenska
Pressen” ännu kan flyta och om dess ”Stockholmskorrespondent” kvarstår. Nu sedan jag börjar få svårt med avseende å mina inkomster
med pennan, skulle det passa mig mer än någonsin att -- så länge jag kan
förståss -- ha en svensk utomlandstidning att sända korrespondenser till. Angående din hälsa och det underbara, att du kan
efter att ha för flera år sedan ansågs livdömd, nu uthärda med det
påfrestande grovarbete du sysslar med, ger mig en sann fröjd. Och vet du vad
Herbert -- jag tyckte även det var underbart, då Nen efter den hemska och
vanligen totalt förödande sömnsjukan kunde återfå sina livs-funktioner utan
något synligt men. Men nu skall jag tala om för dig något minst lika
underbart. Det var den käraste julklappen jag fick -- Rose julbrev, där hon
meddelar mig, att hon återvunnit så mycket av sin forna hälsa och kraft, så
att hon upptagit sin praktik som sjukgymnast igen -- något som ingen
läkare eller annan kunnat drömma om skulle kunna hända!!! (...) Vi önska dig här alla en verklig god vändning under
året som nu börjat. Min hjärtliga hälsning till Hedvig! Din trofaste Fader Bill |
|
Nya Eriksberg den 24
Februari 1932
Käraste min Rosabit! Jag får innerligt tacka dig för dina rader av den
7de Jan., mycket knapphändiga visserligen, men så välkomna. Det va
mycket glädjande att höra, att Sven hade -- och hoppas ännu har -- sin plats
kvar i gasbolaget. Även så att han även där gort en uppfinning i
förbättringssyfte. Bara det nu ej går på samma sätt som med föregående
uppfinningarne, vilka -- som det synts mig -- föranledde komplikationer med
arbetsgivaren. Och av alla de tusentals uppfinningar, som svenskar åstadkommit
i U.S.A. ha väl de flesta fått samma öde. (T.o.m. vår genialiske Carl Edw.
Johanssson -- precissionsmått-satsernas underbara uppfinnare -- blev haffad
av Ford och tjänar hans intressen numera.) Roligt var att höra om er angenäma jul. Det framgår
härav, att ni måtte ha många och goda vänner omkring er för vilket jag tackar
Gud. Under de år du nu levt i U.S.A. ha förbindelserna mellan våra länder
undergått så stor utveckling, att vi nära nog ”leva med” i allt. Som ett exempel kan jag nämna: Den 24de jan. kl.6
e.m. här hade vi den första direkta Radioutsändningen från Skandinavien till
alla våra landsmän i U.S.A. och Canada. Den svenska, norska och danska
statsministrarne talade då från Stockholm, Oslo och Köpenhamn till eder och
blevo därjämte deras tal översatta till engelska av de resp. amerikanska
ambassadörerna i dessa städer. Var du med och lyssnade på detta? Likaså den
15de februari kl.10 e.m. här, låg jag i min säng och hörde den första direkta
radioutsändningen från U.S.A. till oss. Det var en upplevelse för mig att
höra ”Negro Spirituals” än en gång från amerikansk estrad. Depressionen här är naturligtvis även kännbar för
alla, men i sin helhet ej så svår som i Tyskland. Våra kommunister äro
emellertid ej nöjda förrän de förgiftat hela den kroppsarbetande
befolkningens livssyn. De arbeta på uppdrag från Sovjet och till dels med
ryska pengar på sin tillernade ”världsrevolution”. Vår nyss så lovande och
blomstrande storindustri, som höjt vårt anseende i utlandet och givit oss ”en
plats i solen”, söka de komma till livs genom de vansinnigaste strejker just
nu då konkurrensen på världsmarknaden är som störst. Genom valutakrisen har
den jordbrukande befolkningen kommit i nödläge. Det betalar sig ej att
producera något, räntorna förfalla och ingenting kommer in att betala dem
med. Det ser hemskt mörkt ut för dem. Denna vinter är även klimatiskt sett en konstig
sådan. Ingen eller högst liten kyla, snöbrist, sen cyklonartade stormar, som
fällt skog för minst ett hundratal miljoner kronors värde. Då det t.ex. varit
10 gr kallt i Rom, ha vi haft 10 gr varmt uppe i Haparanda vid samma tid osv.
Och detta, att ej ha snö i våra skogar en vinter, betyder i och för sig nöd
och elände. Nu till de våra! Lizzie, som under en lång tid varit hankig, blev för
ett par veckor sedan opererad för hämoröjder. Hon återkom för en vecka sedan
till hemmet från Maria sjukhus, men är fortfarande konvalescent och klen.
Lyckligtvis har Barbro haft en ledig tid i sina praktiska kurser, hon
genomgår, så att hon skött hushållet. I lördags firade Wittlockska skolan ett jubiléum
till vilket May kom hit till Stockholm. Med anledning av detta stannade hon
kvar här i sex dar, och det har därför vankats kalaser hos fruarne, och även
jag hade dem alla ute på middag i söndags. F.n. äro alla de våras familjer
tämligen friska (även May såg duktigare ut än jag väntat). För mig är det en
stor glädje att någon gång få se de mina ute på Eriksberg. Gubbarne tycka,
förståss, att jag är en riktig pascha, som kan visa upp ett så stort
släktfölje, och som allra största delen av dem äro gamla inbitna ungkarlar,
så är det ju ej så underligt att man bland dem är en ”märkvärdighet”. I går anlände ”de unga tu” -- dvs. Prins Lennart och
Karin Nissvandt till London, där bröllopet skall stunda om ett par veckor.
Alldeles privatim. Vår Kung har personligen ingen motvilja för detta ovanligt
borgerliga parti, men Regeringsformen måste han följa så länge den är
gällande lag i landet, och han har därför inget val utan Lennart får avsäga
sig arvprinsställningen och kalla sig ”Herr Bernadotte” eller bli Greve av
Mainau eller något dylikt. Emellertid har den utländska pressen som vanligt
förvrängt saken och sagt att han blivit landsförvist; detta är ej sant. Han
är alls ingen martyr i denna sak. Bland urklippen finns en framstående Tysklandskännares,
den amerikanska korrespondenten Knickerbockers slutomdöme om Europa-läget.
Han har i en lång följd av artiklar till Sthlms Tidn. på ett glänsande sätt
klarlagt problemen. Ovanligt bra från en Yankee, men han har också i 8 år
studerat saken i Tyskland. Så nu får U.S.A. handla förståndigt om de skola
kunna rädda sina tre miljarder privata dollars som de ha i det landet. I förhoppning att du, Sven och barnen (...) ha
hälsan och att det ljusnande för er, som glatt oss, forfarande finnes kvar --
varom jag dagligen beder till Gud- - tillönskar jag dig allt gott Han dig
giva kan! Din trofaste Fader Bill |
|
Los Angeles, March 4,
1932.
Kära Far; Har väntat svar på mitt brev av Jan. 12, då jag ej
ville ha breven korsade igen; men kanske du tänkt det samma och väntar på att
få svar på ditt brev av den 5 Jan. Ja, nu kan jag ej vänta längre, för då
kanske du blir orolig, so here goes. Sven arbetar fortfarande för American Gas Assn., men
det blir nog snart endast halva dagen, troligen från den 1:sta April. Hans
lön är så knapp som det nu är att vi kunna omöjligt få det att gå ihop, så vi
gå fortfarande baklänges. Men då är det att komma ihåg att vi hålla på med
att betala skulder från ett och två år tillbaka. Så t.ex. betalde vi ej något
av vår hyra under åtta månader när vi bodde i N.Hollywood. Nu ha vi alltså
dubbel hyra att betala; osv. Man gör ett hål för att fylla i ett annat. Om vi
bara kunde få ett stort lån att betala alla småskulder med skulle det vara
lättare och bra mycket behagligare, vi skulle då bara ha en
månads-avbetalning och en gäldenär. Nu ha vi så många avbetalningar
att vi få lov att dra i förskott av Svens lön för att få till mat. Det är ju
löjligt egentligen och rör bara ihop affärerna. Men det är ingen som kan ge
en ett lån nu för tiden, även om man har ett job. Allting är så osäkert att
det är bara ”ur hand i mund” för alla. Man trodde här allmänt att det snart skulle susa
japanska flygmaskiner över kusten och L.A. och San Fr. skulle bli
bombarderade från luften. Jag känner dem som hade allt packat att bara ge sig
iväg i bilen så fort första bomben exploderade. Jag kände mig t.o.m. osäker
då vi ej hade någon bil att fly i, och naturligtvis alla som kunde genast
skulle styra kosan till öknen eller till östern. Den värsta faran tycks nu
vara över, fast jag tror att det ej smällde för att U.S.A. ej var
tillräckligt rustad. Det var allt många som ville ha krig i vår. Men en annan
sak var att de voro rädda för ett inbördes krig, för hade kapitalisterna
ställt till krig med Japan hade det allt blivit revolution. Socialister och
kommunister finns det gott om. Men partistriderna äro så bittra -- och
striderna inom partiernas grupper också, för resten -- att det blir aldrig
styrka nog genom enighet att komma till någon handling. Se t.ex. på
kandidatantalet nu till president-nominationen. Demokraterna ha visst nu
omkring trettio förslag. Och somliga äro så ilskna på varandra jag är säker
på de hellre se en republikan vald än en rival av deras eget parti. Men en
”politiker” i U.S.A. är ”professional” som bara tänker på hur mycket pengar
han kan göra på politiken. Deras enda intresse är att exploatera publiken --
oh, it is too rotten to discuss. Nu ha vi härligt väder igen. Men du kan ej tro
vilken vinter det varit! Vi ha t.o.m. haft snö, S N Ö, här på vår gård. Det
var bara slaskigt snö förståss, men åtminstone två tum djup. Det regnade och
regnade och regnade. Nov. till för två veckor sedan. Nu ha vi haft så mycket
sol att jag redan är solbränd. Tog solbad varje dag så fort regnet slutade.
Vi ha det så härligt här med vår privata trädgård. Nu blomma persikor, päron
och aprikos-träden; staketet är fullt av blommande klängrosor, och för en
gångs skull märker jag verkligen att det är vår. Antager att du läst i
tidningen om detta underliga vinterväder i S.California. Om vi ej haft vår
öppna spis och så mycket bränsle vi kunnat bära in, hade det allt varit
kymigt. Om du är i kommunition med Nils-Folke, vill du vara
snäll och be honom skriva till mig så fort som möjligt. Jag har fått mer
översättning av Mr.H., [Allan Hazelton, Esq. C/o United Costumers Hollywood]
men vi vänta fortfarande på att få vad jag bad N.-F. skicka. Det är en sådan
hjälp att få några dollars här och där att stoppa ett eller annat hål, kan du
förstå. Om N.-F. ej har tid att skaffa vad det var kanske du kan få fatt i
och sända förordningar om bärandet av svenska ordnar, så många
förordningar som möjligt. Gunnar kom hem från Denver i September!! Han går nu
andra terminen i klass 2 ( = 2:a förberedande) Han fyller 7 år om söndag. Det var Sven, som köpte och sände tidningarna till
dig!! Tro ej han glömmer att du finns, fast han ej skriver. Innerliga
hälsningar från oss alla Rose |
|
Sunwood 6 Mars 1932.
Kära Fader Bill! Återigen har jag tagit mig en lång ”rest” från
brevskrivning. Jag märker det aldrig, förrän jag får se datum på dina, av mig
obesvarade, brev. Då både skäms och förvånas jag. Har nu att hjärtligt tacka
dig för breven av 30/11 och 8/1 --32! Ang. det förstnämnda: Prof. Nelson måtte ha fått
sina upplysningar från U.S.A., ej från Canada angående en event.
anslutning till det förstnämnda landet. Att Staterna gärna skulle vilja ”ha”
Canada, det tvivlar jag alls ej på, men å andra sidan har det aldrig här i
landet varit tal om en anslutning till dem. Tvärt om! Allt vad jag läst, sett
och hört här går ut på, att Canadensarna anse ”Americanarna” som ett ”byke”,
en degenererad nation, oss underlägsen i allt -- utom i dollars. Att Centralprovinserna äro för en anslutning med
U.S. är också en stor osanning. De förslag som varit uppe, dock utan att leda
till något, äro 1) en sammanslagning av de tre ”prärieprovinserna” till en
provins. Detta av ekonomiska skäl. (En styrelse istället för tre).
2) förslaget framkastat av radikala farmare, att nämnda provinser skulle utgå
ur ”Federationen” och bilda en självständig stat. Detta förslag uppkom, då
farmarna voro både arga och trötta på vetepoolens styre. Att det investerade amerikanska kapitalet här är
större än det brittiska, är däremot alldeles riktigt. Hädanefter kommer det
att inflyta ännu mer U.S. kapital hit, ty efter antagandet av högre tullar i
Canada, bygga amerikanerna den ena filialfabriken efter den andra här. Detta
dels för att sälja inom Canada, dels för att taga fördel av
preferance-tullarna mellan Canada och Storbrittanien. Vad du berättar om Farbror Ivar Holmer förvånar mig
ej så mycket. Jag har alltid beundrat honom som människa och affärsman. Jag
skulle önska, jag hade hans courage och vitaliska kraft. Giv honom en
speciell ”cheerful” hälsning från mig!! Jag kommer ihåg, då jag gratulerade
honom på hans 50-årsdag, då jag var ”på Canada”. Han sade då, att han nu
uppnått den ålder, då man började ”gå bakåt”. Detta tyckes han dock ej ha
gjort. Good on him! (...) Som ett apropos till ”kidnappingen” av Lindberghs
pojke, sänder jag ett utmärkt ”kulturdokument”, då de där hemma nog ej känna
till hela omfattningen av den amerikanska brottsligheten. Belysande för
moralen däröver är också, att tidningarna själva med förkärlek använda
”gangster”-språk: Booze = rusdryck. Bootlegger = spritlangare. Blindpig =
olaglig försäljare av sprit. Get bumped of = bli ihjälslagen. Kick in with a
hundred grand = betala 100.000:-- Angående mitt urklipp X: I normala tider är
tjuvåkning på (frakt) tågen en straffbar handling, men i dessa tider har
praktiken utvidgats till sådana proportioner att polisen själv
uppmuntrar den, bara för att bli av med folket. (...) Jag har erbjudit en härvarande ”cannery” ett recept
för tillverkning av ansjovis, som jag har, men vilja de först ha reda på, var
marknaden finnes. Om Far av exportföreningen eller annan källa, kunde få reda
på, till vilka land, och huru mycket, som Sverige exporterar därav, så kanske
jag kunde få affär till stånd. Utförliga data ang. arbetsministern Bruhn har jag
ännu ej haft tillfälle inhämta, men skall hava dem till nästa gång. Men, som
du förmodar, är han född i Sverige, samt kom först till U.S. för ca 30
år sedan. Rasande duktig karl är han, som kunnat sätta sig in i språk och
allt så fint, så att han uppnått den ställning, han nu intar. Ang. ”Svenska
Pressen” så har även den lidit av depressionen. De ha bl.a. måst ”slopa” sin redaktör
Paul Johnson. Faktorn är nu både redaktör & sättare (kanske även
springpojke, vad vet jag) o. någon Stockholms korr. ha de ej råd med, säga
de. Nu sänder jag dig de hjärtligaste hälsnngar och
hoppas, att du får behålla hälsa och krafter!! Din egen son Bertie Sänder härmed några blomsterfröer till Lizzie, att
sås på hennes landställe. Hälsa henne och alla de andra så mkt.! |
|
Nya Eriksberg den 14 mars
1932
Käre min gosse Bert! Det börjar i sanning bli långtråkigt för din
farsgubbe ”att aldrig få en rad i år” från dig. Det gamla ordspråket ”Inga brev-
- goda brev”,gillar ej jag; vad mina amerikabarn beträffar åtminstone; den
erfarenhet jag fått visar därhän, att då det mörknar och bekym- ren äro svåra
därborta i Nya Världen, då skrivs inga brev. Då det sedan ljusnar igen, får
jag brev, som omtala några detaljer om orsaken till tystnaden och
situationens förändring. På denna grund innebär tystnaden för mig en given
plåga och oro, och fyller alltså ej det ändamål, ni kärleksfullt menat
därmed, nämligen att bespara mig detta. Men hundra gånger hellre tager jag
emot ett brev, laddat av bekymmer, än inga alls. (...) Nu ha vi kommit in på ett nytt kriminellt skede med
ohyggliga mordgärningar i stor skala -- det ena efter det andra. Den intill
dato sista affären von Sydow -- var av sådan uppseendeväckande art, att du
antagligen läst därom i Canadatidningarne. Jag kände väl den mördade, Svenska
Arbetsgivareföreningens chef, Hjalmar von Sydow och är god vän med
fadermördarens svärfar, Assuransdirektör Sundén-Cullberg, vars dotter visat
sig vara sin mans, Fredrik von Sydows medbrottsling. Det ohyggliga dramat
utgör en exponent av hypermodern förvildning hos ungdomar av högre
samhällsklass, utvecklad genom riklig tillgång på pengar och föräldraslapphet
i deras uppfostran. Polisen står inför svårutredda gåtor i alla de tre senast
förövade dåden, och utredningen är ställd på lång sikt. Så, efter allt detta för vårt land sorgliga, kom
underrättelsen om att ”Sveriges stolthet” -- Ivar Kreuger- - tagit sitt liv i
Paris. Meddelandet härom verkade som ett åskslag i varenda vrå av den
civiliserade världen. Det kanske största finanssnille, som världen haft, var
död för egen hand. F.n. äro följderna härav oöverskådliga, ty allt
beror på i vad mån mänskligheten kan hålla huvudet kallt. Blir det panik
överallt, så blir det något förskräckligt utav det. Här i hans fosterland behöver
det ej bli en katastrof, om folk ville taga förnuftet tillfånga. Många här
som spekulerat i debentures och de många utländska statslånen, Kreuger &
Toll upplagt och anskaffat, torde kanske få sitta hårt emellan -- men alla
firmans härvarande industri-koncerner och systerbolag stå oberörda och å
solida fötter -- blott ej en vansinnig panik uppstår. Kreuger har alls ej
begått något ekonomiskt felgrepp i sina vidfamnande affärer, som antagligen
kommer att sägas och tros i utlandet. Han rörde sig icke med några
osunda finansplaner, men han blev ett offer för den allmänna
världs-depressionen (i synnerhet Tysklands, där han har att fordra tre
miljarder riksmark.) Han var ej blott affärsman, utan en vidhjärtad
människa, som trodde folks, nationers och staters ärlighet. Han gjorde det
ingen annan kunde -- han skaffade ihop kapitalen, men genom depressionen
kunde (eller kanske ville) ej de låntagande staterna parant inbetala de
förfallna räntorna!!! Miljon på miljon av koncernens eget kapital slukades
därför för att täcka de luckor som nu uppstodo i finansplanen. Bördan blev
slutligen honom övermäktig, då han vid sitt sista besök i U.S.A. i mars av
sina finansvänner för första gången i sitt liv fick ett kyligt bemötande och
de påpekade att det troligaste var att presidentsvalet i Tyskland skulle
utfalla så, att Hittler skulle väljas och därmed Tyskland (där hans tre
miljarder voro fastlåsta) kunde stå inför anarki och inbördes krig. Han fick då en svår hjärtattack (han hade under
sista året fått ett hjärtfel) och efter denna började han febrilt arbeta på
att tänka ut en plan för att skydda tysklandskapitalet från undergång genom
en politisk omvälvning. Han tog första båtlägenhet till Europa och under
vägen sammankallade han telegrafiskt de svenska, engelska och franska
styrelserna till sammanträde i Paris den 12 mars. Sjuk och dödstrött kom han
dit. Han var slut. Det hos hjärtpatienter vanliga utmattningstillståndet
inträffade samma stund då han skulle träffa samman med de sammankallade. Han
satte sig ned och skrev sitt avskedsbrev, lade sig på sängen, knäppte upp
västen och satte ett revolverskott rakt i hjärtat.-- Hans personliga saga är
all, men hans varma hjärtas och geniala hjärnas verk torde kanske länge lämna
spår efter sig. De abnorma klimatoriska förhållandena här, med hela
förvintern utan snö, cykloner som fällt skog för 10-tals miljoners värde, den
kolossala dumpingen å trämarknaden av Rysslands sovjet, samt penningbristen i
utlandet, har försatt vår förnämsta export i en slags förlamning. Och sedan allt annat inrepolitiskt krångel-moj gör
ej svenska, sansade medborgare glada. Och dock säga alla hitkommande
utländingar, att vi ”ha det bäst i hela världen”. Hm! Men ”det ordnar sig
alltid”, brukar Maggie säga, Alla familjerna våra, äro tämligen friska -- och
intet nytt från Shipkapasset. Jag har mina vanliga krämpor att dras med, och
är betydligt ”arg” över att jag tycks av förläggarne n.m. vara för gammal att
vara arbetande författare, ty ännu är 10de boken osåld och jag i saknad av
den väl behövliga slanten för densamma. Jag hoppas att du fortfarande är
frisk (det förnämsta av allt). Skriv nu Bertie!!!! Alla här hälsa dig! Hälsa
Hedvig! Din trofaste Fader Bill |
|
Sunwood April 3 1932.
Kära min Fader Bill! Hjärtligt tack för ditt brev av 14/3 som anlände för
några dagar sedan! Samtidigt kom ett brev till Hedvig från Maja, postat den
16/3. Jag ser att ni båda varit oroliga och bekymrade över, att ej ha
meddelande från oss på så länge. Det var ju bra, att Maja ringde till dig! Ja, nog har man tillräckligt med bekymmer alltid,
men det ha alla nu, så det tycks endast vara normalt. Detta har heller ej
varit orsaken till min tystnad, utan det är nog något av, som du uttrycker
dig, ”ett tröghetsmoment”, detta stadium har dock sina särskilda orsaker. För
att förstå dem, måste man känna till livsförhållandena i detta land, vilka,
genom nuvarande depression, blivit än mer poängterade. Ni därhemma ha gott om tid! Vilja ni ha bränsle,
vilja ni ha gräft i er trädgård, så bara skaffa ni en eller flera män för att
göra arbetet osv. Här leva vi, (ej bara de med begränsade inkomster) ett
självhjälpsliv, om jag så får uttrycka mig. Följden blir, att varje stund på
dagen blir upptagen av arbete, oftast hårt sådant, som skänker verklig
arbetströtthet om kvällarna. Du vet, att jag for hit ut för att förtjäna
pengar, men jag har istället fått lära mig arbeta. Kroppsarbete så, som jag
aldrig drömde om, att jag skulle behöva eller orka med. Det är dock en god
och välgörande livets skola, man går igenom, en träning, som kanske senare
skall komma till nytta. Eller också kommer den ej alls till nytta i
detta livet.(...). Om den Sydowska händelsen stod i ”Province” endast
en notis ca 3 tum hög. En synnerligen häpnadsväckande och ruskig sak var det.
Vad hade pojken för motiv till ogärningen? Hade han blivit sinnesrubbad?
Tråkigt att du ej sände historien komplett, utan blott fragment därav, då det
hela på så sätt verkar ännu mer gåtfullt. Hade Sydow även begått brottet
Zetterberg? Jag sänder dig härmed urklipp på allt, som här stått
att läsa ang. Kreugers självmord. Bl.a. ser du, att vi här fingo nyheten
samma dag, det hände. Stackars karl! Han måtte ha lidit, innan han tog detta
steg. Men det visar, hur litet det i själva verket hjälper en människa, att
vara ett snille, samt i stånd att uträtta så mycket i världen. Stackars karl,
säger jag än en gång. Arbeta som en jätte, uträtta vad han kunde, för att med
ett skott förstöra den oskattbara mekanism, som var hans hjärna. Vad är
meningen med tillvaron, vad är meningen med livet? Ser det ej bra meningslöst
ut ibland, Far? Bland de urklipp om Kreuger, som Far sände, fanns ej
något ang. dödsfallet av Major Ferrander. Hur var därmed? F.ö. var det
riktigt beklagligt, att ”fortsättningen” på alla artiklarna saknades. Vidare
ser jag inga kommentarier ang. Boliden i Svenska tidningar. Vad är
sanningen om den affären? Här liknas Kreugers koncern vid en omvänd pyramid.
Alltså synnerligen ostabil. Här medsänder jag ett urklipp ang. virke, varav du
ser, att de härvarande sågverken ej förstå sig på att skära virket till
exakta mått. Ett bolag på Vanc. Island har nu installerat några svenska
ramsågar, och hoppas de, att kunna inarbeta sig på England. Vi ha iår haft en särdeles regnig vår, och kyligare
än vanligt. Idag har det t.o.m. haglat. Men växtligheten är det oaktat snabbt
i antågande. Vi ha, som väl är, varit friska och krya hela vintern. Jag har
ej haft hosta en enda dag, vilket jag brukar ha om vintrarna, samt har på
sista tiden ökat i vikt. Det visar, att mitt system äntligen bivit vant vid
klimatet här. Som sagt, arbete har jag gott om, men inkomsterna
äro inga. I år skall municipalerna utdela fritt utsäde till folk, som besitta
land, för att uppmuntra dem att odla grönsaker til eget bruk.-- Hjärtligaste
hälsningar sänds Eder alla. Din tillgivne son Bertie Jag hoppas, att far kan få reda på, det jag bad om i
förra brevet, näml. uppgift om Sveriges export av anjovis, ej blott till
U.S.A. utan till alla land. Är det marknad i England därför? Bolaget
är intresserat, ifall jag kan visa, att god marknad finnes. För att få reda på Bruhns ”biografi” var jag uppe på
tidningen ”Province” samt skrev där utav följande från ”Who´s who in Canada” 1930-31. Hon. Rolf Wallgren Bruhn, M.L.A. President of Executiv Council British Columbia Legislative Assemby, Victoria B.C. (sedan dess
utnämnd till Minister of Public Works). President
and owner R.W.Bruhn, Logging, Poles, Ties and
Piling, Sicamous, B.C. President Shuswarp Lake Lumber Co Ltd. Born Gothenburg, Sweden
Sept.4 1878. Son of the late Henrique and the late Axel (Wallgren)
Bruhn, both of Klingstadt. Educated Gothenburg. Came to Canada
Prov. of B.C. 1896, homesteaded, Malakwa B.C. 1897,
sold out 1909, employed by Gouvernement, road
construction 1906--17, started present business 1917. Elected for
constituency of Salmon Arm, General Election 1924, reelected
for same constituency 1928, and appointed President of Council in Folmie Guvernment. Served as
alderman, Salmon Arm, four years. Married Anna
Treat doughter of Charles Treat of Darlington,
Missouri U.S.A. Febr. 26 1902. Club: Union
(Victoria). Societies: A.F.
& A.M. I.O.O.F., Elks. Recreations: Golf, fishing, shooting.
Conservative, Lutheran. Residence: Sicamous, B.C.
Empress Hotel, Victoria B.C. (Salmon Arm and Sicamous äro små städer i
landskapet Yale, B.C. Belägna
på ca 51° N.B. & 119° W.L.) |
|
Nya Eriksberg den 4 april
1932
Kära min Rosabit! Innerlig tack för ditt brev av den 4 mars, vilket
korsat mitt, som du antog skulle bli fallet.(...) Eder ekonomis läge synes
emellertid ej ha kommit i något gynnsammare läge, vilket jag hade hoppats på
genom det glada budskap om ditt tillfrisknande och dina yrkesplaner, som
kommo till julen. Det är ej min mening at diskutera denna sorgliga historia,
och därmed sammanhängande saker -- då varken jag eller någon annan av oss
här, har möjlighet att räddande ingripa.(...) Väl förefinnes det fara för ett krig Japan--U.S.A.
men ej just nu utan längre fram kanske.(...) Trots de amerikanska
miljardör-intressenas makt och iscensatta rykten och följande krigspanik hos
allmänheten tror jag ni i det fallet kan ta det lugnt, så länge. Sedan mitt förra brev har den världsomfamnande Ivar
Kreuger-katastrofen hänt. I olikhet mot de amerikanska penningmatadorerna
trampade han aldrig ned de små för att nå rikedom. Genom sitt glänsande
finanssnille och oförlikneligt vidsynta blick och kombinationsförmåga,
framskapade han en ny väg för storfinansiering av Stater; den skilde sig från
den första i historien (den gamla Rotschildska på Napoleons tid) i det den
byggdes upp på industriens grund -- enkanneligen de svenska tändstickorna.
Den i början obskyra byggmästar-, cement- och betongfirman Kreuger & Toll
i Stockholm, växte ut till en världskoncern och dess ledare, den i
vardagslivet så anspråkslöse, försynte och varmhjärtade Ivar Keuger -- hade
satt sig före att sanera Europas affärer efter Versaillefredens grymma
utpressningar. Han begick emellertid det misstaget att överskatta
den mänskliga (och statliga) enigheten till världsbekymrens avlägsnande,
eller underskattande av dess egoism. Redan för 10 år sedan började hans
avundsmän att systematiskt underminera hans maktställning å börserna och
under de sista åren även genom förfalskade rapporter och värdepapper å
hundratals miljoner, varigenom noteringarne ramlade ned katastrofalt. Genom den allmänna depressionen i världen kunde han
ej heller få in de räntor, han hade att uppbära från en del stater, på
föreskriven tid. Han vände sig då till de olika stormakternas ledande
finansmän, vilka alla uppskrämda lämnade honom bleklagt nej. Bördan blev
honom n u för tung -- hans stålnerver gåvo vika och han satte punkt för sin
underbara levnadssaga. Hela världen trodde nu att det skulle bli panik i
det lilla Sverige -- som det blev å börsen i Paris, London och New York --
men utlandet misstog sig. Visserligen blev det kaotiskt under några timmar
tre dagar senare, genom den kommuniké av den tillsatta kommissionen som
offentliggjordes, och som även utlandet ansåg vara väl svartmålad. Denna
uppståndele lade sig emellertid redan dagen därefter, sedan Regering och
Riksdag med berömvärd snabbhet ingrep och anslog 250 miljoner för att stödja
”Skandinaviska Banken”, som var svårast engagerad i Kreugerföretagen. Ja, tusende mänskor ha nu blivit av med sitt samlade
kapital här hemma genom denna oerhörda katastrof -- men liksom förr i vårt
lands historia, har folket behållit huvudet kallt. Men arbetslöshet, minskad
export, ruinerat jordbruk och socialist-kommunistelände m.m. hade vi redan
förut att dragas med, så nog kommer det hela att fresta på.-- Jag har talat vid Nils Folke om din framställan
”Förordningar om bärandet av svenska ordnar”. Jag kan själv ej åtaga mig
uppdraget, och han skall försöka göra vad han kan, ehuru hans tid är mycket
upptagen nu. Han kände ej till några sådana annat än de för militärer
utfärdade -- det blir en kinkig sak, men han lovade göra sitt bästa, och att
tillskriva dig.(...) Nu litet
om annat. Jag har varit mycket ansatt av gikten denna vinter, och i enlighet
med naturlagarne, så ”går det nedför med gubben”. Mycket blind är jag
förståss förut, och nu har jag helt hastigt även blivit så pass döv, att jag
ej kan deltaga i något samtal bland flera personer -- jag hör nog rösterna,
men vad de säga vet jag ingenting om. Edison sa, att han ”var glad i
sin dövhet, ty han slapp höra andra mänskors dumheter” -- men jag undrar om
inte det var självöverskattning. Här må alla familjerna våra skapligt bra
f.n. Göran Adler håller på med sina studentskrivningar, och blir färdig
därmed denna vecka -- tänk vad tiden går, du Rose! Han skall sedan på tekn.
Högskolan och bli civ.ingeniör. (...) Hälsa Sven och barnen! Alla här hälsa!!
Din egen trofaste Fader Bill |
|
Nya Eriksberg den 7 april
1932
Kära min gosse Bertie! Innerlig tack för ditt brev av den 6 mars, vilket
var en stor lättnad för mig efter all väntan. Sedan mitt brev av den 14 mars
sändes, har mycket hänt och mycket av det som hänt klarlagts -- men ännu
kommer det att dröja flera månader innan den Kreugerska härvan ligger
tillnärmelsevis utredd. Och först då eller senare kan man sätta sig till doms
över mannen och hans gärning. Mycket av den uppfattning, som jag i mitt förra
brev återgav, har nu visat sig vara alltför ljust. Den kris, som nu går över oss här är oerhörd, sedd i
kronor -- men att döma av de tecken som nu visa sig, kommer vårt folk att
bära den modigt och utan ”att knäa”. Hela vårt folks skilda partier tyckes
vara eniga i detta, som väl är, men inse på samma gång, att vår nations
prestige har fått en svår knäck i utlandet. Den orättvisa, som ligger i denna
nedsättning av vårt anseende som ett hederligt folk, blir svårare att
överkomma än åderlåtningen på national-förmögenheten. Denna oerhört
invecklade och all världen berörande finanskrasch innefattar emellertid så
många verkligt fina och sunda industrikoncerner, att det är anledning tro,
att åtskilligt av detta skall kunna räddas. ”Den som lever får se” -- För var
dag som kommer nu dyka nya rykten, nya lögner och panikvågor upp i både den
in- och utländska pressen. Stockholm hyser f.n. massor av utländska
finansexperter (därav många amerikaner) jämte pressmän, som mata
utlandspressen med stoff i saken. Så de så? (...) Tack för den stora samling urklipp du sänt mig.
(...) (Apropå det, av bilderna ser jag, att ni ännu ha de gamla fula och
opraktiska telefonapparaterna kvar, som jag såg på 80-talet: med hörlur och
taltratt var för sig -- såna jubelidioter.) Jag ser att Burnaby har 25.000 innevånare nu. Detta
motsvarar ungefär vårt antal i Bromma församling. Då jag kom till Hemmet
1922, altså 10 år sedan, var siffran 1.256, vadan du kan få en idé om den
”rush” som gått till ”Bromma Trädgårdsstäder”: Äppelviken, Smedsslätten,
Ålsten, Olofslund och Nockeby. F.n. äro 1.800 tomter ytterligare inom Bromma sålda
av Staden å vilka husen skola vara uppsatta till första april nästa år!! De
allra flesta äro naturligtvis trähus, men även stora dyrbara tegelvillor och
av Hekalit, Lean m.fl. byggnadsämnen. Tänk vad med virke här har gått åt
dessa år! Det kryper i gamla trähandlaren vid tanken på om man hade fått vara
med om denna rulljans på ”shen tiden”. Angående din kritik över Forsgrenska medborgarhuset,
så förstår jag dig fullkomligt, ty nog är funkisstilen för det ovana
ögat något rent av äckligt. Stilen har uppkommit i Tyskland -- osmakens
hemland. Men nu är det sorgligt nog så, att dessa hus äro så praktiskt
tillvaratagande av varje kv.tums yta, dvs. invändigt idealiska, i de dystra
tomtprisens tid, ge luft och ljus och bekvämligheter som ej funnits förr osv.
och hör och häpna -- folk vänjer sig vid deras sorgliga yttre tillslut, ja
efter en kort tid -- men jag säjer fortfarande -- fy fan! Och du må inte tro
att vi här äro ensamma om detta elände -- det fins nu överallt i världen. Angående det uppdrag du gav mig om ansjovisexporten
från Sverige så har jag uträttat det så gott det står till. Uppgiften har jag
genom Kongl. Kommercekollegium, som är det enda rätta forumet och någon
senare uppgift än 1930 kan ej ännu erhållas. Sveriges hela export av ansjovis år 1930 utgjorde: 352.000 kilogram till
ett värde av Kronor 393.000 (dvs. ett reelvärde av Kr 1:11) sålunda fördelat: Danmark: =
180.000 kg, värde Kr:220.000 (à kr 1:22) Förenta Staterna: = 120.000 kg, värde Kr:116.000 (à 96 öre) Polen och Frankrike: = 52.000 kg, värde Kr:57.000 (à Kr 1:09) Härav framgår, att Danmark är största avnämaren, och
att Förenta Staterna fått ett lägre pris (antagligen äro svensk-amerikaner de
största avnämarne där). Det kan förvåna att Tyskland ej tagit något från oss,
ävensom att så många andra länder ej äro köpare. Om du kan få affär till
stånd skall du laga så att du får agentur av varan -- tänk å alla landsmännen
i B.C. Maja Holm ringde mig på Wille-dagen och gratulerade
mig. Hon bad mig hälsa er båda, Adlers skulle den 11 kunna fira sitt
silverbröllop, men dels är Lizzie ej frisk och dels skall Göran taga
studenten om några veckor varför de få extra utgifter och f.ö. är det
allmänna förstämmande ekonomiska läget här sådant att alla fester ställas in
av hög och låg. Adlers voro stormförtjusta åt de blomfrön du sände!
(...) Här har nu den s.k. vårvintern börjat -- ena dagen barmark och vårfint
-- den andra ligger hela landskapet under fotsdjup snö -- som vanligt är i
detta avlånga land sedan hedenhös. Min hälsning till Hedvig! Din egen trofaste Fader Bill |
|
Los Angeles 26 April
1932.
Käre Far. Tusen tack för brev idag, just som jag tänkte skriva
till dig, så äntligen äro vi jämnt med breven.(...) Till min födelsedag hade
jag brev både från Lizzie och May, så det var riktigt festligt. May talade om
sitt Stockholmsbesök etc. Det är så roligt att få brev från systrarna, och
May har lovat att skriva en gång i månaden, så äntligen känner jag mig som om
jag hörde till. Ser av ditt Februari-brev att jag glömde tala om hur
vi njöto av svenska statsministerns tal. Det var det vackraste tal jag
någonsin hört över radio. Det var också i kontrast med de danska och norska
talen som voro mest politiska och talade om det besvärliga ekonomiska läget.
Vi tänkte på Svens mor, att hon nog lyssnade på samma gång som vi, men jag
visste ej alls att du också hörde på och sände dina hälsningar genom
statsministern. Från Nils-Folke har jag fått just vad jag behövde i
orderns-beskrivnings-väg. Det blir mera senare, när en ny bok kommer ut.
Önskar den var färdig nu, för det blir visst mycket att översätta. Som
vanligt behöves varje penny. Här är allt som förr, ekonomiskt sett.Någon sade
för ett par år sedan att det blir ej bättre ställt i U.S.A. förrän efter
presidentvalet, och den som det sade hade sannerligen rätt. Om nu
president-valet bara kan förbättra läget är ju en annan fråga. Så
tillkrånglat som allt är behövs något verkligt omvälvande för att få allt på
sin rätta köl igen. Vad oss själva beträffar (du som aldrig får nog
detaljer angående oss) är allt ungefär som när jag skrev sist, utom att Svens
arbete förminskats till halv dag (och inkomsten förstås krympt i proportion).
Men att halva något som redan var nästan imaginert gör ju ej så stor skillnad
som om det förminskades av en stor summa. Det där tycker du låter ologiskt,
och kanske är det så, men jag ville bara att du skulle veta att vi ej tappat
humöret ännu. Varför skulle man göra det förresten. Det är det enda man har
som ingen kan ta ifrån en utan ens eget medgivande. Eller hur? Så vill du också veta hur jag mår. Jag mår utmärkt,
fast några patienter fick jag aldrig, dvs. jag hade några som ej kunde betala
för behandlingarna, men dem har jag slutat med nu. Vad min fysiska kondition
annars beträffar, jag menar hur barnförlamnngen har lämnat mig, så hänvisar
jag till Nens professionella vetskap om hur det står till efter sex år om det
ej blir fullt återställande de första åren. Vad Kreuger beträffar avmålas han i de amerikanska
tidningarna som en vanlig svindlare, ”två apartment i varje stad, ett för
business och ett för kvinnor och vin” osv., du känner stilen. Så jag blev
förvånad när du kallar honom anspråkslös, försynt och varmhjärtad. Här ramla
banker som vanligt, mord och racketeers, bootleg och mutor. Ja, jag läser ej
tidningar alls, för jag har annat att fylla hjärnan med. Den här mardrömmen
blir ju över så småningom och då får man se till att man är i god kondition,
för det kommer att bli förfrågan på friska hjärnor som kunnat motstå dessa detriment.
Och så är det barnen som skola sätta in sin del i att leda maskineriet i rätt
riktning; och de som ej kunnat hålla huvudet uppe under denna syndaflod --
ja, de ha ej mycket värde. Hälsningar Rose |
|
Nya Eriksberg den 19 maj
1932
Kära min gosse Bertie! Hjärtligt tack för ditt brev av den 3 april!!
Händelserna utveckla sig och växla så snabbt n.m. att man hinner ej börja
relatera det ena, förrän något nytt dränker det eller ändrar på dess sanningsvärde.
Vad speciellt ”fallet Kreuger” beträffar, så är det lönlöst att skriva några
reflektioner om det längre. ”Världshistoriens största svindel”, som den nu
kallas överallt runt hela klotet, kommer nog, som jag i förra brevet siade
om, att taga en väldigt lång tid att nå full klarhet i. Hela världen har
blivit dragen vid näsan av smålandspojken, från och med hans gamle hederlige
80-årige far till U.S.A. skarpaste finansfurstar. Naturligtvis söker nu en
och var, som haft någon trasa med i byken, att tvätta sig ren, och många av
dessa säga nu efteråt -- att de förlängesedan genomskådat skojet, att de
aldrig trott på honom osv osv., men de kunna ej förklara av vad orsak de ej
då demaskerat mannen medan tid var. Summan av kardemumman är nu den, att det
klokaste man gör, är att tåligt avbida den tillsatta kommissionens grundliga
utredning, och sedan döma.(...) Det var intressant att få del av din syn på
livsförhållandena i jämförelsen hemma--borta i förskingringen. Jag instämmer
med den fullt och helt och får samtidigt gratulera dig till att du
skriftligen formulerat den så väl, stilistiskt sett. Vi skola väl hoppas, min
käre och ende son, att den tid ej är så avlägsen, då du kan börja skörda
frukterna av ditt 42-åriga livs skola, träning och experimenter. Märkligt är, att trä-landet Canada, som så väl, med
sin glesa befolkning och sin tillfölje därav relativt långsamma
kapital-tillväxt, behöver en kraftig inkomstkälla, ej ännu lärt sig rationell
skogsskötsel och trävaruhantering efter moderna begrepp. Det får nu vädja
till Moderlandets imperialistiska välvilja att genom höga engelska
skyddstullar utestänga vår marknad, samt, som nu synes, söka
efterbilda våra hanteringsmetoder. Vår trävarumarknad är totalt lamslagen i år
genom den allmänna världsdepressionen och tullmurarne som rests och till råga
på detta våra kommunisters och syndikalisters vanvettiga tilltag att ej vilja
slå ned på sina avlöningsanspråk. Värst är det för vår storartade
trämassefabrikation, där total undergång står för dörren. Den opartiska
iakttagaren måste emellertid medge, att vårt lilla folk i alla fall hittills
håller sig rakt. Alla lida, men ingen jämrar sig, och härvarande utlänningar,
som skyndat hit för att konstatera ”Svenska folkets sammanbrott”, eller för
att rädda sina intressen här, resa hem igen lugnade och ej så litet
imponerade. Efter första veckan i maj fick vi en varmvåg med
härlig Pingst, så att träden nu stå lövade hos oss. I dag har det åter börjat
regna, vilket dock är bara bra för det betryckta lantbruket. Jag hälsar nu
från oss alla här. Göran A. tog sin student med glans och pojken Erdtman sin
styrmansexamen dito. F.ö. intet nytt från släkten. Maja Holm sänder även
hälsning till sin mor med detta, liksom jag själv. Fader Bill |
|
Sunwood Juni 6 1932.
Kära min Fader Bill! Hjärtligt tack för brev av 7/4 och 19/5!! Det
sistnämnda kom idag. It was timed right, ty det kom å Gustafsdagen, just då
jag avätit min namnsdagsfrukost. Vad den Kreugerska härvan angår, så kan man
verkligen ställa sig både undrande och förundrad över saken. Man häpnar
verkligen, då man hör, att t.ex. bokföringen ”fick vänta” under Mr Kreugers
bortovaro i New York. Mig tyckes, att de, som säga, att de för länge sedan
genomskådat skojet, blott ytterligare tilltrassla saken för sig själva,-- the
darned braggers! (...) ”Uncle Sam” framställes som en gammal
handgnuggande jude med ett allt annat än engelskt uttal. Bilden alluderar på
de av U.S. åsatta skyhöga tullsatserna på canadensiskt virke, koppar m.fl.
stora exportartiklar. Den ömsesidiga handeln har ”Sam” kastat i
papperskorgen, men Canada är som vanligt för rädd för Staterna att
våga några represalier i form av mothugg med tullförhöjningar på de oerhörda
kvantiteter av varor, som U.S. årligen säljer hit. Vet du, att Canada med
sina 10 mill. människor är Staternas bästa kund! Ett barockt förhållande, att
ett litet folk skall importera mer därifrån än t.ex. Storbritanien. Ej
underligt att Canada drages med oerhörda statsskulder, och som du även
framhåller, kapitalbildningen här går långsamt.(...) Javisst, de ha fortfarande kvar de där utmärkt
opraktiska telefonapparaterna. Visserligen ha de för ett par år sedan börjat
med telefoner liknande våra, men de betinga högre avgift, samt
framställes som en nyhet på telefonteknikens område.(...) Innerligt tack för de av dig inhämtade uppgifterna
om ansjovis-exporten. Jag har ej ännu fått något definitivt besked av min
spekulant. Antagligen blir det ej någon affär utav i år, på grund av de
dåliga tiderna. Sist jag talade med dem, så visste de ej ännu, om de skulle
sätta igång sina fabriker alls i år. De tyckte dock, att exportsiffrorna voro
tilltalande. Tack för
alla urklipp i såväl brev som korsband -- alla synnnerligen intressanta och
förklarande för mig. Jag hade turen få ca 3 veckors arbete på ett hus här
i närheten. Det hade varit eldsvåda där (vid vilket tillfälle jag var med om
släckningen) och hela underbjälklaget var förstört. Det var ej så mycket
pengar i det, men jag tjänade tillräckligt för att kunna betala mina skatter,
vilket jag är glad åt.(...) Jag läste i ett tidn.klipp som Far sänt, om att
Sverige skulle exportera smör til U.S.A. och B.C.! Kunna de verkligen
konkurrera med N.Z.? Här är detaljpriset på smör 3 pound för 59 cent, så då
måtte ni ju slippa äta margarin hemma nu? B.C.-Tidig potatis och jordgubbar äro här i
marknaden sedan 14 dagar, hälsar Hedvig. Många hjärtliga hälsningar till alla!
Din alltid tillgivne son Butt Hedvig ber Far ringa till Maja och tacka för
tidningspaketen, 2 st. brev. Hon skriver snart. |
|
Nya Eriksberg den 8 juni
1932
Kära min Rosabit! Innerlig tack för ditt kära och innehållsrika brev.
Du har emellertid fått vänta på detta svar längre än vanligt denna gången --
detta av hälsoskäl. Min gikt börjar bli min överman, ser du. Tillvaron är en
enda plåga snart.-- Lyckligtvis har jag ej -- som många av mina vänner från
min affärstid -- haft någon förlust på Kreugerpapper -- men det är förargligt
ändå, att hans krasch skulle sammnfalla med den stora världsdepressionen,
vilket än mer försvårar det allmänna dåliga läget. Personligen tycker jag det
även förargligt att jag givit K. ett så fint betyg i mitt brev till dig.
Emellertid får jag taga den saken också med ro -- ty hans personlighet är
ännu en olöst gåta. Det skall bli intressant att få taga del av vad den
framstående psykoterapeuten Dr Poul Bjerres blivande bok har att förmäla om
”Världshistoriens största svindlare”.(...) Ingen vågar förneka det faktum,
att världens största penningmatadorer och nutidens skarpaste finansmän trott
bergfast på hans geniala kapacitet, och att hans trollmakt över människorna,
från kungar och presidenter och hela skalan efter, först nu på de sista åren
bröts i några enstaka fall, har man nu fått veta. Att mannens mentalitet var
defekt på något vis, är den enda förklaringen till hans brottsliga
handlingar, det är både hans närmaste anhörigas som andra honom närståendes
åsikt, och så resonera även många i utlandet. Här i Sverige ha vi visserligen fått en åderlåtning
på åtskilliga hundratals miljoner. Men det märker man ej mycket av. Det är
däremot mycket allvarsammare för oss, att våra exportvaror ej längre kan få
marknad på grund av de höga tullmurar, som hela den övriga delen av världen
rest kring sig. Under många år ha nu vårt land haft det bra och gått i jämn
tillväxt i välmåga, men nu tycks det bli vår tur at dra åt svångremmen, till
en början blir det lönesänkningar över en bank. Socialisterna streta
naturligtvis emot arbetslönernas rubbande -- som vanligt vilja de bara öka
sina pretantioner -- Ja, den som lever får se. Jag är emellertid glad över, att du verkar så
resignerad i ditt sista brev, ehuru man i U.S.A. både ”lider och kvider” just
nu och fått se ett ”veteranernas tåg” mot Washington. Vi ha haft en underbart vacker och varm maj detta
år. Det var som en vacker dröm alltsammans. Sedan kom i denna månads första
dagar ett omslag med kyla, och i Norrlands nordliga del, en naturkatastrof
med genombrutna fördämningar, länsning av fem insjöar, översvämning av lägre
liggande trakter, ödeläggelser för miljoner, snöstorm med 2 meters höga
drivor, fastsittande järnvägståg, begravna bilbussar osv. (nästan alltsammans
i amerikansk stil och skala). Så de så! Av de våra här, ser jag n.m. knappt en kotte. Adlers
ha flyttat ut till ”sitt ställe”. (Göran tog studenten med glans.) Maggie har
nyss kommit hem från sin semester. Hennes svärfar: gubben Bergqvist dog den
2dra maj, och då hon for ned till begravningen i Karlstad, tog hon sin
semester samtidigt och tillbringade den i Trollhättan hos Dahlgrens, där hon
ej varit på 12 år.-- (paus 10 min.) Hallå! här kom jag på en tanke -- den att ringa upp
Maggie och få hälsningar från henne. Och till min stora förvåning fick jag av
henne höra, att de igår skrivit till dig. Var inte det rätt lustigt!
Alltså har du fått veta mer om detta än jag kunnat ge dig. Och f.ö. gladde
det mig att du någon gång får brev från det hållet, ty Maggie är en mycket
trög brevskriverska. Om Nen Erdtman (som ju har till yrke ”att skriva”)
bodde, som du, vid Stilla Havet, hade jag antagligen fått brev från henne
ofta nog -- men nu bor hon på ön Stora Essingen, varifrån man på sina ställen
kan se den övre delen av vårt Hem, Nya Eriksberg,-- har ingen telefon och
lever som en eremit. Det nästan tar på mina nerver- - och dock är hon så
innerligt snäll och rar mot gamle Fader Bill, då vi någon gång träffas -- Jag vet inte, om det är så, att jag har för
stora anspråk på samhörighet och samförstånd med mina barn, men allt sedan er
mor dog, har jag ansett mig böra söka fylla även en del av hennes plats. I
varje fall har intresset för mina barn ökats sedan den tiden, och jag tackar
Gud därför, ävensom för att jag, ännu åtminstone, ej behövt ligga dem till
last, ehuru jag blivit alldeles vingklippt, ekonomiskt sett. Jag hoppas nu att du och din make, måtte (som du
sade i brevet) kunna ”hålla huvudet uppe under denna syndaflod”-- hoppas, att
ni kunna bevara edra barn från att ryckas in just i den ”floden”. De äro
födda amerikaner -- men -- Ja, jag önskar er alla av allt hjärta, hälsa och
förmåga att kunnna segerrikt kämpa er strid därborta i fjärran väster! De
innerligaste hälsningar till er alla! Gud vare med eder! Din trofaste Fader Bill |
|
Nya Eriksberg den 28 juli
1932
Käre son Bertie! Du undrar nog vad orsaken kan vara att du ej fått
svar på ditt brev jag mottog en 22 juni.(...) Jag har nu en månad varit
”invalid” och suttit med högra benet upplagt, utan att komma ut och lufta mig
i denna varma och gudomligt vackra tid -- hela sex veckor -- som vi haft. I
min blindhet råkade jag falla ner mellan perongen och en spårvagn vid
utstigandet; jag bröt ej av högra benet, men fick smalbenet uppfläkt. Nu är
det emellertid så pass läkt, att jag kan gå ned för trappan ut på tomten en
stund på dagen. Alltnog på grund härav får du ursäkta att det dröjt. Här är
f.ö. ingen förändring skedd ”i situationen” -- depressionen är kanske något
mindre synlig nu på sommaren, men förutsättningar finnas att den blir svårare
till vintern och folket här tycks börja lära sig hushålla och draga. Kreugerkatastrofen tänker och talar man numera
sällan om; det är endast rättegångarnes och kriminalmålens intressenter och
tidnings-referaten från dessa som håller saken i minnet -- för dem som ej
blivit åderlåtna förståss. Ty de många tusenden, som blivit renrakade, få nog
svårt att glömma -- Kommunisterna här, som ställt till så mycken oro och
i synnerhet de Moskvabesåldade ledarne, som leva på ryska pengar, ha nu så
länge förgiftat andan hos arbetarsocialisterna, att fackföreningarnes ledare
börjat inse att det går åt Hecklefjäll, om man fortsätter att strida mot de
ekonomiska lagarne. Ty något vansinnigare får man leta efter än
Trämassestriden, att ställa till med strejk som lamslagit all tillverkning
och export av massa, enär ej bolagen kunna gå med om arbetslönernas förhöjning,
då konkurrensen på marknaden är rent av mördande förut, och skulle behöva en
sänkning istället. Det finns nog de bland de strejkande som inse galenskapen
-- men kommunisternas terror och deras påverkan på kvinnorna, som äro
lättaste offren för hysteri, gör att de ej våga riskera uppträda i opposition
-- de bli brännmärkta för hela livet -- Ja, det ser verkligen hemskt ut, och vi skulle
behöva en Mousolini nu här i styret. Ingen sansad människa tror dock på någon
revolution i det gamla stabila Sverige, men då en stor del av landets
intelligenser lyckats göra det aktat bemärkt i utlandet under senare år, är
det hårt att våra egna landsmän skola förstöra för oss. Det verkar självmord. Tack för dina urklipp! Det där angående Peter
Norberg, fångade mig, så att jag skrivit ett opus om honom -- men tillfölje
av min olyckshändelse, har jag ännu ej kunnat uppvakta någon redaktion med
det- - Det är f.ö. ett sabla snejs att göra något numera i skriveribranchen;
jag har ett större lager av manuskript som nu ligga osålda, och hela min
inkomst i år av pennan utgör -- 12 kronor!!! Konkurrensen är olidlig och allt
går i avvaktans tecken. Sjöolyckor ha nu haft högsäsong en längre tid. Det
senaste i Östersjön var tyska marinens skolskepp ”Niobe” en bark på 600 tons,
med 109 man ombord (de [flesta?] sjökadetter) kapsejsade och sjönk på fyra
minuter, 69 man drunknade. I går blev vår flottas undervattensbåt ”Bävern” i
undervattensläge ”överseglad” av pansarkryssaren ”Fylgia” och sjönk -- men
genom en rådig manöver att släppa av sin 14 tons lösköl hann den upp till
vattenytan innan vattenmassans tryck fyllt henne. Det var close shave för
besättningen . Vi ha detta år haft högre och längre tids
sommarvärme än sedan 1901 (som du kanske minns -- då en stor del av våra trän
på Annehill ströko med den). Våren i år var ju ”förfärlig” och ingen hade väl
drömt om att vi skulle få sydländskt i början av juni. Hur har ni haft det? Vad de våra beträffar har jag ej mycket att säga.
Jag har känt mig övergiven denna min invalidtid -- inga besök -- inga
telefon-förfrågningar. Dom ger helt enkelt ”fan i gubben”. F.ö. äro de ju
rätt skingrade nu, ändå så -- Men jag är ganska säker på, att om jag hade min
forna ställning och förmögenhet i behåll -- då skulle du få se på tusan --
mina mågar skulle nog inte hålla sig borta, då det fanns något att dela efter
mig. Ja, sådan är världens gång -- och har nog alltid så varit, med få
undantag. Jag har nu denna månad varit här på Hemmet jämt tio år!
Pensionspriset här för de betalande är Kr 1.800 per år alltså har jag under
dessa år kostat Timmermansorden hittills Kr 18.000. I sanning en storartad
valuta av mitt medlemsskap, och jag -- och även ni alla mina barn, som ännu
ej behöft bidraga med ett öre till min person, sedan jag blev utfattig --
står därför i tacksamhet till den gamla hedervärda Orden. Naturligtvis kan
jag ej räkna med att få mycket länge till behålla vitalitet nog att skaffa
mig inkomst genom min penna, och jag
motser med bävan den dagen, då jag skall behöva bedja mina barn om stöd, och
jag har i sanning, efter vad jag nu kan döma, skäl därtill. Ja, min kära kanadensiska gosse, du vet att din
gamle fars hjärta känner varmt för dig och att jag känner det smärtsamt att
jag är vanmäktig att hjälpa dig till ett bättre öde, än det du nu lever i.
Men jag har alltid trott på dig och som en sann ättling av Karlbergssläkten
Sundström, av vilka ingen ”dykt” utan hållit sig flytande, och mycket mer än
så. Måtte du kunna rida ut den svåra ekonomiska storm som går över världen
och som sveper så många med sig!!! Ivar Holmer med sin dotter Ingrid ha för en tid
sedan hemkommit från en trip till Egypten, Italien och Frankrike, Tyskland.
De startade med svågern kapten Lövqvist ångare till Medelhavet och fortsatte
sedan landvägen. Genom min tvångsvistelse hemma, så har jag ej träffat dem
ännu. ”Farbror Ernesto” ligger vid badort och super in hälsa. Sedan jag var i
N.Z. vildmarker har jag knappt varit så ”isolerad” från umgängesvänner (utom
hemmet förståss).Alltså har jag inga hälsningar, annat än en två månader
gammal från Maja. Hjärtlig hälsning till Hedvig och en kall viftning till
konferensen i Ottawa! Skriv genast till din Fader Bill |
Created : 2
July 2013 ©J.Gade Last update: 22 July 2013 File: SBFB_1932A Book (31 pages)